publicerad: 1933
INVESTITUR in1västitɯ4r l. -ves-, l. inväs1-, r. l. f.; best. -en, äv. -n.
Etymologi
[jfr t. investitur, eng. o. fr. investiture; av mlat. investitura, bildat till lat. investire (se INVESTERA)]
1) (i fråga om medeltida förh.) hist. urspr. om den högtidliga ceremoni (i allm. beklädande med en handske, stundom överlämnande av annan symbol, ss. ett spjut l. en jordtorva o. d.) som hos västgermanerna ss. en sinnebildlig handling ägde rum vid o. bekräftade jordöverlåtelse; därefter, inom länsrätten, om den högtidliga handling (vanl. överlämnandet av vissa insignier) varigenom läntagare insattes i sin förläning, ävensom om det från 1000-talet övliga, högtidliga överlämnandet av vederbörliga insignier varigm vissa kyrkliga dignitärer, tidigast bl. av regenten, efter 1100-talets början jämväl av påven, insattes i sina med världsliga förläningar förenade ämbeten; äv. dels: bekräftelse på förläning l. ämbete gm dylik handling, dels: rätt att investera (se d. o. 1). Schroderus Os. 2: 630 (1635). (Kejsar Henrik V) twingade honom (dvs. påven) Biskoparnas investitur sigh igen at inryma. Brask Pufendorf Hist. 409 (1680). Biskoparna tillsattes (omkr. år 1000) av konungen och deras investitur företogs av honom även med insignierna på den andliga värdigheten, ringen och staven. Weibull Saxo 263 (1915). En lekman borde aldrig få meddela investitur, som det hette, på kyrkliga län, eftersom han ju ej kunde äga Andens gåva. Grimberg VärldH 5: 503 (1931). — särsk. (tillf.) i oeg. l. bildl. anv. Den högste av alla herrarna (i det gamla Kina) är konungen, .. ”himmelens son”, som fått sin investitur av himmelen. NorstedtVärldH 15: 44 (1928).
2) (i fråga om äldre förh. under nyare tiden) hist. i allmännare anv.: formellt överlämnande av l. beklädande med ämbete l. värdighet l. förläning (gm installation l. skriftlig bekräftelse l. fullmakt o. d.); äv.: gm dylikt överlämnande bekräftat innehav av ngt; i sht förr äv. med bestämning inledd av prep. av l. till l. på; jfr INVESTERA 2. RP 2: 177 (1632). Att Mag: Littulander icke må få .. investitur på Mohedha pastorat. VDAkt. 1699, nr 398. Biskop Lehnberg har varit här (dvs. i Linköping) och emottagit investituren. JLindblom (1806) i 2Saml. 9: 56. År 1664 erhöll Sverge den länge fördröjda investituren af sina tyska landskap. Fryxell Ber. 14: 184 (1846). Investituren till Hinterpommern skulle .. medgifvas svenskarne. 2VittAH 27: 206 (1873, 1876).
Ssgr (i fråga om ä. förh.; hist.): A: (2) INVESTITUR-BREV. skriftlig handling varigm förläning överlämnades till läntagare. Odhner G3 2: 366 (1896). —
(1) -STRID. om den mellan vissa medeltida påvar o. den världsliga makten, i sht de tyskromerska kejsarna, förda kampen rörande rätten att meddela investitur åt biskopar o. abboter inom resp. länder. ConvLex. 2: 225 (1822). Själva investiturstriden började .. år 1075, då (påven) Gregorius utfärdade sitt ryktbara förbud för alla furstar att meddela investitur. Grimberg VärldH 5: 506 (1931).
B (†): INVESTITURS-RÄTTIGHET, se A.
Spoiler title
Spoiler content