publicerad: 1933
INSULTATION in1sultatʃω4n l. 01—, l. -aʃ-, r. (l. f.); best. -en, vard. (utom i södra Sv.) äv. =; pl. -er.
Etymologi
1) (mindre br.) med. övande av våld (mot ett organ o. d.), skadegörelse, läderande; jfr INSULT 2. TLäk. 1833, s. 280.
Spoiler title
Spoiler content