publicerad: 1933
INVESTERA in1väste4ra l. -ves-, i Sveal. äv. -e3ra2, förr äv. INVESTIERA l. INVESTIGERA l. INVESTITUERA, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING.
Ordformer
(-vestera 1654 osv. -vestiera 1635—1889. -vestigera 1632. -vestituera 1664)
Etymologi
[jfr t. investieren, eng. invest, fr. investir, av lat. investire, bekläda, av in- (se IN-, pref.1) o. vestis, klädedräkt (se VÄST). Anm. Formen investigera beror på en tillfällig formell anslutning till lat. investigare, uppspåra, forska; formen investituera beror sannol på (gm ordet INVESTITUR förmedlad) anslutning till verb på -tituera med relativt närstående bet., ss. INSTITUERA, KONSTITUERA. — Jfr INVESTITUR]
1) (i fråga om medeltida förh.) hist. (under vissa ceremonier) ikläda (ngn) de yttre symbolerna för viss kyrklig värdighet, meddela (ngn) investitur; jfr INVESTITUR 1. Brask Pufendorf Hist. 408 (1680). Adalgarius .. uppsteg äntligen på den lediga (ärkebiskops-)stolen (i Bremen), dertill utkorad af presterskapet, investierad af konung Arnulf. Reuterdahl SKH 1: 224 (1838).
2) (i fråga om äldre förh. under nyare tiden) hist. i allmännare anv.: under iakttagande av vederbörliga former göra (ngn) till innehavare av viss förläning l. värdighet l. visst ämbete o. d., bekläda (ngn med värdighet l. ämbete o. d.), överlämna l. uppdraga visst ämbete åt (ngn), insätta (ngn i ämbete l. värdighet o. d.); oftast med bestämning inledd av (ut)i l. till, betecknande ämbetet l. värdigheten o. dyl., i sht förr äv. med bestämning inledd av med, betecknande förläningen; i sht i fråga om kyrkliga ämbeten; jfr INVESTITUR 2. KyrkohÅ 1920—21, s. 274 (1630: till). RP 2: 172 (1632). Han .. är privilegierat aff sahlig Konungen och de facto investierat i frijherreskapet. Därs. 5: 257 (1635). (Att han) icke måtte till pastoratet Anderstad investieras. VDAkt. 1661, nr 339. Regementzpresten .. H:r Peer Andreæ, ähr investierat uthj Dädesiöö. Därs. 1663, nr 271. Keijsaren hafver .. solenniter investituerat Kongl. Maij:t och Sveriges Chrono med lähnet af the Tyske provincierne. RARP 9: 308 (1664). I Bäcksheda var han redan utnämd (till kyrkoherde), men då prosten kom att investiera honom, stängde församlingen kyrkodörren för honom. Arcadius VäxjöL 59 (1889; efter handl. fr. 1671).
3) [jfr motsv. anv. i fr.] (†) mil. med avs. på fästning, skans o. d.: innesluta, omringa. (Generalmajor Ehrensvärd) af-marcherade .. med 700 Man .. til Penamünde den 20 (juli) och investerades Skansen samma dag om qvällen. PT 1758, nr 66, s. 2. Sturtzenbecher 319 (1805). Pfeiffer (1837).
4) [efter motsv. anv. i t. o. eng.] (i sht i fackspr.) nedlägga l. placera (pänningar l. kapital); vanl. med bestämning inledd av prep. i, betecknande antingen det företag o. d. vari pänningarna placeras l. det land o. d. inom vilket placeringen sker. Hildebrand Donaumon. 89 (1915). (Europas) årliga kapitalbildningsöverskott investerades i stor utsträckning i främmande världsdelar. Essén Eur. 9 (1926). Det blir nödvändigt att i jordbruket investera nytt kapital. SvD(A) 1929, nr 318, s. 7. — jfr KAPITAL-INVESTERING.
Spoiler title
Spoiler content