IN ssgr (forts.; jfr anm. sp. 274):
IN-VÄRVA, v.1 (numera föga br.) inveckla l. inhölja l. insvepa (ngt l. ngn i ngt); omgiva, omvärva (ngt l. ngn med ngt); äv. bildl. Herren inhwerffde them (dvs. egyptierna som förföljde Israels barn) mitt j haffuena, så at watnet kom igen, och gick vthöffuer wagnar och resenärer. 2Mos. 14: 27 (Bib. 1541). I ovisshet och mörker inhvärfvade händelser. Tersmeden Mem. 1: 1 (c. 1780). Skeppet .. blef invärfdt af rök och eld. Gyllengranat SvSjökr. 2: 282 (1840). Modin GTåsjö 216 (1916). —
-VÄRVA, v.2 [efter t. einwerben l. mnt. inwerven] (†) anmäla, inlämna (ett ärende o. d. hos ngn); äv. refl.: anmäla sig, anhålla om företräde (hos ngn). Vpginge föreschrefne af Adellen .. vpp i Hennes Kong. M.tz Förmak, och låthe inwerfwa sigh. RARP 3: 357 (1644). Secreteraren .. lät detta sitt ärende igenom Secreteraren Hoghusen uti Senaten invärfva. Därs. 10: 270 (1668).
