INSULT insul4t, r. l. m.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr t. insult; av fr. insulte, av mlat. insultus, angrepp, till p. pf.-stammen i lat. insilire l. sekundärt till lat. insultare (se INSULTERA)]
2) med. eg.: kraftig(t) invärkan l. angrepp (på ett organ o. d.); dels (numera mindre br.): våld (som övas gm nypning, tryck osv.), skada; dels: häftigt påkommande sjukdomssymtom (beroende på apoplexi, hysteri m. m.). Apoplektisk insult. Hysterisk insult. Nypning, stickning eller tryck, hvilka insulter ibland behöfva vara temligen intensiva, för att kunna af pat(ienten) uppfattas. FörhLäkS 1870, s. 27. Psykiska insulter. LbInternMed. 2: 436 (1916).
3) (numera föga br.) förolämpning, skymf; missfirmelse. Konsistorium, hvilket .. ej heller längre torde lida hans insulter och otillbörliga framfart. NoraskogArk. 5: 323 (1729). Galanteri mot en flicka i en familj af verkligt Engelska seder anses som en insult eller som ett giftermåls-anbud. Geijer I. 8: 407 (1810). Hedin Rev. 2 (1879). 3NF (1929).
