SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1933  
IRRATIONALISM ir1atʃω1nalis4m l. 010—, r. (l. m.); best. -en.
Etymologi
[jfr t. irrationalismus, eng. irrationalism; till IRRATIONAL, IRRATIONELL]
1) (knappast br.) förnuftsvidrighet, brist på förnuft l. förstånd. Gynther ConvHlex. (1846). NF (1883).
2) filos. benämning på den metafysiska åskådning som anser värklighetens grund vara en blind, oförnuftig ”alogisk” makt. Närmast växte irrationalismens stämning efter den idealistiska trons fall till allt större makt. (Schück o.) Warburg 2LittH IV. 1: 14 (1915). Ahlberg (1925).
Spoiler title
Spoiler content