INSIMULERA, v. -ade; jfr INSIMULATION(se avledn.).
Etymologi
[jfr t. insimulieren, ävensom eng. insimulate; av lat. insimulare, framföra en sannolik anklagelse mot, göra misstänkt, beskylla, av in- (se IN-, pref.1) o. simulare (se SIMULERA)]
(†) beskylla (ngn för ngt), tillvita (ngn att hava gjort ngt). RP 2: 2(1630). De insimulera Consistorium .. för orättwijs handling. VDAkt. 1709, nr 402.(Det) synes som de (dvs. rikets råd) vela insimulera secrete utskottet att oskyldigt hafva dem dömt. Benzelstierna Cens. 99(1739). VDAkt. 1795, nr 373.
Avledn.: INSIMULATION, r. l. f. [jfr t. o. eng. insimulation; av lat. insimulatio (gen. -ōnis)] (†) beskyllning. Ohemule insimulationer. VDAkt. 1702, nr 264.Järta 1: 22(1799). Ekbohrn(1904).
