[jfr t. irrigieren, fr. irriguer, ävensom eng. irrigate; av lat. irrigare, bevattna, av in- (se IN-, pref.1) o. rigare, vattna, väta, besläktat med RÄGN]
(i fackspr., föga br.) begjuta (landområde) med vatten, bevattna. Gerna må man .. varsamt irrigera fälten för att öka fodertillgångarna. Järta 2: 322(1824). Andersson Drak. 37(1926).
