SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1933  
INTERIMS, adv.
Ordformer
(interims 1728c. 1800. jntrims 1735)
Etymologi
[ombildning av lat. interim (se INTERIMS-) efter mönster av andra adv. på -s]
(†) under mellantiden; tills vidare. Transsumpt af Kongl. Maj:ts Interims giorde Reglemente för Stockholms Stad, hvilket (osv.). (1728; titel). Den som tiensten interims förrättar. PH 5: 3457 (1752). (Många vid 1713—14 års riksdag) predikade .. om Prinsessans kommande interims till regeringen med biträde af Rådet och Riksens Ständers deputerade. HSH 7: 226 (c. 1800). Anm. Adv. användes i ä. nysvensk tid äv. ngn gg i rent lat. form, t. ex.: Interim måge dee (dvs. invånarna i Riga) bruka ded fyrekante mynted. RP 1: 145 (1629). Biurman Brefst. 146 (1729).
Spoiler title
Spoiler content