SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 2004  
TESTAMENTE tes1tamän4te l. täs1-, äv. 1032, n. (Luk. 1: 72 (NT 1526) osv.) ((†) r. l. m. l. f. Petreius Beskr. 6: 3 (1615)); best. (ss. n.) -et; pl. -en (i ä. språkprov äv. att hänföra till sg. testament, StadgTest. 3 ⁄ 7 1686, osv.) ((†) -er, äv. att hänföra till sg. testament, Chesnecopherus Skäl O o 3 b (1607), PH 6: 4694 (1757); = Gal. 4: 24 (NT 1526)); förr äv. TESTAMENT, n. (OPetri Tb. 14 (1524), Vising FrSprEngl. 3: 27 (1902: testament, pl.)) l. r. l. m. l. f. (BtFinlH 4: 73 (1562)); best. (ss. n.) -et; pl. -en (se ovan) l. -er (se ovan) l. = (G1R 4: 371 (1527), Vising FrSprEngl. 3: 27 (1902)).
Ordformer
(testa- (th-) 1524 osv. teste- (th-) 15261603. tästa- 1560 (: tästamentz ordningh). täste- 1556 (: tästementz ordningh)1603. -ment (-dt) 15241902. -mente (-th-, -tt-) 1526 osv. -mentis- (-z-) i ssgr 1550 (: testamentis breff)1587 (: thestementis breffuet). -mänt (-æ-, -th) 1527 (: testamæntz breffuit)1603 (: testemäntz breff). -mänte c. 1609)
Etymologi
[fsv. testament(e); jfr d. testamente (ä. d. testament), t., eng., fr. testament; av lat. testamentum, sista vilja, testamente; till testari, intyga, bevittna, göra testamente (se TESTERA). — Jfr ATTEST, INTESTAT-, PROTESTERA, TESTAMENTARIE, TESTAMENTARISK, TESTAMENTERA]
1) om förordnande (se d. o. 2) som ger uttryck för ngns sista l. yttersta vilja angående fördelning av kvarlåtenskap (se d. o. 2), numera nästan uteslutande i skriftlig form (o. undertecknat av testator o. vanl. två testamentsvittnen o. stundom innefattande förordnande om testamentsexekutor l. förmyndare för omyndiga arvingar o. d.). Göra, skriva, upprätta, bevittna, ändra, bevaka, klandra, upphäva, återkalla, annullera (ett) testamente. Komma ihåg l. tänka på ngn i sitt testamente. Ärva ngt gm testamente. FörsprNT 2 a (1526). Efther thet framlidne Marcus Rode hade giortt för(nemp)de testamente vthi ärlige mänz närware och widh godh skäl och förnufft .. therföre (osv.). 2SthmTb. 5: 186 (1576). Tå ware the förmyndere, en eller flere, som Fadher uthi Testamänte ther till korat hafuer. Lagförsl. 135 (c. 1609). Ty hafwer jag .. anmodat de Edle Wälb(or)ne män .. de wille wara wittne till detta mitt Testamente och förordning, hwilken jag till större kraft hafwer med egen hand underskrifwit, och wanligit Signete försiglat. Wallquist EcclSaml. 1—4: 353 (1663). Det är ett allmänt skråck, att man ej lefver länge sedan man underskrifvit sitt testamente. Wetterbergh SamhKärna 2: 187 (1857). Det kan väl göra detsamma hvilka som får Nobelpriset. Nobels testamente var ett idiottestamente, och det är ett olösligt problem att försöka exekvera det på något förnuftigt vis. Söderberg AllvLek. 152 (1912). Man godkänner också två så kallade nödtestamenten. Det ena är ett muntligt testamente lämnat inför två vittnen och det andra är ett handskrivet obevittnat testamente. DN 1 ⁄ 11 1985, s. 48. — jfr FRIHETS-, INBÖRDES-, PROVISIONAL-TESTAMENTE. — särsk.
a) i uttr. inbördes testamente, se INBÖRDES II 2 a slutet.
b) (†) i uttr. reciprokt testamente, se RECIPROK 1 a slutet.
2) [eg. utvidgad anv. av 1] (utom i a o. vissa ssgr numera mindre br.) om kvarlåtenskap (se d. o. 2) som testamenteras av ngn (ofta i motsats till arv enl. lagens bestämmelser i avsaknad av testamente i bet. 1); förr äv. i utvidgad o. möjl. mer l. mindre skämtsam anv., om (del av) kvarlåtenskap inkrävd ss. skatt o. d.; särsk. i sådana uttr. som l. ge testamente; äv. oeg. l. bildl. (jfr 3); jfr ARV, sbst.1 I, LEGAT, sbst.2 OPetri Tb. 14 (1524). Thet testementte the her til dags giffuit haffua theris biscop, thet giffues konunge. G1R 5: 61 (1528). Han fick .. et Testamente på 20000 Riksdaler. Dalin Vitt. II. 5: 54 (1738). Synderna allena äro våra; de äro det oomtvistade .. Testamentet af Fader och Moder. Wallin 1Pred. 1: 111 (c. 1830). Beror nu denna öfvergång av en döds egendom på slägtskapsförhållande, så kallas den arf, beror den åter på den dödes i lifstiden tillkännagifna vilja, så får den namn af testamente. Nyblæus Forskn. I. 2: 224 (1875). Ej må någon taga arv eller testamente efter den som han genom brottslig gärning uppsåtligen bragt om livet. SFS 1958, s. 1798. Ett fett kök gör ett magert testamente (ju mer man slösar, dess mindre lämnar man efter sig). Holm Ordspr. 328 (1964). — särsk.
a) (fullt br.) föregånget av prep. i i uttr. som anger att ngn erhåller ngt gm bestämmelse i testamente; numera bl. med anslutning till 1. Thet var giffuit i testamente. G1R 5: 159 (1528). (Hon) har lofwat i Testamente till kyrckian, effter sin S(alige) Mand, Een oblatz ask aff drifwit Silfwer. OfferdalKArk. N I 1, s. 17 (1692); jfr b. Lyckan är des gård tillhörig som han fådt i Testamente af framl. .. Torsel. VRP 8 ⁄ 6 1724. Egendom som han erhållit i testamente skall anses som hans enskilda egendom. 1NJA 1979, s. 268.
b) (†) om avgift l. mer l. mindre frivillig donation till kyrka l. präst (för begravning o. klockringning). (Kyrkvärdarna) skola .. upkräfia .. testamente efter the döda både åt Kyrkio och Präst. KOF II. 2: 318 (c. 1655). Tÿ wille iag i lijkstool hafwa 4 d(ale)r s(ilfwer)m(yn)t eller een godh koo och thess uthan testamente til kÿrkia(n). VDAkt. 1680, nr 115. Testamente til Präst eller Kyrckio, stod fritt at gifwa och ey gifwa. Abrahamsson 25 (1726). Annars ehuru litet barn, som begrafwes, gifwes af föräldrarna, något till kyrkian, så som et arfwode för ringningen och kallas testamente. VDAkt. 1760, nr 177. Rig 1978, s. 44 (om ä. förh.).
c) (†) i uttr. Hjärnes testamente, se HJÄRNE a β.
3) i oeg. l. bildl. anv. av 1, 2, om ngt abstrakt, särsk. sista vilja l. åsiktsyttring o. d. om ngt som inte gäller egendom. Politiskt, litterärt, vetenskapligt testamente. Then Konungen aff Persien Cyrus gaff sin Son .. thetta til Testamente(:) Itt Konungarijke .. blifwer Behållit igenom godhe fasta Mwrar, The Mwrar äre månge godhe wenner. Forsius Fosz 151 (1621). I den händelsen skulle wiszt wåre äfterkommande icke kunna förstå sig på wåra Handlingar och Skrifter, hwilka likwäl såsom rediga Testamenten borde dem lämnas. Brunkman SvGr. 47 (1767). Sitt testamente för läroverken upprättade .. (statsrådet Carlson) år 1878 .. 1878 års stadga för rikets allmänna läroverk .. bör nemligen betraktas såsom den mognade frukten af Carlsons arbete inom detta område. CHRundgren i 3SAH 2: 55 (1887). Ej finns något mera tidsenligt budskap från det kristna samvetet än Stockholmskonferensens förhandlingar, detta Söderbloms testamente till eftervärlden. HågkLivsintr. 14: 232 (1933). — särsk. (†)
a) om resultat av (politisk) verksamhet. (Kung Hans) sade til .. (Sten Sture:) I haffue giordt itt ondt testamente i Swerige, i thet at i haffue giordt bönderna, Som Gudh haffuer skapat til trälar, til herrar, och them som herrar skulle ware, wille i giöra til trälar. OPetri Kr. 295 (c. 1540). Udi all then måtte jag kan .. förhielpe .. till all wänlig förening och förlichningh emellen h(ögs)te k(unglig) M(ajestät) och e(ders) f(urstlige) N(åde) (thet achter iagh för thet högste testemente iag göre kan udi thenne min siste alderdoms tidh). RA I. 4: 603 (1598).
b) om anvisning l. förordning o. d. innebärande delegering av makt l. befogenhet; jfr DELEGATION 2 a, INSTRUKTION 3 b. Från .. (1734) begynte .. sekreta utskotten att lemna efter sig instruktioner eller så kallade testamenten, till ledning för regeringen mellan riksdagarne. Geijer I. 6: 267 (1840). 2SvUppslB 7: 108 (1948; om ä. förh.).
4) [ordets anv. i kristet sammanhang återgår på den lat. översättningen i Nya testamentet av det dubbeltydiga gr. διαϑήκη, testamente (i bet. 1) o. förbund (ss. översättning av hebr. beri–t, förbund)] (†) om förbund mellan Gud o. människor, i sht om det förbund som upprättas vid nattvardens instiftande; äv. om den tidsrymd under vilken ett sådant förbund anses gälla l. ha gällt, äv. (mera tillf.) oeg. l. bildl.; jfr FÖRBUND 4 e (α). Mat. 26: 28 (NT 1526). Then ther arbetar j euangelio han skal ther aff haffua sina närning, som thet och tilgick j gambla testementit ath then som tiente til altaret, han skulle och haffua sina födho aff altaret. OPetri 1: 178 (1527). Huru mångahanda äre Sacramenten? Tweggiehanda. Somlige höra til thet Gambla, somblige til thet Nyja Testamentet. Swebilius Cat. 2: 76 (1689). Paulus säger, at vtan blodz vtgiutelse sker ingen förlåtelse .. tå han talar om begge testamenterna, som bekrefftade woro med blod. Swedberg Cat. 606 (1709). Kommen .. med edra barn .. att i Nya Testamentsens heliga blod emottaga underpanten .. af ett .. vårdadt döpelseförbund. Wallin Rel. 4: 219 (1837). Hela tiden före Linné är Botanikens gamla testamente. Fries BotUtfl. 1: 151 (1843). Ekbohrn (1904).
5) om var och en av bibelns två huvuddelar, innehållande skrifter gällande någotdera av de två förbunden (se FÖRBUND 4 e α) mellan Gud och människor (jfr 4); särsk. dels i uttr. Gamla l. Nya testamentet, dels om (exemplar av) Nya testamentet. Gamla, Nya testamentets exegetik. Biblar och (nya) testamenten. Så är och nyia testamentit en book j huilko Euangeliu(m) och gudz lyffte eller tilsäyelse scriffuit är. FörsprNT 2 a (1526). (I Sverige) skola alle bekänna sig .. til then Christelige Lära och Troo, som är grundad uti Gudz heliga Ord, thet Gamla och Nya Testamentets Prophetiske och Apostoliske Skrifter. Kyrkol. 1: 1 (1686). Vanan att kalla de Ebreiska och Christna Religionsurkunderna Gamla och Nya Testamentets böcker, är hufvudsakligen föranledd genom språkbruket i en gammal latinsk öfversättning. ConvLex. 4: 171 (1826). Bitar ur gamla och nya testamentet haglade. Strindberg NRik. 9 (1882). Tro mej eller inte, så fick ja si i en sjö .. två uttrar som lekte ini sjön. Ja dä sant som testamentet, hvarteviga ord. Engström Glasög. 4 (1911). Inget moraliskt lyte bekämpar nya testamentet ihärdigare, följdriktigare, än det som utmärkte fariséerna: egenrättfärdigheten. Böök Ranns. 101 (1953).
Ssgr (i allm. till 1): A: TESTAMENT-BREV, -GIVARE, -SILVER, -STADGA, -TAGARE, -VIS, -ÄGARE, se D.
B: TESTAMENTE-BREV, -PENGAR, se D. —
(2) -SILVERSTOP. (†) om silverstop i prästs l. munks kvarlåtenskap inkrävt av Gustav Vasa; jfr testaments-silver. Qvittens .. på ett testemente sölffstop effter en munk i Varnemo closter. G1R 26: 779 (1556).
-SKRIFT, -SKRIVARE, -VIS, -ÄGARE, se D.
C: TESTAMENTES-BREV, se D.
D: (1, 2) TESTAMENTS-ANSPRÅK~02, äv. ~20. i sht jur. Anmälan av arvs- eller testamentsanspråk. SFS 1952, s. 544.
-ARVINGE~020, äv. ~200. arvinge (se d. o. 2) utsedd i testamente. Schroderus Os. III. 2: 143 (1635).
(2) -AVGIFT. (†) skatt på egendom förvärvad gm testamente (i bet. 1); särsk. om utländska förh.; jfr -bevillning. Backman Dickens Pickw. 2: 429 (1871). Björkman (1889).
-BEVAKNING. jur. jfr bevakning 2 b. 1NJA 1874, s. 230. Testamentstagaren bör .. inför domstolen .. avgiva viljeförklaring därom, att han ärnar göra bruk av testamentet. Detta kallas testamentsbevakning. Hernberg Rättsh. 66 (1922).
(2) -BEVILLNING. (†) skatt på egendom förvärvad gm testamente (i bet. 1); jfr bevillning 3 c β o. -avgift, -skatt. BondP 182829, 4: 556. Staten gäldar dock själv arfs- och testamentsbevillning. PropRiksd. 1904, nr 96, s. 10.
-BREV. (testament- 15771674. testamente- 1544. testamentes- 15501587. testaments- 1525 osv.) [fsv. testaments brev] (numera bl. i skildring av ä. förh.) skriftligt testamente; jfr brev 2 o. -handling. G1R 2: 121 (1525). Testamentsbreffuet ährkänner Rätten för goth. GävleDomb. 125 (1635).
-EXEKUTOR. person som (i testamente) utsetts att förvalta dödsbo o. verkställa testamentes förordnanden; äv. bildl.; jfr exekutor b o. -fullgörare, -verkställare. DA 1808, nr 54, s. 2. Napoleon såg, vid sitt inträde på verldsteatern, huru hans rôle var att uppträda såsom revolutionens testamentsexekutor. Forssell Stud. 1: 47 (1871, 1875). Nobelstiftelsen bragtes juridiskt i hamn tack vare .. (Lindhagens) förslagenhet och nit som testamentsexekutorernas juridiska rådgivare mot släktingarnas energiska ansträngningar att göra testamentet om intet. Spångberg BanbrHövd. 124 (1939).
(1, 2) -FOND. jfr fond, sbst.1 II 2. Årsräntan å Wallmarkska testamentsfonden har akademien funnit skäl fördela i två lika stora pris. AB 1869, nr 73, s. 2.
-FRIHET~02, äv. ~20. testationsfrihet; jfr frihet 9 a o. -rätt. Botin Hem. 2: 35 (1756). De Romerska Kejsarne måste utfärda lagar till förekommande af missbruken af testamentsfriheten genom presternas jagande efter arf. Strinnholm Hist. 3: 680 (1848). Laglottsrätten, d. v. s. bröstarvinges rätt att under alla förhållanden utfå viss del av kvarlåtenskapen, .. innebär en inskränkning i arvlåtarens testamentsfrihet. SocDem. 21 ⁄ 3 1930, s. 4.
-FULLGÖRARE. (†) testamentsexekutor; jfr full-göra 1 a. Lagerbring 1Hist. 3: 701 (1776).
-FÖRORDNANDE. jfr förordnande 2. Gal. 3: 15 (Bib. 1917). Testamentsförordnandet får .. inte kränka bröstarvingars/barns laglott. DN 20 ⁄ 2 2000, s. A16.
(2) -GIVARE. (testament- 16921800. testaments- 1778 osv.) (i sht i fackspr.) testator; jfr givare 2. FörarbSvLag 4: 146 (1692). Det står testamentsgifvaren fritt att låta vittnena (som bestyrkt testamentet) veta skriftligt testamentes innehåll eller icke. Aldén Medb. 3: 35 (1885).
(2) -GULD. (†) om guld i prästs l. munks kvarlåtenskap inkrävt av Gustav Vasa; jfr -silver. Testemendtz guldh effter her Nielss i Vijsth. G1R 26: 531 (1556).
-GÅVA. [fsv. testaments gava] gåva given l. avsedd att ges enl. testamente; äv. oeg. l. bildl. Her Jörren .. hade giffuit Sin frille barn enn Testementz gåffwe. UpplDomb. 3: 121 (1551). Med införandet av begreppet naturminne .. har .. rest sig .. kravet på att som testamentsgåvor åt eftervärlden bevara de viktigaste och mest representativa av dessa minnen. Sernander BjärkSäbNat. 9 (1925).
-GÄRNING. (†) handlingen (se handling 5) att testamentera. Honom war ingen macht til Testamentz gerning. Linc. Gg 2 d (1640).
-HABIL. jur. behörig (se d. o. 4) att skriva testamente; jfr habil 1 a o. -kapabel. Med hänsyn till den grava psykos varav Frida lidit trodde han ej, att hon varit testamentshabil. 1NJA 1948, s. 535.
-HANDLING. jur. skrivet testamente; jfr handling 10 o. -brev, -instrument, -sedel, -skrift, -urkund. Enär testamentshandlingen .. icke blifvit .. inför Rätta företedd. 1NJA 1874, s. 22.
-INSTITUT(ET). jur. jfr institut 2 slutet. EkonT 1929, s. 123.
-INSTRUMENT. (†) testamentshandling; jfr instrument 4. Sielfwa testamentsinstrumentet blef .. framwijst, med .. namns underskrift. ConsAcAboP 10: 171 (1711).
-KAPABEL. jur. jfr kapabel 1 b slutet o. -habil. SvD 12 ⁄ 11 1931, s. 24.
-KLANDER. jur. ifrågasättande av testamentes giltighet; jfr klander 1. Brinkman o. Adlersparre Brevväxl. 66 (1829).
(2 b) -KO. (†) om ko överlämnad ss. avgift l. donation o. d. till kyrka l. präst. (Kyrkoherden frågade) huru der blifwer medh testamentzkoon effter bonde och hustru? SynodA 1: 125 (1665). Muncktell Dagb. 2: 42 (1816).
-LAG. jur. lag som reglerar testamentes utformning; jfr -ordning 2, -rätt 2, -stadga. SocDem. 21 ⁄ 3 1930, s. 4.
-LEGAT. i sht jur. jfr legat, sbst.2 Ett testamentslegat, avseende medel till två frisängar å ett sjukhus. 1NJA 1946, s. 316.
-LOTT. jur. det som tillfaller ngn enl. testamente; jfr lott, sbst.2 3. PropRiksd. 1894, nr 43, s. 48.
(2) -MASSA. (†) sammanfattande, om de tillgångar som ngn testamenterar l. efterlämnar; jfr massa, sbst.2 6 a. Calonius 5: 317 (1800).
(1, 2) -MEDEL, pl. medel (se medel, sbst. 14) fördelade gm testamente. 1NJA 1874, s. 13.
-ORD, pl. (†)
1) till 1; särsk. om ord som ngn skrivit i sitt testamente. Erlige betrodde gråhärige män, huilcke hon sielff hade låthet till sigh öffuer sine testementz ord till witne kalle, the ther och medh henne hade testementzbrefuet förseglet. 3SthmTb. 1: 335 (1595). RARP 7: 67 (1660).
2) till 4, om nattvardens instiftelseord. Chesnecopherus Skäl E 1 a (1607). Thet rätta förståndet (om nattvarden) skall .. tagas aff .. instichtelse orden, som äro Herrans Christi Testamentz ord, beskrefne af Evangelisterna, och then helige Paulo. KOF II. 2: 78 (c. 1655).
-ORDNING. (†)
1) testamentsförordnande; äv. konkret: testamentshandling. K(unglig) M(ajestä)t war benegen till att göra en Christelig Testaments Ordning emellan sina Konungzliga .. Lijfzarfwar, på thet at effter Hans Nådes dödeliga afgång .. icke skulle .. tillfälle gifwes til nogen oenigheet her i rijkit. Stiernman Riksd. 203 (1547). Till Clemett Hanson, att han drager till Kong(lig)e Ma(jestä)t(e)t medt then tästementz ordningh och tullregistren, som K. Ma:tt medt honum umtalede i Stocholm. G1R 26: 539 (1556). Schybergson FinlH 1: 294 (1887; om förh. 1563).
2) testamentslag; jfr ordning 3 b. Chesnecopherus Skäl I 1 a (1607). Testamenta reciproca äro .. aldeles uphäfne igenom 1686 åhrs testamentsordning. FörarbSvLag 8: 266 (1734).
-PENGAR l. -PENNINGAR, pl. (testamente- 15491550. testaments- 15541940) (†)
1) till 2: pengar ingående i kvarlåtenskapen efter ngn. Effter saligh drötningh Margarete Testementhz peningar .. 500 m(arker). BtÅboH I. 1: 16 (1554). I ett grönt skrin .. förvarade konungen 1545 testamentspengar efter en präst i Österbotten. SthmSlH 1: 88 (1940).
2) till 2: pengar erlagda ss. arvsskatt. SthmSkotteb. 1549, s. 115. Angående testamentspenningarna må anföras, att staden t. ex. 1570 fick rätt att uppbära hvar tionde penning af allt arf. Sthm 1: 154 (1897).
3) till 2 b, om pengar (ur avliden persons kvarlåtenskap) erlagda ss. avgift l. donation o. d. till kyrka l. präst. Wallquist EcclSaml. 1—4: 281 (1788). Hans första hustru afled .. 1647, då han i ”kyrkiones kista” i Aspö betalar 3 dal. 4 öre i testamentsp(ennin)g(a)r. Hagström Herdam. 2: 117 (1898).
-RINGNING. närmast till 2 b: (förr) klockringning efter högmässa sedan begravning skett. VDAkt. 1752, nr 84. 2SvUppslB (1954).
-RÄTT.
1) i sht jur. rätt (se rätt, sbst.2 4) att testamentera sin kvarlåtenskap; jfr -frihet o. testations-rätt. AdP 182830, 49: 220. Kyrkan fordrade fri testamentsrätt, och lekmännen ville blott medgiva en begränsad. SvFolkH I. 1: 373 (1914).
2) jur. om inom ett visst land o. d. gällande bestämmelser rörande testamenten; jfr rätt, sbst.2 2, o. -lag. SFS 1857, nr 60, s. 1. Att reglera denna överföring (av ekonomiska värden mellan generationerna) är en huvuduppgift för arvs- och testamentsrätten. Minnesskr1734Lag 1: 218 (1934).
-RÄTTIGHET~002, äv. ~200. (numera föga br.) jfr -rätt 1. Med Christendommen inkom Testamentsrättigheten till Kyrka och Kloster. Botin Hist. 2: 188 (c. 1790).
-RÄTTSLIG. jfr rättslig, adj. 2, o. -rätt 2. Westermarck Äkt. 115 (1893).
-SEDEL. (†) testamentshandling; jfr sedel 1 e. Nu befans att hans arfwingar emot Testementz zedlen hafwa erffdt alt det som på deres del kunde belöpa effter hans dödh. ÅngermDomb. 23 ⁄ 7 1646, fol. 4.
(2) -SILVER. (testament- 17761828. testaments- 18601940) (förr) om silver i prästs l. munks kvarlåtenskap inkrävt av Gustav Vasa; jfr -guld o. testamente-silverstop. Testaments-silfwer förekommer .. icke sällan i Kronans räkenskaper, såsom år 1542 efter Herr Larens i Forssa en lödig mark. Widmark Helsingl. 1: 295 (1860). Fornv. 1940, s. 210 (om förh. på 1500-talet). jfr: Af den tidens räkenskaper finnes en artikel, som kallas Testament-silfver. Sällan dog någon förmögen bonde, som icke testamenterade Konungen (dvs. G. I) något Silfverstycke, till vedermäle af sin kärlek och tacksamhet. Bielke PVetA 1776, s. 44.
(2) -SKATT. (†) skatt på egendom förvärvad gm testamente (i bet. 1); jfr -bevillning. Björkman (1889). Cannelin (1939).
-SKRIFT. (testamente- 1646. testaments- 1731) (†) testamentshandling. ÅngermDomb. 23 ⁄ 7 1646, fol. 8. Men såsom slike testamentzskriffter i längden icke comproberas med mindre de af testatore i des lifstid på wederbörande Domställen lag(lige)n blifwit exhiberade. VDAkt. 1731, nr 497.
-SKRIVARE. (testamente- 1640. testaments- 1886 osv.) (numera bl. mera tillf.) om person som skriver l. har skrivit l. låtit skriva (sitt) testamente. Linc. Gggg 5 c (1640).
-STADGA. (testament- 1924. testaments- 16901960) (numera bl. i skildring av ä. förh.) stadga som reglerar testamentes utformning; särsk. om 1686 års Stadga och Förordning angående Testamenten; jfr -lag. FörarbSvLag 7: 84 (1690). Testamentsstadgan av år 1686 åsyftade att vara en lagförklaring och faller förty utanför den allmänna lagstiftningens ram. Minnesskr1734Lag 2: 35 (1934).
(2) -TAGARE. (testament- 18371851. testaments- 1778 osv.) (i sht i fackspr.) om person (l. institution o. d.) som tar l. skall ta emot ngt i enlighet med (bestämmelse i) testamente (i bet. 1); jfr -ägare o. testamentarie 2. Samtelige Arf- och testamentstagare. BoupptVäxjö 1778. I vanligt språkbruk kallas (oegentligt) även testamentstagare arvinge. 3NF 2: 219 (1924).
-TILLÄGG~02, äv. ~20. tillägg till testamente; jfr kodicill 2. Björkman (1889).
-TRÄTA. (†) testamentstvist. Fryxell Ber. 13: 66 (1846; om förh. 1660).
-TVIST. tvist rörande testamentes giltighet l. syfte o. d.; jfr -strid, -träta. RARP 8: 260 (1660). I avbidan på testamentstvistens avgörande hade boutredningsmännen överlämnat lösöret till förvaring hos tredje man. 1NJA 1948, s. 694.
-URKUND~02, äv. ~20. (numera bl. mera tillf.) testamentshandling. Är testamentet muntligen upprättadt, inlämnas i stället för testamentsurkund protokoll öfver förhör, som man låtit domstol anställa med testamentsvittnena. Björling CivR 301 (1910).
-VERKSTÄLLARE. (numera bl. mera tillf.) testamentsexekutor. Sture, en af Bo Jonsons Testaments-wärkställare. Lagerbring 1Hist. 3: 705 (1776). Rosman BjärkSäb. 1: 286 (1923).
-VIS, adv. o. sbst. (testament- 1692. testamente- c. 16401680. testaments- 15871686) (†)
I. ss. adv.: gm (l. i) testamente. Hans yngste soon .. skulle Testaments wijs bekomma 500 R(iksdale)r. BoupptSthm 19 ⁄ 7 1653. FörarbSvLag 4: 146 (1692).
II. ss. sbst., i uttr. (ut)i testamentsvis, i form av testamente; särsk. oeg., i fråga om ngt som påminner om testamente. 2SthmTb. 7: 371 (1587). Hvadh Carl Carlssons person angår, så ähr någedh ther om att see uthi en skrifft, som han uthi testementevijs sielff .. på sin ålderdom ställtt haffver. HH 20: 394 (c. 1640).
-VITTNE. person som bevittnar l. har bevittnat (underskrivandet av) testamente. Calonius 5: 316 (1800). Till testamentsvittne må ej tagas den, som är under femton år eller på grund av .. rubbning av själsverksamheten saknar insikt om betydelsen av vittnesbekräftelsen. SFS 1946, s. 1731.
(2) -ÄGARE. (testament- 1914. testamente- 1791. testaments- 17781782) (†) testamentstagare. Sterbhusets båda Arftagare och Testaments Ägare. BoupptVäxjö 1778. (Den framlidne friherrens) murade Graf .. kommer at försäljas af Testamente-Ägaren. IT 1791, nr 83, s. 3. 2NF 20: 1200 (1914).
Avledn.: TESTAMENTISK. (†) till testamente 5, i ssgrna gammal-, ny-testamentisk.
TESTAMENTLIG.
1) till 1: testamentarisk (se d. o. 1). Fattiga studenter ömmade han för, och det var inte bara hans testamentliga stipendiefonder som kom dem till del. Göth Bergsråd. 121 (1925). (Hon) tilläts bo där på testamentligt villkor, att hon inte gifte sig. RöstRadioTV 1957, nr 39, s. 15.
2) till 5: som har avseende på l. liknar l. erinrar om Nya (l. Gamla) testamentet(s); särsk. i ssgrna gammal-, ny-testamentlig. Det är en luft som läker och förnyar / med bröd och vin av testamentligt slag. Malm Gästsp. 21 (1924). Fåren stå på stup, tuggande i testamentlig stillhet. Jönsson SkånSomr. 206 (1925, 1935). Symbolmotiven har ofta hämtats direkt från Gamla eller Nya testamentet .. språket uppvisar .. testamentligt arkaiserande stildrag. Häggqvist Ferlin 53 (1942). Det finns ett testamentligt arv som säger att vårt tal skall vara ja, ja och nej, nej — vad därutöver är, är av ondo. SvD 23 ⁄ 11 1982, s. 2.
Spoiler title
Spoiler content