SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1935  
KAPITAL kap1ita4l, sbst.1, n.; best. -et; pl. = (Gustaf II Adolf 313 (1629) osv.), stundom -er (SthmStadsord. 2: 30 (1683), Östergren (1929; anfört ss. sällsynt form)) ((†) -ier Carl XII Bref 430 (1718)).
Ordformer
(i sht förr äv. skrivet cap-. capetal 1636. kapital (cap-) 1615 osv. Anm. Den lat. formen capitale förekommer i MeddNordM 1898, s. 64 (1622))
Etymologi
[jfr dan. o. t. kapital, eng. o. fr. capital; av mlat. capitale, eg. n. sg. av lat. capitalis (se KAPITAL, adj.)]
1) pänningsumma; eg. o. urspr. om huvudstol (se HUVUD-STOL, sbst.2) i motsats till uppkommande ränta o. därför alltjämt vanligast om pänningsumma som placerats i bank l. annan pänninginrättning l. utlånats för att göras räntebärande; äv. i allmännare anv. om pänningsumma överhuvud, t. ex. summa som tesaurerats (”lagts på kistbottnen”); ofta med tanke på att pänningsumman är hopsparad l. är avlagd för kommande behov; stundom närmande sig bet.: (ngns) samlade ekonomiska tillgångar (efter avdrag av skulder). Han har ett litet kapital att leva av. Stiernman Com. 1: 966 (1628). (Bästa sättet att skaffa krigsskepp vore) att hwart ståndh brachte vpp eet anseenligit Capital, och kiöpte der aff skiepen in. RARP 1: 111 (1629). Capitalet skulle continue orört stå stilla och interesset derföre erlägges. RP 6: 66 (1636). Mitt hela Capital bestod i tvenne skärfvar. Kolmodin QvSp. 2: 362 (1750). Lån uti Credit-sedlar .. emot Sex proCent årlig Ränta och Capitalets återbetalning på en gång. KungörRiksgCont. 10/1 1791, s. 2 b. De Geer Minn. 2: 250 (1892). Det lilla hopsparade kapitalet smälte som en karamell i en barnmun. Bergman Fjäd. 197 (1922). Östergren (1929). — jfr LÅNE-, SPAR-KAPITAL. — särsk.
a) i numera obr. anv. (jfr b). Män af goda capital. CBonde (1658) i HSH 6: 117. Een förnämlig borgare .. aff anseenligit Capital. Därs. 31: 62 (1661). Riksens Ständer (ha) för godt funnit, at Läne-Banquen, där så nödigt pröfves, måtte öpnas til Capitalers emottagande i Kåpparmynt, emot årlig Ränta af 4 öre för 100:de. PH 3: 2236 (1745). (Söndagsbladet) sökte fånga enfaldigare läsare med åtskilliga rop emot kapitalerna och kapitalisterna. AB 1848, nr 146, s. 2; jfr 4.
b) (i sht vard.) pregnant, om större pänningsumma, tillgångar av större betydenhet, förmögenhet (se d. o. 2 d). Kan M. Herre hjelpa honom eller något rekommendera honom, så gör det, ty han är värd Eder och allas vår hjelp. Han begär ej något kapital. Linné SvArb. 1: 114 (1747). Med knappare inkomst / Kunde väl ingen samla de capitaler han hopbrakt. Runeberg (1827) i FoU 24: 87. Han .. (hade) förvärvat kapital och .. ökat det genom utlåning mot pant. Hallström Händ. 98 (1927). (†) (Sv.) hafva kapital liggande: (lat.) in arca habere magnas pecunias. Lindfors (1815).
c) mer l. mindre bildl. (Genom att öva barmhärtighet) har tu värft .. / Ett barna-arf, en vinst, som lider icke qval; / Ett interesse, som går öfver capital. Kolmodin QvSp. 1: 169 (1732). Handtverkaren, hvars förnämsta kapital, att börja med, är hans konst. Geijer I. 4: 166 (1822); jfr 3. Det dyrbaraste kapital menniskan äger, är tiden. Oscar I Straff 107 (1840). Helsan är menniskans förnämsta kapital. SvAlm. 1880, s. 48. Äran bland folken är alltid ett bättre kapital än skammen. KKD 4: VIII (1908). — jfr KRAFT-, KUNSKAPS-KAPITAL.
2) (i sht i fackspr.) pänningsumma l. däremot svarande realvärde i fastigheter, döda o. levande inventarier m. m., varmed en person arbetar i eget företag l. ingått som delägare i samföretag för att erhålla förräntning gm företagets avkastning; äv. om ett företags hela grund- o. reservfond. Kapital i säkra fondpapper. Ingen Participant af dette (handels-)Compagniet skal skattas effter sitt Capital han hafwer der vthi. Stiernman Com. 1: 661 (1615). En reel handel kräfver stora Capitaler. Dalin Arg. 1: 107 (1733, 1754). Domkyrckians (i Lund) capitaler uti gårdar och hus. En biskoppsgård .. En gård finnes öst-sunnan om domkyrckian (osv.). Corylander LundDomk. 114 (1756). Åstrand (1855). Bankerna hade bundit sina kapitaler i dessa dåliga valutor (dvs. de enskilda järnvägarnas aktier o. obligationer). De Geer Minn. 2: 225 (1892). Ett rimligare sockerpris .. (borde) komma till stånd och trustens vinst bli mer proportionell till dess verkliga kapital. NDA 1911, nr 114, s. 4. Ej obetydligt med brittiskt och japanskt kapital var investerat i den kinesiska bomullsindustrin. SvGeogrÅb. 1928, s. 169. — jfr AKTIE-, ANLÄGGNINGS-, ANSKAFFNINGS-, BOLAGS-, DRIFT-, DRIV-, GRUND-, RESERV-, RÖRELSE-KAPITAL m. fl. — särsk.
a) i numera obr. anv. Store Skepss Compagniet, vthaf 176,000 Riksdalers capital. HSH 31: 30 (1663). På 29 d:rs förlag el. capital, vinner (boråsaren, då han säljer vadmal) innom 4 månader 14 d:r 8 ٪ alt k:nt. Barchæus LandthHall. 89 (1773).
b) bildl. Folk, slägten tillväxa, aftaga, dö, och tiden omsätter sitt kapital på andra händer. Geijer I. 3: 394 (1817). Det är .. ett ganska värdefullt kapital våra förfäder nedlagt (i våra forna provinser) på andra sidan Östersjön, och det vore synd att ej ta vara på det. SvD(A) 1931, nr 258, s. 3.
3) föremål av pänningvärde till hjälp vid produktionen (transport, förvaring m. m.) inom näringslivet, t. ex. fastigheter, fasta o. lösa inventarier, lager av råvaror m. m.; särsk. nat.-ekon. om alla slag av hjälpmedel vid produktionen med undantag av själva naturkrafterna i deras ursprungliga form samt det omedelbara, mänskliga arbetet, kapitalföremål. Fast, stående, rörligt kapital. ConvLex. 5: 278 (1831). SvLittFT 1833, sp. 627. Kapital är blott samladt, undangjordt arbete ... Så äro arbets-skicklighet, uppfostran ett kapital; — en väg är ett kapital; i allmänhet lättade kommunikations-medel äro kapitaler. Geijer I. 6: 157 (1839). Bergstedt Clément 130 (1868). EkonS 2: 304 (1897). Sommarin EkonL 1: 98 (1915). — jfr JORD-, JORDBRUKS-, PRODUKTIONS-, REAL-, VARU-KAPITAL m. fl. — särsk.
a) om naturrikedomar betraktade ss. hjälpmedel vid produktionen. Inom skogsbygden, der skogsafverkningen numera ej lemnar någon nämnvärd rikedom, emedan sjelfva kapitalet blifvit sköfladt, äfven der har jordbruket .. varit i stort framåtskridande. Höjer Sv. 2: 896 (1879). Genom bränningen (av mosse för att av askan bereda mossgödning) tillföres intet nytt ämne, utan man tager dervid af jordens kapital, hvars värde således förminskas. MosskT 1887, s. 35. — jfr SKOGS-KAPITAL.
b) i uttr. dödt kapital, kapital som icke skapar nya värden, improduktivt kapital; äv. bildl. Humbla Landcr. 504 (1740). Dygd, et dödt capital, som föga sin ägare gagnar. Nicander GSann. 57 (1766). Rabenius NatEkon. 75 (1829). De penningar, som skrinläggas, afkasta ingenting, utan bilda ett dödt kapital. Åstrand (1855). EkonS 1: 223 (1891). Denna furstliga förmögenhet (var) i Oscar Dicksons hand icke .. ett i kulturellt hänseende dödt kapital. Paulson Minnestal 74 (1899).
4) oeg., om sammanfattning(en) av de personer som äga stor förmögenhet o. som representera pänningens o. kreditens betydelse i det ekonomiska samhällslivet; särsk. om medlemmarna av de besittande klasserna i motsättning till den egendomslösa arbetarklassen. Kapitalets alltmer befästade suveränitet öfver arbetaren kastar denne allt djupare in i hopen af de förfärligt tillväxande proletärerna. Geijer I. 5: 378 (1847). Ju mer storindustrin utvecklade sig, dess mer bildade sig en intressemotsats mellan ”kapital” och ”arbete”. Vasenius Harm. 147 (1908). — jfr STOR-KAPITAL.
Ssgr (i sht i fackspr.; jfr ssgrna under KAPITAL, sbst.2, 3, KAPITAL, adj.): A: (1) KAPITAL-ANDEL~02 l. ~20. (kapital- 1886. kapitals- 1846) BL 13: 175 (1846; efter handl. fr. 1782). Kapitalandelar, att jemte ränta lyftas efter uppnådda 18 års ålder. TT 1886, s. 176.
(1, 2) -ANVÄNDNING~020. (kapital- 1891 osv. kapitals- 1800) Holmbergsson Sartorius 198 (1800). Flodström SvFolk 389 (1918).
(1) -AVBETALNING~0020. avbetalning på skuldbelopp. KungörRStBankOdlLån 20/1 1824, 4: 4. Kuylenstierna Statsmaskin. 17 (1926).
(2) -BEHOV. LAHT 1908, s. 114. Bankernas hufvuduppgift att vara förmedlare mellan kapitalbehof och kapitaltillgång. 2NF 27: 13 (1917).
(1) -BEHÅLLNING. jfr BEHÅLLNING II 3 a β.
1) om i bank insatta pänningmedel, i motsats till upplupen ränta. Frey 1849, s. 227. Upplupen ränta (på sparkasseräkning) .. skall vid hvarje kalenderårs slut .. tilläggas kapitalbehållningen. SFS 1910, Bih. nr 17, s. 5.
2) överskottet av tillgångar utöver skulder, nettoförmögenhet. Smedman Kont. 7 (1874). Ramstedt BokförGr. 28 (1915).
(1, 2) -BELOPP. jfr BELOPP I a. BoupptVäxjö 1871. EkonS 1: 380 (1893). Å till betalning förfallet kapitalbelopp erlägges ränta efter sex för hundra från förfallodagen, till dess likvid sker. SFS 1907, nr 49, s. 3.
-BILDNING. bildande av kapital.
1) till 1, 2; antingen direkt inom ekonomiska företag l. indirekt gm insättning i bank o. d. för utlåning till företag. Dessa (villkor för insättning i ränte- o. kapitalförsäkringsanstalt) äro gemensamma bestämningar, vare sig att fråga är om lifränta eller kapitalbildning. Alm(Sthm) 1871, s. 39.
2) nat.-ekon. till 3. ”Kapitalbildning” eger rum, eller kapital uppkommer, när sakliga nyttigheter icke omedelbart förbrukas eller lemnas obegagnade, utan användas i produktionens tjenst. NF 8: 223 (1884). SvSparbT 1925, s. 419.
(1) -BOK; pl. -böcker. bokhåll. räkenskapsbok som (bl. a.) angiver ett företags tillgångar o. skulder vid varje räkenskapsårs början o. slut. BoupptSthm 1685, s. 1011 b (bet. oviss). JernkA 1835, s. 162. BtRiksdP 1892, I. 1: nr 49, s. 7.
(2) -BRIST. Kapitalbrist för produktionen. Fahlbeck NatFörm. 72 (1890). DN(A) 1932, nr 314, s. 1.
(1, 2) -EMIGRATION. = -EXPORT. Den stora transoceanska kapitalemigrationen. 2NF 24: 66 (1916).
(1, 2) -EXPORT. överflyttning av kapital från ett land (till ett annat). Kapitalexport från ett land med rikedom på kapital och stark kapitalbildning .. till kapitalfattigare länder med svagare kapitalbildning och relativt högre räntesatser .. är en normal företeelse. 2NF 36: 915 (1924). SvD(A) 1930, nr 39, s. 4.
(1, 2) -FATTIG. Kapitalfattiga länder. SvT 1852, nr 205, s. 2. Heckscher EoH 64 (1922).
(1, 2) -FLYKT. (panikartad) kapitalexport som företages från ett land med osäkra förhållanden, särsk. med hänsyn till en osäkerhet i pänningvärdet som kan föranleda omflyttning av banktillgodohavanden från hemlandet till utlandet. 2NF 36: 916 (1924). SvD(A) 1930, nr 300, s. 11.
(2) -FOND. jfr FOND, sbst.1 II 2. Frey 1849, s. 214. (Agardh o.) Ljungberg I. 3: 192 (”162”) (1853). Föreningens kapitalfond (grundfond). BtRiksdP 1895, I. 1: nr 6, s. 155.
(3) -FÖREMÅL~002, äv. ~200. nat.-ekon. om redskap, värktyg, döda o. levande inventarier, fasta anläggningar, lager av råvaror o. halvfabrikat m. m. som äro behövliga för produktionen. EkonS 1: 288 (1893). Heckscher EoH 304 (1922).
(1) -FÖRLUST. om förlust i förmögenhet; särsk. i skattetekniskt hänseende om förlust som föranledes av en av den skattskyldiges affärsrörelse o. d. oberoende skada, i motsats till sådan förlust som innebär minskning i l. uteblivande av en inkomst som normalt bort inflyta i rörelsen. SFS 1883, nr 51, s. 51. Därs. 1928, s. 1077.
(2) -FÖRLÄGGARE. jfr FÖRLÄGGARE, sbst.2 1. Att göra banken till en billig inhemsk kapitalförläggare för landets näringsväsende. SvH 7: 229 (1902).
-FÖRMÖGENHET~0200 l. ~0102.
1) till 1: förmögenhet, egendom; särsk. om egendom som utgöres av pänningar. Agardh (o. Ljungberg) I. 2: 253 (”153”) (1853). Det Angellska legatets kapitalförmögenhet uppgår nu till öfver 2 millioner kronor. NF 1: 760 (1876).
2) nat.-ekon. till 3. Kapitalförmögenhet, eller förmögenhet, som kan användas för produktiva ändamål. NF 8: 222 (1884).
(1) -FÖRSÄKRING. försäkr. sådan livförsäkring vid vilken försäkringssumman utbetalas på en gång (efter viss tid l. vid dessförinnan inträffande dödsfall); motsatt: ränteförsäkring. SvT 1852, nr 14, s. 1. SFS 1928, s. 1079.
(1) -GÄLD. (†) kapitalskuld. LBÄ 32: 120 (1799). 4GbgVSH XI. 3: 65 (1810).
(1, 2) -IMPORT. överflyttning av kapital till ett land (från ett annat). 2NF 23: 1487 (1916). SvD(A) 1934, nr 45, s. 14.
(2) -INVESTERING. jfr INVESTERA 4. Hildebrand Donaumon. 87 (1915). Englands, Frankrikes och Tysklands sammanlagda kapitalinvesteringar i utlandet. Heckscher EoH 65 (1922).
(1, 2) -KNAPPHET~02 l. ~20. Den allmänna kapitalknappheten i landet. SvD(A) 1920, nr 115, s. 6.
(2) -KONSORT. (†) om (ngns) meddelägare i bolag o. d. Höbelers Capital Consort. SthmTb. 1582, s. 50 a.
(2) -KONTO. bokhåll. konto som redovisar för affärsägarens egen i företaget nedlagda förmögenhet o. de förändringar denna undergått under viss period. Holmberg 1: 411 (1795). JernkA 1830, s. 471. Wigforss Riksbudg. 11 (1927).
(1, 2) -KRAFT. egenskap(en) att vara kapitalkraftig, kapitalstyrka. TT 1872, s. 132. Genom sin kapitalkraft kan varuhuset betinga sig gynnsamma inköpsvillkor. 2NF 31: 736 (1920).
(1, 2) -KRAFTIG. som äger stort kapital; om företag: vari stort kapital är investerat; jfr -STARK. Ett kapitalkraftigt jordbruk. LAHT 1902, s. 17. Kapitalkraftig person eller firma. GHT 1934, nr 5, s. 1.
(4) -MAKT. Alla dessa länders (dvs. Sverges o. dess grannländers) samfärdsel .. behärskades (i slutet av 1600-talet) af den utländska, förnämligast den holländska kapitalmakten. Hjärne K12 15 (1902).
-MARKNAD. till 1, 2: pänningmarknad; i sht i speciellare anv., med anslutning till 3, om pänningmarknad som avser att sätta ekonomiska företag i stånd att företaga utvidgningar o. nyanläggningar. (Kejserliga senaten för Finland bemyndigas att) med anlitande förnämligast af den utländska kapitalmarknaden upptaga ett amorteringslån. FFS 1898, nr 4, s. 4. STSD(A) 1934, nr 75, s. 6.
(1, 2) -MINSKNING. AdP 1800, s. 543. EkonS 1: 296 (1893).
(1, 2) -PLACERING. pänningplacering; äv. konkret, om realvärde vari pänningar placerats. 2VittAH 29: 66 (1880, 1884). Fahlbeck NatFörm. 121 (1890). SvD(A) 1934, nr 37, s. 21.
(1) -PROCENT. (kapital- 17911830. kapitals- 1789) i fråga om amorteringslån: viss procent av (den urspr.) skuldsumman som årligen amorteras. AdP 1789, s. 626. SFS 1830, s. 481.
(1) -RABATT. i fråga om av stat, kommun, korporation o. d. upptaget lån som emitteras till lägre kurs än pari: den i procent uttryckta skillnaden mellan beviljat låns nominella belopp o. det belopp som vid lånets utfående erhålles av låntagaren. SFS 1836, nr 3, s. 12. Därs. 1922, s. 1257.
(1, 2) -RIK. Ett kapitalrikt land. Agardh BlSkr. 2: 149 (1853). 2UB 10: 428 (1907).
-RÄKNING. (kapital- 1662 osv. kapitals- 1757)
1) bankv. till 1: av bank förd räkning med insättare, vilken skiljer sig från depositionsräkning därigenom att räntan halvårsvis lägges till kapitalet. Rosenberg Bankv. 20 (1878). SFS 1917, s. 770.
2) (†) till 2: förteckning över förmögenhet. LReg. 411 (1662). PH 6: 4573 (1757). särsk. = -KONTO. Weste (1807). Jungberg (1873; med hänv. till kapitalkonto).
(1, 2) -RÄNTA, r. l. f.
1) ränta på utlånat kapital, pänningränta, låneränta. Grundskatterna äro förmögenhetsandelar och kapitalräntor. Forssell Stud. 1: 216 (1871, 1875). BonnierKL (1925).
2) nat.-ekon. (den) del av ett företags o. d. avkastning som tillräknas det i företaget nedlagda (real)kapitalet, oavsett om kapitalet tillhör företagaren själv l. ngn annan; äv. i uttr. naturlig kapitalränta. EkonS 1: 401 (1894). Schauman o. Christierson Gide 516 (1899). (Pänning- l.) låneränta kan en företagare .. endast betala tack vare det faktum, att reella kapitalföremål ge en naturlig kapitalränta. Sommarin EkonL 1: 123 (1923).
(1) -SKULD. skuld som utgöres av (efter amorteringar kvarstående del av) det urspr. lånade kapitalet utan hänsyn till därtill möjl. kommande, ännu icke betald ränta. 4GbgVSH XI. 3: 65 (1810). SFS 1909, Bih. nr 62, s. 6.
(1, 2) -SLUKANDE, p. adj. (ngt vard.) Det kapitalslukande världskriget. DN 1897, nr 10014 A, s. 2. SvD(A) 1934, nr 68, s. 4.
(1, 2) -STARK. = -KRAFTIG. Düben Lappl. 6 (1873). Ett enskildt kapitalstarkt bolag. EkonS 1: 63 (1891). SvD(A) 1932, nr 210, s. 17.
(1, 2) -STYRKA, r. l. f. jfr -STARK. Framgångarne bero af kapitalstyrkan. Wetterbergh Penning. 454 (1847). Sommarin EkonL 1: 121 (1915).
(1, 2) -SUMMA. (numera knappast br.) = -BELOPP. VDAkt. 1660, nr 48. Sålunda upptogs 1825 .. ett lån af 846,200 Sp(ecie)d(aler) mot 4 proc. ränta och rabatt af blott 8 proc. å capitalsumman. Palmblad Norige 192 (1846).
(1, 2) -TILLGÅNG~02 l. ~20.
1) abstr.: tillgång till kapital. God, dålig kapitaltillgång. NF 3: 206 (1878).
2) konkret; vanl. i pl. NF 1: 483 (1875). SvD(A) 1933, nr 10, s. 4.
(2) -TILLSKOTT~02 l. ~20. LAHT 1897, s. 34. Företaget fordrade ständiga kapitaltillskott utan att lemna någon ränteutdelning. Ramsay Barnaår 7: 88 (1906).
(1, 3) -TILLVÄXT~02 l. ~20. Järta 2: 601 (1833). En nations framåtskridande karaktäriseras främst genom befolkningsökning och kapitaltillväxt. SvD(A) 1930, nr 299, s. 15.
(1) -UNDERSTÖD~002, äv. ~200. av understödsförening utbetalat understöd utgående i viss bestämd pänningsumma en gång för alla. SFS 1912, s. 416. Därs. 1926, s. 343.
(1, 2) -UTLÄGG~02 l. ~20. BtRiksdP 1873, I. 1: nr 1, Bil. 5 a, s. 149. Jordbrukets rationalisering och starkare inriktning på animalisk produktion kräver .. stora kapitalutlägg. SvD(A) 1929, nr 295, s. 6.
(1, 2) -VINST. (kapital- 1800 osv. kapitals- 1800)
1) vinst som tillfaller ägare av kapital; äv.: vinst som utgör avkastning av i ett företag insatt kapital. Den del af varupris, som uplöses i capitalvinst. Holmbergsson Sartorius 18 (1800). Schauman o. Christierson Gide 518 (1899).
2) vinst som uppstår gm ökning av värdet av ett utlånat l. i ngt företag insatt kapital. Starka uppköp göras på den engelska marknaden av skattkammarväxlar och annat förstklassigt växelmaterial, i det att köparna räkna med icke blott en säker placering till jämförelsevis höga räntesatser utan även på en ren kapitalvinst (gm pänningvärdets stegring). SvD(A) 1932, nr 67, s. 13.
(4) -VÄLDE. Åtskilliga personer .. hafva sökt dölja för sig, att medeltidens seigneurial-magt var ett kapitalvälde. Snällp. 1848, nr 25, s. 3.
(1) -VÄRDE. det i pänningar uppskattade belopp som en tillgång l. skuld beräknas motsvara, då uppskattningen sker. AdP 1800, s. 542. Uppskattningen af lifräntas kapitalvärde. SFS 1877, nr 31, s. 35. SvD(A) 1933, nr 184, s. 18.
(1) -ÅTERSTOD~002, äv. ~200. Lånets kapitalåterstod. BtRiksdP 1894, I. 1: nr 59, s. 22.
(1, 2) -ÄGARE. HeimdSmåskr. 9: 27 (1910). Flodström SvFolk 389 (1918).
-ÖKNING.
1) till 1; om ökning av i bank insatt kapital. Den årliga kapitalökningen (i Sverges postsparbank) har under det senaste femtalet år belöpt till en medelsiffra af omkring 5 millioner. Sthm 3: 100 (1897).
2) till 2: ökning av i ngt företag o. d. nedlagt kapital. Statens utgifter för kapitalökning, sådana utgifter i den svenska riksstaten som avse investering i statens affärsvärksamhet o. d. TT 1886, s. 105. Motsatsen till statens verkliga utgifter är ”utgifter för kapitalökning”. Kuylenstierna Statsmaskin. 17 (1926).
Ssgr (till -ÖKNING 2): kapitalöknings-anslag. BtRiksdP 1916, 6: nr 128, s. 37.
-utgifter, pl. Wigforss Riksbudg. 11 (1927).
(1, 2) -ÖVERSKOTT~002, äv. ~200. Bankens kapitalöfverskott eller grundfond .. bestämdes till 10 millioner Riksdaler Banco. Skogman Bank II. 2: 118 (1846). Steffen Krig 1: 101 (1914).
B (†): KAPITALS-ANDEL, -ANVÄNDNING, se A.
(2) -DRÄNG. person som av en annan (förlagsmannen, ”kapitalsherren”) mottager försträckning för idkande av affärsrörelse mot att han till kapitalägaren avlämnar viss (betydande) del av vinsten. Linné Vg. 112 (1747).
(2) -HERRE. jfr -DRÄNG. Linné Vg. 112 (1747).
(1) -INLÖSEN. inbetalning av lånat kapital. AB 1838, nr 81, s. 2.
-PROCENT, -RÄKNING, -VINST, se A.
Spoiler title
Spoiler content