SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1933  
INTESTAT- in1tästa3t~ l. -tes-.
Etymologi
[jfr t. intestat, eng. intestate; av lat. intestatus, om person: som icke gjort testamente, av in- (se IN-, pref.2) o. testatus, p. pf. av testari, högtidligt försäkra, göra testamente m. m. (se TESTAMENTE)]
i ssgr: som icke grundar sig på l. är föreskriven i testamente, utan testamente.
Ssgr (jur.): INTESTAT-ARV. arv som icke grundar sig på testamentariskt förordnande, utan på andra omständigheter, ss. skyldskap, arvsförening o. d. NF (1883). SvUppslB (1932).
-ARVSRÄTT~02 l. ~20. arvsrätt som icke grundar sig på testamente. Schrevelius CivR 1: 41 (1851). Kallenberg CivPr. 1: 378 (1918).
-ARVINGE~020, äv. ~200. person som är berättigad att ärva utan testamentarisk föreskrift, lagarvinge. Olivecrona LagbGift. 145 (1851). Ekbohrn (1904).
Spoiler title
Spoiler content