publicerad: 1933
INSÄNKA in3~säŋ2ka, v. -er, -te, -t, -t; se för övr. SÄNKA. vbalsbst. -ANDE, -NING (se avledn.).
Etymologi
[fsv. insänkia; jfr d. indsænke, t. einsenken; av IN o. SÄNKA, v.]
I. (utom i p. pf. i sht i skriftspr.) nedsänka (ngt i ngt) samt i därur utvecklade anv.; jfr SÄNKA IN.
1) (numera knappast br.) nedsänka, neddoppa (ngt l. ngn i en vätska o. d.); förr äv. allmännare: sänka ned, sticka ned, föra in o. d. (ngt i ngt). (Den som döptes) bleff .. antingen i Watnet insänkt eller och medh Watn bestänkt. Schroderus Os. 1: 151 (1635). (Vildsvinet) hugg honom .. ett så stort hol i Hufwudet, at man der kunde insänckia Tre Fingrar. Dryselius Måne 282 (1694). Insänka en dolk i någon. Lindfors (1815). (Vattenpyramiden) vrider sig omkring .. medelst en i vattnet insänkt träskål. AHB 105: 24 (1880). — särsk. refl.: sänka sig ned (i ngt); sjunka in (i ngt); tränga in l. ned (i ngt). RelCur. 320 (1682). Han (dvs. månen) insänker sig mer och mer i jordens skugga. SthmHCal. 1761, s. 2. De djupt i placenta uterina sig insänkande s. k. fästerötterna. Sundberg Mikroorg. 166 (1896).
2) (i sht i fackspr.) insätta l. infoga l. infatta l. ingjuta l. inmura (ngt i ngt så att det kommer att ligga under ytan av detta senare l. täckas l. omgivas därav); placera (ngt) så att det blir nedsänkt (i ngt); förr äv.: infatta (ädelsten o. d. i ngt); äv. i p. pf. ss. adj. Ett stort bälte, giordt aff reent gull, vthi hwilket många ädla stenar och stora Perlor äre kosteligen insänkte. Petreius Beskr. 3: 8 (1615). Ögonen (äro) .. Utstående, .. Insänckte, .. djuptliggande. Retzius Djurr. 121 (1772). Aldrig har det kunnat vara Architectens tanka, at medallionen skulle så djupt, som nu skett, insänkas i stenen. JournSvL 1799, s. 574. (Binden) insänkas .. (även) i sjelfva boken, som då får en slät rygg. UB 6: 516 (1874). Majskolfvarna .. bestå af en mängd, tätt packade korn, insänkta uti ett köttigt, uppsvälldt fäste. 2UB 4: 121 (1899). Östergren (1929).
3) åstadkomma hål l. fördjupning o. d. i (ngt); urholka, urgröpa; nästan bl. i p. pf. i adjektivisk anv.: urgröpt, konkav, nedsänkt (i ytan av ngt o. d.); ingraverad; särsk. (i fackspr.) i uttr. insänkt arbete o. d., arbete osv. i form av fördjupningar l. inskärningar l. graveringar o. d. Rålamb 8: 181 (1691). VetAH 1802, s. 280. En i högre grad insänkt rygg (på en häst) är förkastlig. ARetzius hos Billing Hipp. 100 (1836). Hieroglyf-inskriften (på en viss obelisk) .. är i insänkt arbete med platt botten. Kræmer Orient. 74 (1866). Det insänkta bottenfältet på (run-) stenens midt. SkrHVSamfU VII. 3: 27 (1901). Liksom de jotniska sandstenarna äro silurfälten genom jordskalv insänkta områden. HimHavJord 1: 236 (1925).
4) (†) bildl.
a) (för)sänka (ngn) l. låta (ngn) sjunka ned (i ngt) l. fördjupa sig (i ngt) o. d.; vanl. refl.: försjunka l. fördjupa sig (i ngt), upptagas l. absorberas (av ngt), äv.: engagera sig (i ngt) o. d.; äv. i p. pf.: försjunken l. försänkt (i ngt), fördjupad (i ngt), upptagen l. absorberad (av ngt), äv.: bunden l. fången (t. ex. i synd o. d.); särsk. i uttr. insänkt i skuld o. d., starkt skuldsatt; äv. i uttr. insänkt på (en mening o. d.), fången i (en mening osv.). Adelsmännen vthi Finland .. ähre nu så förhärdade och insenchte på en annan Satans inbläste hinderlistig meeningh att the intet achte huarckenn gud eller menniskior. UrkFinlÖ I. 1: 109 (1597). At han (dvs. Gud) .. will .. oss .. så diupt i frestelsen insenckia. SLaurentii Ridd. N 2 b (1622). Och effter dhe i samqwämer och gästebudh sig så mycket insänkia i store bekostningar. RARP V. 1: 88 (1652). (Syndaren) förhärdas och insäncker sig mehr i Synden. Ekman Siönödzl. 243 (1680). Insänckt uthi stoor giäld. HB 3: 164 (1688). I stoor bedröfwelse och fattigdom, diupt insänckt. VDAkt. 1698, nr 89. Jag har varit så insänkt i mina betraktelser, at jag försummat både det (dvs. riksdagen) och mer. Dalin Arg. 2: 156 (1734, 1754). SPorthan (1793) i UrFinlH 768.
b) inlägga (ngt i ngt); nedlägga (ngt hos ngn); refl.: tränga in (i ngt), om kunskap l. intryck o. d.: inprägla sig (i ngns sinne o. d.). Gud, som vthi ett så ringa achtat Träd (som granen), en så Edel Medicin och stoor Krafft insänkt hafwer. Kempe Graanen 68 (1675). Det som Gud vthi Menniskian insenkt har. Därs. 83. Tå .. vti Exemplen (dvs. gm föredömen) Dygd och Odygd .. vti vårt eftersinnande .. sig diupare insänka. Kolmodin QvSp. 1: A 4 b (1732).
II. [jfr motsv. anv. i fsv., ävensom fsv. besänkia o. fnor. senktr, p. pf., broderad] (†) brodera, sticka, sy l. i form av applikation o. d. anbringa (mönster l. prydnad, äv. av metall l. ädla stenar o. d., på ngt); äv. med objektsväxling: förse (ngt med broderade l. insydda osv. mönster l. prydnader o. d.). Hvar enn söm utj kläderna / Var insänkter medh ädelar steen. SvFolkv. 1: 43. En messesärk medh in sengt guld. VästeråsDArk. 1580, F II. 1 Örngåtz wahr medh .. silche och gull insäncht. BoupptSthm 13/10 1668. Salen .. war med .. rike af Guld insänkte Tapeter beklädd. Loenbom Anecd. I. 6: 89 (c. 1680).
1) (numera knappast br.) till I 1. Schultze Ordb. 4145 (c. 1755). Begiutningen (vid dopet) kan täfla med insänkningen om sin ålder. Bælter Cerem. 600 (1760). Agardh (o. Ljungberg) III. 1: 296 (1857).
2) till I 3; ofta konkret: urholkning, urgröpning, fördjupning, inskärning, urtagning, nisch o. d. Rinman JärnH 35 (1782). Punsarne göras genom insänkning, då ett större antal lika beskaffade behöfvas. Almroth Karmarsch 413 (1839). (Skalbaggen) S(tenus) Juno: .. pannan med 2 svaga insänkningar. Thomson Insect. 52 (1862). Vattenlådan (på lokomotivet) har två insänkningar för axlarne. TT 1879, s. 153. I en insänkning i grottväggen sitter (eremiten) Gansang Ngurbu. Hedin Scoutl. 175 (1913). Wigert PsykSj. 1: 75 (1924). särsk. (i sht i fackspr.): fördjupning l. nedskärning i marken l. jordytan; dal, sänka. Hisinger Ant. 1: 101 (1819). Alai-dalen, den djupa insänkning i terrängen som skiljer Alai-kedjan från Pamirs högland. Hedin GmAs. 1: 108 (1898). Skålformiga insänkningar i platåytan. Fornv. 1923, s. 116.
Ssg (till INSÄNKNING 2 slutet): insänknings-område. geol. SvRike I. 1: 28 (1899). 2NF 24: 1260 (1916).
Spoiler title
Spoiler content