SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1934  
JADE je4d, äv. med eng. uttal, r. l. m.; best. -en.
Ordformer
(jad 1795. jade 1788 osv.)
Etymologi
[av eng. jade, av fr. jade, ä. fr. ejade; jfr äv. it. giada; enl. det vanl. antagandet av ä. sp. (piedra de la) ijada, eg.: ”sten som användes mot njurlidande o. d.”, till sp. ijada, sida, länd, veka livet, av lat. ilia, buk, sida]
sammanfattande benämning på de hårda, till färgen ofta vita l. gröna mineralen jadeit o. nefrit, vilka alltsedan förhistorisk tid (under nyare tid företrädesvis i orienten) varit mycket använda i sht till prydnadsföremål, smycken, amuletter o. d. (under förhistorisk tid äv. till vapen). Rinman (1788). Nephrite, Jade från trakten kring Geneve. Berzelius Blåsr. 219 (1820). I de äldsta tidernas religiösa ceremonier (i Kina) spelade jaden liksom bronsen en mycket viktig roll. NoK 40: 49 (1925). En ung dam med gröna ögon och ett halsband av grön jade. Bolander ManNas. 24 (1925). Laurin 4Minn. 397 (1932).
Ssgr: JADE-FÖREMÅL~002, äv. ~200. NoK 40: 49 (1925).
-GRÖN. äv. i sg. n. i substantivisk anv.: jadegrön färg. (Möbel-)klädsel i jadegrönt. SvD(A) 1925, nr 67, s. 11. Jadegrön Garbohatt. TurÅ 1931, s. 5.
-STYCKE. NoK 40: 49 (1925).
Spoiler title
Spoiler content