IRRADIERA ir1adie4ra l. 01—, i Sveal. äv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING; jfr IRRADIATION.
Etymologi
[jfr t. irradiieren, fr. irradier, ävensom eng. irradiate; av lat. irradiare, stråla, av in- (se IN-, pref.1) o. radiare (se RADIERA)]
med. utstråla; i sht om smärtförnimmelse o. d. Värk i venstra inguinalregionen djupt inne i buken, som irradierade åt ryggen. Hygiea 1860, s. 700. Blödningar .., ej sällan anordnade i strimmor, som irradiera ut från papillen. LbInternMed. 2: 111(1916).
