[fsv. inskut, inskjutande, anfall, motsv. d. indskud; vbalsbst. till INSKJUTA]
1) (i sht i fackspr.) till INSKJUTA I 3 a: inskjutande i tal l. skrift; äv. konkret: ngt i tal l. skrift inskjutet.
a) i fråga om inskjutande av parti i muntlig l. skriftlig framställning; oftast konkret, om (senare) inskjutet parti l. tillsats i text; interpolation. Schultze Ordb. 4315(c. 1755). Dessa små rituella dramer .. svälde snart allt mera ut, inskott gjordes i bibelversen. Schück (o. Warburg) LittH 1: 114(1896). Parentetiska inskott. VerdS 216: 46(1918). — särsk. (†) språkv. interjektion. Ljungberg SvSpr. 188(1756).
b) språkv. i fråga om inskjutande av språkljud (l. bokstav); oftast konkret. Palataliteten eller egenskapen af affrikata betecknas i heimgierþ genom inskott af ett i. SkrHVSamfU IX. 3: 14(1904). Sjönamnet Glan (har) i äldre tid äfven haft formen Glawen, där -w- sannolikt skall förklaras såsom ett hiatusfyllande inskott. Landsm. XX. 1: 175(1904). Noreen VSpr. 5: 476(1909). — jfr B-, D-, J-,P-INSKOTTm. fl.
2) (†) inbetalning av tillskjuten andel. Hvar före bemälte intressent hafver gjort de inskotter, som .. finnas af direction vara qvitterade. Ambrosiani DokumPprsbr. 318(i handl. fr. 1797).
3) (†) till INSKJUTA I 6:ingivelse. Satans inskått både utan och jämte Skrifftenes läsning .. lemna vämjachtiga bilder och oro effter sig. SRosén(c. 1736) i KyrkohÅ 1910, MoA. s. 9. Ödmann StrFörs. 1: 480(1800).
