SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1933  
INSUFFICIENS in1sufis1iän4s l. 010—, r.; best. -en; pl. (om olika fall av insufficiens) -er.
Etymologi
[jfr t. insuffizienz, nylat. insufficientia, sbst. till insufficiens (se INSUFFICIENT); jfr äv. fr. insuffisance]
1) med. bristande förmåga hos ett kroppsorgan att fylla sin funktion. Tholander Ordl. (c. 1875). Vid insufficienser tillbakaströmmar en del af blodet till den på andra sidan af den insufficienta klaffen belägna afdelningen af hjärtat. Petersson FysUnders. 252 (1908). Insufficiensen i ryggraden, som leder till skoliosbildning. 2NF 23: 1340 (1916). (Mina ögon) hade blivit mer närsynta för varje termin: jag hade ”insufficiens”. Wulff 85År 278 (1929). — jfr HJÄRT-, KLAFF-, MUSKEL-, VALVEL-INSUFFICIENS.
2) jur. förmögenhetstillstånd som föreligger, då en persons skulder överstiga hans tillgångar; jfr INSOLVENS. Broomé Konkursr. 13 (1888). 2NF 36: 642 (1924). Thorén Konkurs 34 (1928).
Spoiler title
Spoiler content