publicerad: 1933
INRYMMA in3~rym2a, v. -rymmer, -rymde, -rymt, -rymd; se för övr. RYMMA. vbalsbst. -ANDE, -ELSE (se avledn.), -RYMNING (se avledn.); jfr IN-RYMD, INRYMME.
I. giva plats åt (ngn l. ngt) o. i anv. som mer l. mindre ansluta sig till denna bet.
1) (mindre br.) giva (ngn) husrum l. bostad, hysa l. inhysa l. inlogera (ngn ngnstädes); i pass.: erhålla husrum l. bostad. SkrGbgJub. 6: 410 (1597). (Vår värd) önskade få behålla oss hällre än att inrymma en ny inkvartering. AvHauswolff (1808) hos Bååth-Holmberg FlickDagb. 200. Något trångbodd skulle man på Pinden vara, om man icke der kunde inrymma jemväl för vältaligheten en gudinna. Rydqvist i 2SAH 12: 431 (1827). Det manskap, som ej på fartygen kunde inrymmas, fick fritt aftåga landvägen omkring Bottniska viken. Malmström Hist. 2: 385 (1863); jfr 7. Stadgandet .. om rätt för tillträdare att före tillträdesdagen inrymmas i halfva husen. BtRiksdP 1894, I. 1: nr 30, s. 4. — särsk.
a) (†) refl.: taga sig bostad l. logi, slå sig ned (ngnstädes). SkrGbgJub. 6: 205 (1590). I vidrigt fall hade den resande rätt, att med vålld inrymma sig i bondens hus. Botin Hist. 2: 206 (c. 1790). Afzelius Sag. XI. 1: 95 (1868).
b) (†) övergående i bet.: placera (ngn i) l. giva (ngn) tillträde (till en ort l. ett land). Men thet wardt platt annorlunda, at när the (dvs. saracenerna) wordo inrymde j Landet (dvs. i Frankrike), begynte the vpteckia sitt Förrädherij. PPGothus Und. Y 7 b (1590). Man .. skal inryma Embeterne (dvs. handtvärksskråna) på Bygden til wisze Heredzfläcker ther the bo skulle. Stiernman Com. 1: 790 (1621).
c) (†) oeg. Skaparen (har) kringspridt och inrymt vatnets inbyggare, gifvit them hvar sina särskildta ställen, der de hafva nödigt utrymme. SvSaml. 4: 118 (1765).
d) (†) oeg., refl.: tränga sig in (ngnstädes). (Han har) medh wåldh inrymdt sigh i Östregårdz gerde, och der nidhuggit en Eek. VRP 1624, s. 99.
2) med sakligt obj.: giva (ngt) lokal i (en byggnad), låta (ngt) ingå ss. del (i en byggnad); i pass.: hava sin lokal (i en byggnad), ingå ss. del (i en byggnad). Den tredje våningen, der bibliotheket inrymdes. Geijer I. 4: 293 (1838). Villorna, där gymnastiklokalen och slöjdsalarna voro inrymda (på Nääs). Lagerlöf Holg. 2: 464 (1907). Öfverstemarskalken föreslog, att i huset måtte inrymmas bostad för kronprinsens och arfprinsarnas informatorer och kavaljerer. Wrangel TessPal. 19 (1912).
3) (†) intr.: flytta in l. taga sin bostad (i en byggnad o. d.); äv.: träda in (i en byggnad o. d.); äv. bildl.; jfr 11. SkrGbgJub. 6: 188 (1590). När Strand kom (till Vällinge) .., behörigen konstituerad af domk(apitlet), ”så fick han intet inrymma hvarken i prestg(ården), ej heller i ämbetet för Jäger”. Hagström Herdam. 3: 39 (cit. fr. 1706).
4) i allmännare (vanl. oeg. o. bildl.) anv. av 1 o. 2.
a) (†; se dock slutet) med personobj.: insätta (ngn i en viss rättighet l. ställning o. d.). Thetta (dvs. dessa rättigheter) begärer man ingalunda therföre att wij förtänckte ähre vngdomen vthi siälffzwåld inryma. Annerstedt UUH Bih. 1: 19 (i handl. fr. 1593). — särsk. (fullt br.) kam. o. jur. i uttr. inrymma (ngn) i åborätt till ett hemman o. d., äv. inrymma (ngn) i ett hemman o. d., om myndighet: förklara (ngn) berättigad att besitta ett hemman o. d. Det till Åborätten å (krono-)Hemmanet berättigade barn, bör deruti .. icke annorlunda inrymmas, än efter föregången pröfning af Landshöfdingen och dess derom utfärdade Resolution. SPF 1811, s. 148. Har förre hemmans åboen efterlemnat något barn, som är till åboskapet berättigadt, bör detta barn likväl icke annorlunda i hemmanet inrymmas, än (osv.). Därs. 1852, s. 173. (N. N.) hade .., så snart han blifvit inrymd i åborätten till nybygget, öfverlåtit åbobrefvet på (N. N.). 1NJA 1908, s. 477. Cannelin (1921).
b) (mindre br.) med sakligt obj.: låta (ngt) få sin plats (i ngt), placera (ngt i ngt); i pass.: få l. hava sin plats (ngnstädes). Må benen, då begge vi dött, inrymmas i samma / urna af guld. Johansson HomIl. 23: 91 (1848). I dessa två hytter inrymmas, med löpkedjor under golfvet, de två kättingspel, hvarigenom (osv.). Högberg Jim 104 (1909). — särsk. i oeg. o. bildl. anv. Man (har) .. inrymt den (dvs. växten Bartsia alpina Lin.) ibland Bartsiæ. VetAH 1789, s. 47. Jag kan icke begära, att Eders Maj:t skall förneka sin käraste tanke, den om ett förenadt Skandinavien, en tanke, som äfven jag hoppas skall inrymmas i Försynens plan för nordens framtida öden. De Geer Minn. 1: 269 (i handl. fr. 1864); jfr 7 slutet. — särsk.
α) införa (ngt) i en skrift l. uppsats o. d. (Jag) vågar i ett blekt, anspråkslöst utkast inrymma några spridda, för minnesteckningen ej främmande föremål. Valerius 2: 181 (1848). Man kan icke på 130 sidor inrymma allt hvad som är att säga i ämnet. Samtiden 1873, s. 490; jfr 8.
β) (†) i uttr. inrymma ngt i ngns l. sin själ, i sitt hjärta, i huvudet o. d., låta en känsla, sinnesförfattning, tanke o. d. taga plats (o. härska) i själen osv. Kötzens dödande förvthan, .. kan ingen vthi sitt hierta något gott wärck vthi andeligh måtto någhon sin inrymma. Muræus Arndt 1: 96 (1647). Lackarens tunga .. kan beröfva oss vår saktmodighet .. och inrymma uti vår siäl ovänskap och oförsonlighet. Bælter Christen 170 (1743, 1748). Hufvuden, i hvilka det falska icke lika tidigt blifvit inrymdt, som det sanna. Rosenstein 1: 95 (1787). jfr: Emellan ortens invånare (skola) misstankar, skilgaktige sinnelag och oroligheter ofelbart försvinna, samt enighet och förtroende i stället inrymmas. Bergv. 2: 29 (1737).
5) fylla (krut o. d.) i fänghålet på eldvapen o. d.; numera bl. fyrvärk. förse fyrvärkeripjäs med (tändsats o. d.); äv., med konstruktionsväxling, i uttr. inrymma ett fänghål o. d. med krut o. d., fylla krut o. d. i ett fänghål o. d. Grundell AnlArtill. 2: 39 (c. 1695). Fänghålet inrymmes med krut. Törngren Artill. 2: 21 (1795). Upprymma fänghålet och inrymma några krutkorn uti detsamma. Källström Jagt 122 (1850). Brandröret .. inrymmes med våt stubinsats. AHB 66: 76 (1880). Sedan raketen blifvit laddad, ”inrymmes” stubinen i brandhålet. 2NF 22: 939 (1915). Amatörfyrv. 113 (1916).
6) giva rum l. plats åt (ngt) inom sig, innesluta (ngt) i sig, hava l. äga (ngt) i sig, innefatta, innehålla.
a) i eg. mening, med sakligt subj. Två karosser inrymde tio herrar och fyra damer. (Bladh o.) Hornstedt 92 (1783). Constantinopel lärer inrymma en mycket blandad befolkning. Svedelius Statsk. 3: 201 (1869). Den stora lädersäcken, som inrymde varor för ett helt salustånd. Lagerlöf Herrg. 66 (1899). Ett rösegravfält .. inrymmande mer än ett tiotal gravar. UNT 1930, nr 10496, s. 1. — (†) Onatwrligh Fuchtighet (i kroppen), ther aff Blodhet bliffwer fördärffwadt, och lättelighen inrymmer förgifftighe Fuchtigheter. L. Paulinus Gothus Pest. 46 b (1623).
b) (†) bildl., om person l. ngns sinne o. d., med avs. på sinnesstämning, mening l. övertygelse o. d.: hysa, hava, nära. Bortt thz, at een rett Christen menniskia skulle slijka tanckar inryma. LPetri DialNattw. D 1 b (1562). Melancholia grÿmma, / mondh iag offta inrÿmma, / iag är eÿ nu som för, / intet mig lustig giör. Visb. 3: 167 (1651). Ditt unga hjerta har då inrymt hat? Cygnæus 10: 166 (1851).
7) i pass.: hava (godt l. tillräckligt) utrymme ngnstädes, få plats, rymmas. Mäta (är) intet annat .. än .. efterse, huru många gånger et mindre ting inrymmes vti et större af samma art. Mört Weidler 3 (1727). Så mycket i kärlet kan inrymmas. Sahlstedt (1773). Uhr Koln. 90 (1814). Här kan ännu mycket inrymmas. Auerbach (1909). — särsk. mer l. mindre bildl. (Tron på det godas framgång) inrymmes ej i den feges .. trånga bröst. Wallin Vitt. 2: 320 (1813). Quennerstedt Agnost. 38 (1888). Så småningom framväxer insikten, att livet icke är ett tomrum, i vilket allt som behagar en kan inrymmas. Nilsson FestdVard. 9 (1925).
8) med sakligt subj.: giva (godt l. tillräckligt) utrymme åt (ngn l. ngt), hava tillräckligt utrymme i sig för (ngt), rymma; i fråga om bestämt mått l. antal o. d. numera bl. i Finl.; jfr Bergroth FinlSv. 244 (1917). Wijnkäril som kan inrymma 160 Kannor. Rålamb 1: 14 (1690). Tron är fuller et ringa Monstrantz, eller en liten dosa; men deri ligger likväl et så ädelt klenod, pärla eller smaragd, som himmel och jord ej kan inrymma. Borg Luther 2: 63 (1753). Fängelserne befunnos otilräcklige at inrymma missdådarnes tiltagande mängd. LBÄ 11—13: 118 (1798). En fiskare .. satt i en båt, så liten, att den blott kunde inrymma en menniska och en get. Stiernstolpe DQ 1: 240 (1818). Potateskällare som inrymmer 300 Tunnor. VexjöBl. 1834, nr 23, s. 3. Tio personer — det var .. den största publik, vindskammaren kunde inrymma. Topelius Fält. 2: 7 (1856). Grotenfelt Mejerih. 53 (1881). (Huset) är för litet att kunna inrymma alla embetsverken. Björkman (1889).
9) med avs. på plats l. lokalitet (bostad l. gård l. landområde o. d.): upplåta l. överlåta (en plats o. d.) åt ngn; vanl. (o. numera alltid) med indirekt obj., förr äv. med av prep. till (i fråga om annan mottagare än enskild person äv. under) inledd bestämning angivande den person l. samfällighet o. d. till vilken upplåtelsen göres; numera bl. i (mer l. mindre strängt) juridiskt fackspr. samt bildl. Vette sich förthenskuld hvarken skyllige eller plictige förbe:te gamble konung Christiern .. någen del att gifve eller inryme her af rikit. RA I. 1: 523 (1547). Hs K:t i Danmarck (har) ochså lofuedt oss (dvs. G. II A.) nu strax igengifue och inrymme den befästning Elfzborg .. samptt de heredh derhoos liggie. SvTr. V. 1: 217 (1613). När Gref Brahe ännu inrymde under staden den så kallade Slottslunden. BtVLand 5: 77 (1764). Jag inrymde henne et par husrum gratis, när hon var husvill och rådlös. VDAkt. 1790, nr 526. Då en Rysk Bojar .. afvek från Jacob De la Gardie .., inrymde Konungen hans gods .. til en annan Rysk Bojar. Hallenberg Hist. 3: 214 (1793). Alla andra (ecklesiastika) boställen afträdas såsom hittills den 1 maj; inrymme dock afträdaren från den 14 mars honom, som efter kommer, halfva husen. BtRiksdP 1894, I. 1: nr 30, s. 17. Tiberius hade icke längtat efter detta barn, men han hade varit beredd att inrymma det en plats vid sidan av Drusus. Åkerhielm Tib. 99 (1929); jfr 10 a. — (†) Tu hafver vendt thet (dvs. ditt hjärta) ifrån Gud, samt gifvit och inrymt thet åt satan. Münchenberg Scriver Får. 177 (1725).
10) (i skriftspr.; jfr SoS 1913, s. 179) bildl.: bevilja, medgiva, o. i anv. som ansluta sig till denna bet. — särsk.
a) bevilja l. tillerkänna l. medgiva (ngn ngt); vanl. med indirekt obj. l. med av prep. åt (ngn gg till) inledd bestämning; numera bl. med abstr. direkt obj.; särsk. (i sht i juridisk stil) med avs. på rättighet o. d. Hwad nyttogt vilkor, wij them jnryma oc tillatha vele mett våre beseglade breffs stadfestilse. G1R 4: 101 (1527). Jcke wethe (sannol. felaktigt för wele) wii häller inryme them någen högre besolding, än szom the andre wåre kneckther haffwe. Därs. 16: 20 (1544). Man hafwer inrymdt Fienden tidh och rum at stärckia sigh. Schroderus Uss. K 4 a (1626). Dissenter-presten inrymmes merendels en rättighet, att .. granska det enskilda lefnadsförhållandet hos sina församlingsbor. Wingård Minn. 5: 40 (1847). Dess (dvs. Norges) författning inrymmer åt folket ett vidsträckt inflytande. Odhner Lb. 355 (1869). Ett defensivfördrag, hvari sultanen inrymde England rätt att besätta Cypern. PT 1902, nr 192 A, s. 2. Det (kan) sägas att instruktionen inrymde HD ett visst deltagande även i den legislativa verksamheten. Wedberg HD 135 (1922). — särsk.
α) i numera obr. uttr. (jfr β). Dogh kan wel henda ath the honum saadana handil inrympdt haffua saa lenghe the med honum kwnne faa guthlandt ighen. G1R 2: 174 (1525). Thet skulle wara Ridherskapene inrymdth, at the motthe gaa till en parth åff theris godz i ghen. Därs. 6: 159 (1529). — särsk. refl.: tillåta sig. Inryma sigh dristigheet til at göra illa. LPetri Skyldsk. F 1 b (1572).
β) (†) med obj. betecknande begäran o. d.: villfara, uppfylla. Blef swarat utaf Konung Eric, at Han ingalunda wille eller kunde sådan otilbörlig begiäran inrymma de Danske. Tegel E14 217 (1612). VDAkt. 1662, nr 22.
b) (†) samtycka till, finna sig i, acceptera, godkänna. The haffua inrympt en fördömeligh saak, emot Gudh, hans ord, och theris egit Samwet. AAAngermannus FörsprKyrkiost. C 1 a (1587). Så Ilfundigh Sathanas är, til at vtspy sitt skadeligha förgifft vthi Ordet: Så Letsinnigh later och Menniskian sigh finna, hans bedrägerij til at inrymma och wedertagha. L. Paulinus Gothus ThesCat. Dedik. A 2 a (1631). The Dödhas Vigilier eller Siälemessor hafwa Adiaphoristerne så wijdt inrymdt. Schroderus Os. III. 1: 351 (1635). — särsk. med avs. på fördrag o. d. Tijl the LX årss frijtz stadfästilse som våre forfäder medt edert ma:t (dvs. ryske storfursten) jnrymdt och confirmeret haffua. G1R 3: 143 (1526). Freden, som vthi Her Swantes Stures Tijdh bleff inrymbd och confirmerat. Tegel G1 1: 76 (1622).
c) (mindre br.) med avs. på egenskap l. vikt l. betydelse o. d.: medgiva att (en egenskap osv.) förefinnes hos ngt, tillerkänna (en egenskap osv. åt ngt). (En person som) åt Evangelium inrymmer den för närvarande högsta värdigheten i den nödvändiga serien af religiös utveckling. Fahlcrantz 5: 10 (1830, 1865). För min del kan jag dock icke inrymma mycken sannolikhet åt ett sådant antagande. Forssell Hist. 1: 224 (1869). Inom filosofien har man redan tämligen allmänt inrymt åt psykologien .. (en) grundläggande roll. Schéele Själsl. 1 (1894).
d) (mindre br.) erkänna riktigheten av (ngt), erkänna (ngt) l. att (ngt) förhåller sig så l. så, gå med på (ngt). Biberg 1: 19 (c. 1814). Jag vill .. gerna inrymma, .. att han var större snille, än skald. Sturzen-Becker Nordlj. 36 (1847). Den svenska adelns sociala konto (är) vida mindre belastadt än dess vedersakare tidigare velat inrymma. Fahlbeck Ad. 1: 20 (1898). Respondenten inrymde, att (osv.). Siwertz JoDr. 88 (1928).
11) (†) med avs. på plats l. lokal o. d.: taga i besittning, intaga; äv. bildl.; jfr 3. Almquist CivLokalförv. 2: 684 (cit. fr. 1624). Thenna Scholan kunde inrymas af ungdomen sedan then var af mig med tiänlig oration på Svensk vers invigder 1719 d: 10: Martii. Broman Glys. 2: 185 (c. 1745). Det är des täcka bild, som inrymt detta bröst. Lenngren (SVS) 1: 39 (1777). Cajutan fants inrymd af Kistorne. TörngrenMål. 90 (1801). jfr: Äfven ena Sonen .. blef så svåra skadad att han på en tid måste inrymma sängen. VexjöBl. 1838, nr 2, s. 4.
II. (†) med avs. på hästhov: göra rymlig, vidga. Hoofwen (skall vid trånghov) tunt vpwärkas in til Qwickan, och baak til wäl inrymas, och beslås medh een ny wijder Skoo, at Hoofwen kan sigh vthwijdga. IErici Colerus 2: 357 (c. 1645).
2) (†) till I 9: upplåtande (av ngt). Buxtehudes inrymmelse till Konungens son i Danmark. RP 6: 179 (1636).
3) till I 10. särsk.
a) (†) till I 10 a: beviljande (av ngt). Noghen frihetz inrymelse på tollen. G1R 4: 145 (1527). särsk. konkretare: medgivande, beviljade villkor. Med huad vilkor och inrymelsze Kastenberg är vtaff landet dragin. G1R 9: 274 (1534).
-sedel. (†) till INRYMMELSE 1: skriftligt bevis på att ngn erhållit åborätt till ett hemman. ConsAcAboP 5: 374 (1683). —
1) (†) bildl.: insteg; jfr INRYMMA I 3. Kann hon (dvs. lättjan) hoos tigh Inrymningh fåå, / Honn gör tigh skada i hwariom wrå. Aschaneus HwsRegl. 9 (1614).
2) (numera mindre br.) kam. till I 4 a slutet; i sht konkretare. Calonius 3: 111 (1804). PT 1906, nr 115 B, s. 2. För alla fall, utom då änka tillträder hemmanet efter sin aflidne man, är inrymning däri ej gällande, om den ej af K. M:ts befallningshafvande blifvit beviljad. 2NF 33: 930 (1922).
3) till I 5: ifyllande av krut o. d. i fänghål o. d.; numera bl. fyrvärk. förseende av fyrvärkeripjäs med tändsats; äv. konkret, om därvid använd(t) krut l. tändsats. Fängkrutetz inrymning. Grundell AnlArtill. 2: 38 (c. 1695). KrigVAH 1843, s. 135. AHB 66: 36 (1880). Amatörfyrv. 114 (1916).
4) (†) till I 9: upplåtelse. Ösels öfwerantwardning och inrymning till Sweriges Chrono. RARP V. 1: 152 (1652).
5) (†) till I 10 b: beviljande (av ngt). Rådfrågningh om for:de vilkors oc articles jnrymningh. G1R 4: 144 (1527). BtFinlH 3: 39 (1534).
Ssg: inrymnings-brev. kam. till INRYMNING 2. Calonius 3: 111 (1804). Landshöfdingen meddelar den antagne åboen skriftelig immissions Resolution uti hemanet, hvilken kallas Inrymnings bref. Rabenius Kam. § 178 (1825). BtRiksdP 1882, I. 1: nr 18, Bil. s. 131. Västerb. 1928, s. 90.
Spoiler title
Spoiler content