INTERIMISTISK in1terimis4tisk, adj.; adv. -T.
Etymologi
[jfr t. interimistisch; avledn. av lat. interim (se INTERIMS-)]
som gäller l. fungerar l. är avsedd att gälla l. fungera tills vidare, provisorisk; motsatt: definitiv. Atterbom Minn. 187 (1817). Så skulle en interimistisk finanslag antagas på 2 månader. NF 20: 391 (1896). Tvänne psalmböcker (utgåvos) till interimistiskt bruk (i Finland 1872 o. 1883). FinBiogrHb. 1411 (1899). Interimistisk chef. SvD(A) 1931, nr 32, s. 9.
