publicerad: 1933
INSINUATION in1sinɯ1atʃω4n l. 010—, l. -aʃ-, r. l. f.; best. -en, vard. (utom i södra Sv.) äv. =; pl. -er.
Etymologi
[jfr t., eng. o. fr. insinuation; av lat. insinuatio (gen. -ōnis), vbalsbst. till insinuare (se INSINUERA)]
vbalsbst. till INSINUERA.
1) (†) till INSINUERA 2: inlämnande, ingivande; äv. oeg.: adresserande av skrivelse till ngn; äv. bildl., i fråga om framförande av hälsning o. d. Biurman Brefst. 145 (1729). Näst min K: Hustrus ödmiuka hälsnings insinuation, lefver iag med oaflåtel. vördnad HögEdle och Välborne herr Lag-Mannens Ödmiukaste Tienare (N. N.). ÅgerupArk. Brev 3/6 1753. Jag har äran härhos öfversända en P. Memoria till insinuation o. adresse till T. Wiesselgren från Myresiö Pastorat. VDAkt. Brev 2/5 1844.
2) (†) till INSINUERA 3: anmälan, framställning. Utj Respect till denne min wählmeente Insinuation och Anmählan. VDAkt. 1665, nr 328.
3) (†) till INSINUERA 6: rekommendation. (Att) högh lärdom, .. talandhe tungo, styrcka till resor och insinuation hos öfwerheten (hwilket dhetta Embete fordrar) aldeles fattas migh. JHenriksson (1687) hos Cavallin Herdam. 3: 4. Måhända ville man blott förekomma enskilda Insinuationer hos Cancelleren, till förmon för någon annan sökande. ASScF 6: 117 (1861).
4) (†) till INSINUERA 7: försök att ställa sig in; äv.: inställsamhet; äv. konkret, i pl.: inställsamma l. förbindliga ord l. uttryck o. d., artigheter. De Complimenter, som införas vid slutet af en skrift, kunna vara något längre, och med flere Insinuationer och utsmyckningar förses och utmålas. Biurman Brefst. 17 (1729). Meurman (1846). Dalin (1852).
5) (†) till INSINUERA 8; i fråga om idé l. tanke o. d. som bibringas ngn. Fromheten .. (gav sig i Sv.) luft, genom andägtiga stiftelser, heligt lefverne och deraf beredda underverk, men allt berodde här, vida mera än annorstädes, på Prästernas insinuationer. Hammarsköld SvVitt. 1: 55 (1818).
6) till INSINUERA 9: antydan, vink, anspelning (numera i allm. av för vederbörande kränkande l. besvärande innebörd); i förtäckta ordalag l. antydningsvis gjort angrepp l. framkastad beskyllning. MVellingk (1712) hos Loenbom Stenbock 3: 218. Hviskande, värfvande, förtal och farliga insinuationer. Oelreich 138 (1755). Själfva insinuationen (att han skulle ha varit drucken föreföll honom) ovärdig. Lundegård Prom. 1: 181 (1893). Med sluga insinuationer sökte man komma åt .. den akademiska konservatismen .. i Uppsala. Siwertz JoDr. 117 (1928).
Ssgr: (4) INSINUATIONS-GÅVA. (†) förmåga l. skicklighet att göra sig omtyckt l. ställa sig in; anträffat bl. i pl. Rodhe Lindblom 11 (i handl. fr. 1764). —
(6) -VIS, adv. i form av insinuation(er), antydningsvis. Tamm ÄndAdv. 40 (1899). Det är absolut förkastligt att insinuationsvis komma fram med hypotesen, att Stagnelius skrivit hölja (i st. f. följa). FBöök i NysvSt. 1922, s. 2.
Spoiler title
Spoiler content