publicerad: 1933
INSLÅ in3~slå2, v. -slår, -slog, -slogo, -slagit, -slagen; se för övr. SLÅ, v. vbalsbst. -ENDE, -NING (†, Linc. Nn 3 a (1640), Lind 1: 613 (1749)), -SLAGNING; jfr INSLAG.
Etymologi
I. tr. (l. refl.).
1) gm slag (med ngt värktyg) driva l. pressa in (ngt); i sht med avs. på spik o. d. Iagh wil inslå honom för en naghla på itt fast rwm. Jes. 22: 23 (Bib. 1541; i bild). Midt uppå och uti den ena kanten af långsidorna (av sladden), inslås en lång märla, för att deruti haka harfskaklarna. LBÄ 44—50: 253 (1801). Spikarna i taket voro ännu ej fullt inslagna. Böttiger 6: 64 (c. 1875). 2NF 27: 471 (1918). — särsk.
a) gm slag med vävbom o. d. pressa (garn som införts i varpen av en väv) samman med det förut vävda. Lybecker 44 (c. 1715; i bild). Då en tråd är inslagen och omtrampningen skall ske. Ekenmark Lb. 123 (1847). Freja 1885, s. 34. — särsk. (†) med konstruktionsväxling i förb. inslagen med ngt, försedd med inslag (se d. o. 2) av ngt. 10. alnar Dito (dvs. ”ColeurBandh”), medh Gulldh innslagne. BoupptSthm 31/3 1671. Därs. 10/4 1673.
b) (†) (gm slag l. kast) påföra (ngt mjukt l. finfördelat ämne på ngt); äv. med obj.-växling: förse (ngt med ytbetäckning av dylik påförd massa). SRinman hos Wallner Kol. 76 (1746). Rännverkshärdar, som äro inslagne med mycket stybbe. Rinman 2: 468 (1789). Golfvet bestod af plankor på hårdt inslagen lera. Aken Eldsl. 13 (1797).
c) (†) sätta (skott) i (ngn), skjuta. (Några förrädare) indslog strax enn hell hop hagelskoth egenom bischopenn, så ath hann strax stalp dödh utaff hästenn. G1R 28: 230 (1558).
2) i fråga om brädspel: slå sådant tärningskast att (en utslagen bricka) åter kan komma in i brädet. HbiblSällsk. 2: 19 (1839).
3) (†) inköpa vid auktion (gm köp som blivit bekräftat gm klubbslag). (Den) wid den .. här håldne auctionen .. för Creditorernes Räckning inslagne åckerlycka, om Ett tunnelands utsäde. VRP 11/3 1732. SFS 1826, s. 452 (1825).
4) gm slag (medelst ngt värktyg) åstadkomma (hål, fördjupning, figur o. d.). (Man) brukar .. sammanfoga hörnstenarne med korta järndubbar uti inslagne hål. Wijnblad Tegelbr. 62 (1761). En liten knif af bronz med .. på båda sidorna inslagna sirater. AntT 1: 235 (1864). De med stans inslagna stämplarna. AllmogHemsl. 22 (1915; i fråga om näverplastik). jfr (†): Berättandes dett ehna såhret wid högra ögat något diupt wara inslagit. VRP 1695, s. 119.
5) gm slag spränga l. krossa (ngt, så att det faller inåt), slå in l. sönder, trycka in; särsk. med avs. på dörr, fönster o. d. l. (yttre) kroppsdel. Han fick ett öga inslaget. Möller (1745; under embarrure). Arviomännen .. rusade mot hufvudbyggnaden, inslogo dörren och störtade in. Topelius Fält. 2: 55 (1856). Gluggen efter en inslagen framtand. Lieberath Knekt. 32 (1914).
6) (mindre br.; se dock slutet) fälla ihop (ngt) inåt. Cellarius 205 (1699). Marklin Illiger 281 (1818). I hvilande tillstånd hålles (skinnbaggarnas sugsnabel) inslagen under bröstet för att vid användningen uppresas. 2NF 25: 1011 (1917). — särsk. [jfr motsv. anv. i holl. o. t.] (i fackspr., fullt br.) i fråga om sömnad: vika in (ngt), låta (ngt) bilda en fåll. Schultze Ordb. 4512 (c. 1755). Sömnadsb. 461 (1915).
7) byggn. slå l. insätta (valv i byggnad). Brunius Metr. 124 (1854). Nya pelare måste uppsättas, nya hvalf inslås (i Uppsala domkyrka). IllSvH 2: 203 (1876). Ekhoff StClem. 109 (1912).
8) (numera knappast br.) slå l. hälla (ngt, i sht vätska l. fint fördelat ämne, i ett kärl o. d.). OMartini Läk. 54 (c. 1600). Man afdistillerar ej mer än 3/4 à 5/6 af det (i apparaten) inslagna vattnet. Nyblæus Pharm. 399 (1846). AHB 105: 15 (1880).
9) innesluta (ngt i ngt) l. betäcka (ngt med ngt).
a) [jfr motsv. anv. i fsv., mnt. o. t.] (†) innesluta l. inlägga (ngt i ngt) för förvaring l. transport. Vij haffve förskickett nidher till Calmar tålff tusendh daller, inslagne och försegledhe uthi fierdinger. G1R 29: 727 (1560). (Faktorerna för salthandeln skola) thet (dvs. saltet) vthi wisza Bodar och ther tilförordnade Packhws i alla Siöstäder inslå. Stiernman Com. 1: 962 (1628). At .. (håvarna som burits omkring i kyrkan) genast (böra) i de därtil giorde kistor inslås. PH 5: 3123 (1751).
b) inpacka l. inveckla (ngt i pappers- l. tygomslag o. d.). Lindfors (1815). I ena handen bar han ett ansenligt paket, inslaget i gul vaxduk. KalSvFolkskV 1912, s. 199.
c) trädg. om förvarande av växter l. växtdelar (i sht över vintern) gm att provisoriskt plantera dem i jord l. omgiva dem med skyddande betäckning. Otilia .. såg på några blommor, som trädgårdsmästaren inslagit i krukor för vintren. Knorring Förh. 3: 215 (1843). För vinterbehofvet inslås (persilje-)rötter i träkärl och ställas under första tiden i källare. Juhlin-Dannfelt 303 (1886). Blomkål, som ej fullbildat sina hufvud, inslås öfver vintern i kallbänken. Abelin MTr. 104 (1902).
d) [efter motsv. anv. i t.] (föga br.) packa in (hoven på en häst i vissa uppmjukande ämnen); jfr INSLAG 8. Hofvarnes inslående i kogödsel eller lervälling. Sjöstedt Husdj. 2: 145 (1862).
e) (†) bildl.: låta (ngt) ingå (i ngt), inberäkna. Stiernman Com. 3: 394 (1666). At afgifterne mycket nogare wid denne senare myntningen i sjelfwa wahran är inslagen. Därs. 6: 79 (1711).
10) (†) slå (ngn i bojor o. d.). GullbgDomb. 28/9 1654. Een fånge, hwilken vthi fiättrar och hächte är inslagen. Sylvius Mornay 232 (1674).
11) (†) refl.: innästla sig. Then förgifftiga Papistiska Secten och Rotthen, som sigh hoos några jbland them wåra j läro embetet inslaget och inbitit haffuer. AAAngermannus FörsprKyrkiost. A 6 a (1587).
II. intr. o. i ur intr. bet. utvecklade anv.
1) slå in l. ned; i sht i fråga om naturföreteelser.
a) (†) om blixt, projektil o. d.: slå ned (o. in i ngt). Åskian .. inslog vti Solna Kyrckio-Torn. Rüdling Suppl. 650 (1740). Små bitar af samma bomb inslog genom Kommendantens fenster. HA 6: 77 (1808). (Pilen) inslog i yttre väggen. Topelius Fält. 2: 54 (1856).
b) (föga br.) om låga, rägn, vågor o. d.: gm vinden drivas l. slungas inåt l. in (i ngt), slå in. Annerstedt UUH Bih. 2: 40 (i handl. fr. 1661; bildl., om ”krigslåga”). LBÄ 44—50: 291 (1801; om rägn). Vågor som inslå (i skeppet). Adlerbeth Ov. 293 (1818).
2) [jfr motsv. anv. i mnl.] (†) göra ett infall, rycka in. (Sören Norby) schwlle inslaa j riichit noghor stadtz wiidt siö sidheno och dalena schwlle slaa paa then andher sidhan. G1R 2: 117 (1525).
3) tränga in (i ngt), ”slå in”.
a) (numera föga br.) om sjukdom med utvärtes symtom (ss. hudsjukdomar, mässling, böldpest o. d.) som (i sht vid kraftigt undertryckande yttre behandling) enligt folklig uppfattning (förr äv. av läkare) anses förflytta sig från kroppens yttre delar till de inre o. angripa dessa: ”slå in”. Oss befruchter, att samme mesling haffver åther igen inslagit, ther svolmen synes. G1R 20: 45 (1549). Sedermera begynner Pesten at wijsa sig med bölder, som dels mogna, dels inslå. Lindestolpe Pest. 55 (1711). När hjärtsprång kommit af inslagen skabb, är lätt at finna. Alm(Sthm) 1755, s. 36. En sådan art (med angripna lymfkörtlar) af vandrande quarka har ett långsamt förlopp och kallas inslagen eller kast-quarka. Lundberg HusdjSj. 543 (1868). — särsk. i p. pf., bildl., om känsla o. d.: som icke fått utlopp o. därför vållar själsliga lidanden. Den inslagna häftighet .. (som mäster kände, då han behärskade vreden) förorsakade sveda kring hjärtat. Rydberg Vap. 241 (1891). Den inslagna sinnlighet, som syntes reagera mot ett naturligt könslif. (Schück o.) Warburg 2LittH IV. 2: 570 (1916). särsk. [efter fr. ambition rentrée] i uttr. inslagen ärelystnad l. äregirighet, om ärelystnad som icke tagit sig uttryck i handling o. därför övergått i förgrämd bitterhet. Beskow i 2SAH 30: 210 (1857). Astrindberg (1875) hos (Schück o.) Warburg 2LittH IV. 2: 444. Om man inte är i stånd att hitta på någonting annat och känner att man håller på att dö af inslagen äregirighet och bristande uppmärksamhet från sin nästas sida. Hedenstierna Komm. 153 (1891).
b) konst. i uttr. inslagen färg, om färg i en tavla vilken i hög grad uppsugits av duken. Eichhorn Stud. 2: 51 (1872). Tavlan kom fram i dagen — visserligen överhöljd av damm och med inslagna färger, men livfull och karaktäristisk. Fröding ESkr. 2: 119 (1893; i bild).
4) [jfr t. einen weg einschlagen] i uttr. inslå på en väg l. i en riktning l. inslå en väg l. en riktning, beträda l. slå in på en väg resp. slå in i en riktning; ofta i bildl. anv. (äv. i uttr. inslå på en bana o. d.); i eg. anv. i sht mil. samt i Finl. Hela den äldre dogm-historien visar en mellan ytterligheter inslagen medelväg. Geijer I. 5: 395 (1847). Börjesson i 2SAH 33: 92 (1861; bildl.). Mindre vägar bör man icke inslå med något så när betydande truppstyrkor, innan man undersökt dem. Nordensvan o. Krusenstjerna 2: 146 (1880). Svensén Jord. 92 (1884). Sedan skulle han inslå på den presterliga banan. Quennerstedt Agnost. 6 (1888). Regeringen var .. besluten att gå vidare på den en gång inslagna vägen. Fahlbeck HandPol. 6 (1892). Till en början hade man ämnat inslå kortaste vägen öfver Witzenhausen, Allendorf och Eschwege mot Fulda. Nordensvan Mainfältt. 7 (1894). Han inslog en liten gångstig som ledde rakt genom skogen. Forssman Aftonl. 12: 157 (1904).
5) [utvecklat ur 4] (nästan bl. i Finl.) börja använda (viss metod, visst handlingssätt l. viss behandling o. d.). I sina juridiska arbeten .. söker Gyldenstolpe inslå en jämförande metod i behandlingen af juridiska ämnen. Schybergson FinlH 1: 454 (1887). Den förtroliga tonen, doktorn inslår. Tavaststjerna Kvinn. 141 (1894). En symptomatisk behandling måste i en del fall inslås äfven för bekämpande af förefintliga nervstöringar. TWTallqvist i LbInternMed. 2: 1146 (1918).
6) [jfr motsv. anv. i t.] jäg. i uttr. inslå i en (viss) gångart o. d., börja använda viss gångart o. d. När djuret ämnar söka daglega efter nattens fourageringsbestyr, inslår det i en försiktigare och lugnare gångart. BiblJäg. 4: 23 (1897).
7) (†) inträffa, hända. Der en olycka insloge, stode det fienden snart at recuperera. RP 11: 313 (1646). HFinlÖ 1: 27 (1701).
Avledn.: INSLAGERSKA, f. (i fackspr.) till I 9 b: kvinna som har till yrke att slå in paket o. d. PT 1906, nr 79 A, s. 3. jfr PAKET-INSLAGERSKA.
Spoiler title
Spoiler content