INTERMINABEL in1tærmina4bel l. -tär- l. -ter-, l. intær1-, adj. -bla. adv. -T.
Etymologi
[jfr t. interminabel, eng. o. fr. interminable; av senlat. interminabilis, med in- (se IN-, pref.2) bildat till lat. terminare, begränsa, avsluta (se DETERMINERA, TERMIN)]
(numera knappast br.) obegränsad, oändlig. Leopold (1809) hos AGSilverstolpe Bokst. 115. Biberg 1: 331 (c. 1820). WoJ (1891).
