publicerad: 1933
INSKJUTA in3~ʃɯ2ta, v. -er, -sköt, -sköto, -skjutit, -skjuten; se för övr. SKJUTA. vbalsbst. -ANDE, -ELSE (se avledn.), -NING; jfr INSKOTT. (i fråga om olika former se SKJUTA)
Etymologi
[fsv. inskiuta, inskjuta, ingiva, motsv. d. indskyde, t. einschiessen; av IN o. SKJUTA; jfr äv. t. einschieben (i bet. I 1—4)]
I. i fråga om införande l. insättande med handkraft (l. mekanisk inrättning) o. i anv. som ansluta sig härtill.
1) med handkraft (l. med mekanisk inrättning) driva l. föra l. sätta l. sticka in (ngt, äv. ngn, i ngt l. ngnstädes) l. (längre) inåt, skjuta in; skjuta igen. Skrivbordslådan hade icke blivit inskjuten. En pall stod inskjuten under bordet. SthmTb. 25/10 1589. Äro bröden stora, inskjutas de (i bakugnen) hvart och ett för sig medelst brödspaden. ArbB 25 (1887). (Ringarna på altaret) skola vara där, för att i dem stänger må inskjutas, så att man med dem kan bära altaret. 2Mos. 30: 4 (öv. 1893; Bib. 1917: skjutas in). Då ventilen vid eldstaden stänges och spjället ytterligare något inskjutes. PT 1904, nr 10 A, s. 3.
2) anbringa (ngt) innanför en viss linje så att tanken på en förskjutning inåt i förhållande till denna framträder för uppfattningen, draga in. (Vers-)Radernes inskiutande och vthdragande. Arvidi 204 (1651). (På) den praktfulla St. Nicholaus i Visby, der .. en af de norra pelarne (är) icke obetydligt inskjuten på hufvudskeppets area. Frey 1850, s. 494. Schackbrädsfrisen med omväxlande inskjutna och framdragna stenar. Hahr ArkitH 186 (1902).
3) i bildl. l. överförd anv.: insätta l. infoga (ngt i ngt annat, i sht en större helhet), skjuta emellan, ”sticka emellan”. Sedan man här om (dvs. om möjligheten av krigets fortsättande) hade rådhslagit, sågh man för gott an at inskiuta någet om Fredh. Schroderus Os. III. 1: 272 (1635). Tvenne punkter (i tiden), som vore hvarandra så närliggande, att mellan dem icke en tredje kunde inskjutas. Wikner Lifsfr. 1: 174 (1866). (Under en längre skolresa) måste .. ungefär halfvägs inskjutas en hel eller half hvilodag. NordT 1894, s. 617. MeddLandtbrStyr. 1904, 1: 7. — särsk.
a) i fråga om införande av tillsats o. d. i tal l. skrift.
α) med avs. på anmärkning l. utvikning o. d. som bildar avbrott i sammanhanget: inflicka, infoga, tillägga; äv. ss. anföringsverb; jfr INSKOTT 1 a. Swedberg Schibb. 179 (1716). Här må en liten geologisk förklaring inskjutas. Bergman GotlSkildr. 333 (1882). När en sats är inskjuten i en annan (så osv.). Cederschiöld o. Olander SvSpr. 108 (1904). ”Det undanber jag mig”, insköt Kate. Smith KRanke 127 (1921).
β) språkv. med avs. på språkljud (l. bokstav): insätta; jfr INSKOTT 1 b. Richert Ljudlag. 18 (1863). Framför e ä ö inskjutes (i Södertörn) ett tydligen hörbart j: kjällä, kjöpa. Landsm. 1: 63 (1879).
b) (mindre br.) ss. vbalsbst. -ning, konkret, om ngt inskjutet; inskott; äv. (jfr a α): interpolation. Adler Meyer 281 (1894). (I Iliaden) förekommer ett och annat, som med skäl misstänkes vara en senare inskjutning i texten. Paulson Oid. 11 (1895).
c) (mera tillf.) giva plats åt l. ”stoppa in” (ngt i ngns medvetande l. tänkesätt o. d.). NFBiberg (c. 1820) hos Nyblæus Forskn. III. 2: 187. Hypnotisören, som i patientens medvetande inskjuter (”suggererar”) tron på den lifsprocess, som skall frammanas. Wretlind Läk. 9—10: 59 (1901).
d) (†) passa på att ”sticka in” (ngt). Dieffulen kommer alt ondt på gång, och inskiuter alle stedes tilfelle til obestond. OPetri Kr. 17 (c. 1540).
4) refl. l. intr.: intränga, tränga in, skjuta in, gå l. sträcka sig in (i l. på ngt); äv. bildl.
a) (föga br.) refl. Fotens öfversta ända (hos stjälkdjuret) har oftast en knapp, som inskjuter sig i en membranös säck. VetAH 1818, s. 92. Från .. denna tid insköt sig .. mellan tsaren och hans diplomatiska rådgifvare ett starkt inflytande från det ryska militärpartiet. SDS 1905, nr 75 B, s. 1.
b) (mindre br.; se dock α) intr. Isogæus Segersk. 1056 (c. 1700). Som dessa händelser inskjuta på följande året, så besparas de tills vidare. Adlerbeth Ant. 2: 183 (c. 1815). Börande vid alla sammanfogningar å röret den högre rörändan med minst sex centimeter inskjuta i den lägre. SFS 1908, nr 25, s. 10. — särsk.
α) (fullt br.) i fråga om geografiska förh. Östan till så inskiuter een wijk uthaf haffwet. Bolinus Dagb. 71 (1676). Öfver V(ästra) gränsen inskjuta (i Gästrikland) utlöpare från Dalarnes skogiga bergsträckor. TurHb. 1: 59 (1894). Flodström Naturförh. 120 (1918). — särsk. (mindre br.) ss. vbalsbst. -ning, konkret, om inskjutande område. Almqvist Hind. 93 (1833). Agardh (o. Ljungberg) I. 2: 65 (1853).
β) (†) geol. om bärgart: inlagra sig. Att den täta Grönstenen här i trackten inskjuter emellan den allmänt utbredda Sandstenen och är denne underordnad. Hisinger Ant. 1: 30 (1819).
5) (†) bildl., i uttr. inskjuta sig på ngn, åberopa sig på ngn; jfr FÖRSKJUTA III. Fru märta Inskiuter sigh på Saligh tönne Jörenssons Arwingar att altt sillfuer På den tÿdh bÿtett stodh blef Proberatt. EkenäsDomb. 1: 4 (1624).
6) (†) i fråga om andlig påvärkan: ingiva, bibringa.
a) med avs. på uppfattning, känsla, vilja o. d.: ingiva, ingjuta, låta uppstå; särsk. i sådana uttr. som inskjuta ngt i ngns hjärta o. d., äv. ngn ngt i hjärtat o. d. G1R 3: 141 (1526). Han (dvs. djävulen) inskiuter ock menniskionne j hiertat wronga tanckar och meningar. LPetri 3Post. 127 a (1555). Gudh kunde inskiuta uthi någons Christrogens menniskios hierta .. willia och benägenhet mig en liten rese penning att förähra. VDAkt. 1709, nr 75. Innan / Themirs goda blick / Inskjöt friden i mitt bröst. Thorild (Hans.) 1: 106 (c. 1790). Schartau UtkPred. 157 (1816).
b) med avs. på påminnelse, väckelse, råd o. d.: giva. Kongen .. förtröt / Då iagh Försterne rådh inskiöt. Messenius Blanck. 25 (1614). (Den ogudaktige) känner de påminnelser, som et uprördt samvete inskiuter. Hoffmann Förnöjs. Föret. 6 a (1752). Lehnberg Pred. 3: 90 (c. 1800).
II. i fråga om användande av skjutvapen.
1) medelst skjutvapen komma (projektil) att intränga (i ngt l. ngn), ”sätta in”; medelst skjutvapen inkasta (projektil ngnstädes); förr äv. med indirekt obj. En kula var inskjuten i väggen. Hundenom, som skiächt j lårena inskutin är, haffwer ingen lijsa för än han henne vthbijter. Bullernæsius Lögn. 199 (1619). Då jagh samma dagh fick staden uthi brandt aff dhe glödande loodh jagh lätth där inskiuta. OxBr. 9: 653 (1645). Hjelten Eurypylos, som med en pil, inskjuten i låret, / linkade hem från striden. Johansson HomIl. 11: 810 (1846). Inskjuta bomber i staden. Sundén (1885). — särsk. (†) bildl. (De) inskuta siälarna j dieffuulens kefftar, och traffua medh vpretta fänicko in j heluetit. Balck Musæus Kk 5 a (1596). Altså kunne wij .. intet wachta osz för Satan, medh mindre han icke inskiuter sina brinnande skott vthi wåra hierta. Muræus Arndt 2: 452 (1648). Bælter JesuH 6: 532 (1760).
2) (†) gm skjutning nedslå l. krossa (ngt). (Lat.) tormentis ad interitum usque quatere, (sv.) inskjuta. Dähnert 270 (1746). LoW (1862). Björkman (1889).
3) mil. o. sjömil. avgiva ett antal skott för att lära känna (vapens) skjutegenskaper; särsk. om dylik skjutning som utföres för erhållande av erforderliga uppgifter för uppställande av skjuttabeller. Karlskrona stora skjutbana, vid hvilken alla flottans kanoner inskjutits. 2NF 7: 628 (1907).
4) mil. o. sjömil. avgiva ett antal skott för att gm därvid gjorda observationer av nedslag l. krevad(er) kunna bestämma avståndet till målet l. de korrektioner av skjutelementen som erfordras för att medelträffpunkt l. medelkrevad skall förläggas i gynnsammast möjliga läge i förhållande till målet; dels med obj. betecknande avstånd l. vapen, dels refl. Då artilleriet börjar sin eld, måste det först inskjuta sig. Spak HbFältartill. 217 (1873). Kan man med säkerhet iakttaga en krevad eller träff direkt i målet, är afståndet inskjutet. Billmanson Vap. 255 (1882). Ett batteri, som under sin egen inskjutning råkar under en redan inskjuten fiendes eld, är förloradt. KrigVAH 1885, s. 207. Edström Vap. 163 (1910).
5) sjömil. med avs. på torped: göra provskjutningar med (torped) för att i enlighet med därvid gjorda observationer så kunna avpassa torpedens styrningsorgan i sid- o. djupled att torpeden, sedan den utskjutits ur torpedtuben och av egen kraft kommit i gång, framgår i rak bana. TSjöv. 1890, s. 110. SFS 1897, Bih. nr 9, s. 17.
6) (i fackspr.) refl.: gm att vid för ändamålet anordnad skjutning uppnå visst resultat förvärva rätt (till deltagande i viss tävlingsskjutning). Cirkulär för inskjutningen till representanttäflingen i Kristiania. GHT 1892, nr 183 B, s. 2.
Ssgr: (II 3, 5) INSKJUTNINGS-BANA, r. l. f. mil. o. sjömil. bana för inskjutning av eldvapen o. torpeder. VFl. 1929, s. 29. —
(II 5) -BRO. sjömil. vid ena ändan av inskjutningsbana inrättad, broliknande anläggning för inskjutning av torpeder (icke sällan av mera provisorisk karaktär); jfr -STATION. BtRiksdP 1896, Saml. 1. I. 2: BerRikStyr. s. 16. VFl. 1908, s. 67. —
(II 3, 4) -SKOTT. mil. o. sjömil. skott varmed inskjutning värkställes. Holmberg Artill. 1: 117 (1881). VFl. 1919, s. 93. —
(II 5) -STATION. sjömil. vid ena ändan av inskjutningsbana inrättad (i regel permanent) anläggning för inskjutning av torpeder; jfr -BRO. VFl. 1908, s. 70. 2NF 29: 436 (1919). —
Avledn.: INSKJUTELSE, r. l. f. (-else (-ellsse) 1521—1919. -ilse 1526—1530) [fsv. inskiutilse; jfr d. indskydelse] (†) till I 6: ingivelse; äv.: påvärkan, inrådan, tillstyrkan. G1R 1: 33 (1521). Effter wåra thro mendz .. rådh oc inskiuthelse Achte wij (osv.). Därs. 4: 147 (1527). Om thet (som man drömmer) icke kommer jgenom thens Högstas inskiutelse, så hålt intet ther aff. Syr. 34: 6 (Bib. 1541; Luther: eingebung). Tå menniskian genom dieffuulens inskiutelse föll j Gudz olydhno. LPetri 1Post. R 7 b (1555). Månget är det hjerta, som .. blifver öppet för inskjutelser ifrån mörkrets rike. Flensburg KyrklT 321 (c. 1875). Quennerstedt StrSkr. 2: 231 (1913, 1919).
Spoiler title
Spoiler content