IN ssgr (forts.; jfr anm. sp. 274):
IN-VATTEN. [jfr d. indvand, ävensom t. binnengewässer] (i sht i fackspr.) med havet direkt l. indirekt kommunicerande vattensamling l. större vattenområde som ligger innanför l. ett stycke upp från ett lands kust; stundom liktydigt med: insjö; äv. om gm högt vattenstånd, översvämning o. d. tillfälligt bildad, mindre vattensamling, lagun o. d. i närheten av havet l. större vattendrag. Afzelius Sag. 3: 107 (1841). Vid större invatten var man icke utsatt för samma vådor (som vid havsstranden). Hildebrand Medelt. 1: 323 (1881). Det gällde (för skeppen) att före isläggningen hinna till invattnen vid Sigtuna. Heidenstam Folkung. 1: 4 (1905). TurÅ 1912, s. 96. Ängsmark, avbruten av små, grunda invatten och breda diken. 2NatLiv 260 (1930). —
-VAXA, -ning. ingnida (ngt) med vax. Björkman (1889). De väl invaxade mässingslådorna och kopparhylsorna (hade) ännu .. i behåll sin ursprungliga klara glans. Dahlgren Stanley 1: 480 (1890). Östergren (1929). —
-VECKA, -ning.
1) skrädd. med avs. på (del av) dräkt o. d.: göra smalare l. kortare gm veckning, hopvecka, sammanvecka. Baktill inveckas tuniquen till en längd af 6 cent. Freja 1873, s. 70. Sömnadsb. 59 (1915).
2) i pass. med intr. bet.
a) geol. om lager i jordskorpan o. d.: insänkas (i ngt) så att veck uppstår. Under de långa tidrymderna efter veckningarna förstöras bergskedjorna .. så att de knappast framträda i topografin, utan endast äro geologiskt påvisbara genom sina i jordskorpan inveckade partier, sina rötter. Ramsay GeolGr. 55 (1909). Flodström Naturförh. 43 (1918).
