publicerad: 1933
INTERIMS- in3terims~, äv. in1teri3ms~, stundom äv. INTERIM- in3terim~ l. in1teri3m~.
tills vidare (provisoriskt) antagen l. gällande l. fungerande; provisorisk; ss. första led i ssgr.
Ssgr: A (mindre br.): INTERIM-STYRELSE, se B.
B: INTERIMS-AVSKED~20 l. ~02. (förr) mil. avsked som tills vidare beviljades indelt soldat av regementschef o. som bekräftades vid närmast följande generalmönstring (l. annan av högre militär myndighet förrättad mönstring). Westee (1842). FörändrTjReglArm. 1859, s. 17. NF (1883).
-BEVIS. särsk. jur. o. handel. bevis (utfärdat för viss person) om värkställd inbetalning å aktie l. obligation o. gällande, till dess aktiebrev l. obligation utfärdats. Weste (1807). SFS 1917, s. 502. 3NF (1929). —
-CERTIFIKAT. sjöt. provisoriskt gällande intyg om fartygs inregistrering, nationalitet m. m.; jfr CERTIFIKAT b. SFS 1891, nr 77, s. 5. —
-CHEF. SvCivKrigCal. 1792, s. 62. Jag (dvs. S. A. Hedlund) var .. interimschef för Aftonbladet i Stockholm, under det tidningens ägare vistades utomlands. GHT 1897, nr 66 B, s. 2. FinBiogrHb. 852 (1898). —
-FLOTTNING. i sht skogsv. (rätt till) flottning i vattendrag som ännu icke upplåtits till allmän flottled. SFS 1919, s. 1015. HbSkogstekn. 305 (1922). —
-FRIBREV~20, äv. ~02. (förr) sjöt. jfr -CERTIFIKAT. NF 5: 366 (1882). Då ett fartyg på utländsk ort blir svensk egendom, kan ett provisoriskt dokument, interimscertifikat, motsvarande det forna interimsfribrevet, utfärdas. BonnierKL 8: 626 (1926). —
-FULLMAKT~20, äv. ~02. (förr) fullmakt (på ett ämbete) gällande tills vidare. VDAkt. 1749, nr 80. Wilskman Släktb. 1: 101 (1912). —
-KVITTENS. (numera bl. tillf.) = -KVITTO 1. Arnell Stadsl. 106 (1730; efter handl. fr. 1721). ÖoL (1852). —
-KVITTO.
1) kvitto (om fullgjord betalning) avsett att gälla, till dess definitivt kvitto lämnats; äv. (i sht jur. o. handel.) om interimsbevis å aktie l. obligation. ReglFörsäljn. 3/6 1824, s. 18. Vi kan ju skrifva ut ett litet interimskvitto .. så länge. Kuylenstierna Ber. 49 (1898). Interimsbevis eller interimskvitton å aktiebrev. SFS 1918, s. 1102.
-PREDIKANT. (i Finl.) kyrkl. prästman vilken ss. t. f. kyrkoherde l. kaplan under vakans uppehåller prästerlig befattning (varunder befattningens inkomster delvis gå till ecklesiastikstatens pensionskassa). UrFinlH 100 (1808). FinlStatskal. 1933, s. 286. —
-REGERING. hist. o. statsrätt. tillfällig regering; särsk. om ställföreträdande regering som i vissa fall (ss. i händelse av konungens död, när ingen l. blott minderårig tronföljare finnes l. i händelse av konungens oförmögenhet att handhava riksstyrelsen) tillsättes för utövande av regeringsmyndigheten; äv. i oeg. anv., i fråga om tillfällig förvaltning o. d. RP 7: 184 (1638). Den interims Regeringen, som vid en Thronledighet eller minderårighet styrer. HSH 9: 162 (c. 1800). Aldén Medb. 1: 11 (1884). Det uppstod inom detta verk (dvs. riksarkivet) en lång interimsregering. Odhner i 2SAH 62: 42 (1885). Reuterskiöld Grundlag. 193 (1924). —
-REVERS. (numera knappast br.) jur. o. handel. av aktietecknare lämnad revers som gäller, tills full betalning erlagts för tecknad aktie. Fliesberg Handel. 104 (1891). Dens. HbKöpm. I. 2: 25 (1899). —
-STYRELSE. (interim- 1933. interims- 1870 osv.) styrelse i nybildat bolag l. nybildad förening o. d. som är avsedd att fungera, till dess ordinarie styrelse utsetts. SydsvD 1870, nr 26, s. 4. Beslöts ”att bolaget skulle konstituera sig” och utse interimsstyrelse. 1NJA 1874, s. 455. —
-TILLSTÅND~20 l. ~02. särsk. jur. om av polismyndighet åt utlänning lämnat tillstånd att för kortare tid vistas i riket. SFS 1918, s. 2076. Därs. 1922, s. 1336. —
-VIS, adv. o. sbst.
1) (numera knappast br.) adv.: tills vidare, tills ”saken” slutgiltigt ordnats, provisoriskt. RP 3: 111 (1633). (Felet är) så vida .. rättadt, som nu interimsvis stått att göra. CBonde (1658) i HSH 6: 122. I krafft af den Senare Fullmachten, hwarigenom den förste Fullmachten såsom Jnterims wijs gifwen exspirerar. BoupptSthm 25/4 1672. Man tyckes alltså ha interimsvis användt denna gamla portal, emedan den borde efter uppförande af torn försvinna. Brunius GotlK 2: 271 (1865). Tamm ÄndAdv. 41 (1899).
2) (†) sbst.; i uttr. uti interimsvis, tills vidare, provisoriskt. (Vi) tillåte och bewillie (köpmännen i Sthm), Osz til behageligh tijdh och Wår wijdare Förordning, samt vthi interimswijs, att bekomma och nyttia ett Handelsgilde eller Samqwäm. Stiernman Com. 3: 83 (1662). JCLenæus (1669) i PedT 1891, s. 98. —
-VÄXEL. (i sht förr) handel. Åstrand (1855). Interimsvexel, sådan vexel, som stundom tillställes en kreditor såsom säkerhet för på honom dragen vexel. Smedman Kont. 7 (1874). Ekbohrn (1904). —
-ÅBO. (i Finl.) kam. åbo som innehar åbohemman under vakans. Bonsdorff Kam. 40 (1833). SvFinLagt. (1883). —
Spoiler title
Spoiler content