[sv. dial. (Finl.) jorla, väsnas, prata, sorla; jfr nor. dial. jurla, blåsa svagt så att vattenytan kommer i rörelse; sannol. ljudhärmande. — Jfr JOLLRA.I fråga om liknande parallellformer med -llr- o. -rl- jfr BHesselman i SoS 1904, s. 97 ff.]
(†)
1) om små barn vid deras tidigaste försök att tala: jollra (se d. o. 1). SNicolai OEhrichson A 4 b(1639).
2) tala oredigt l. otydligt; jfr JOLLRA 2. Wollimhaus Syll.(1649; under balbucinor). Jag dignar ner, Jag vet ei til mig mer, / Jag hisnar och i undran jorlar ler. AndelVijs. 44: 8(c. 1730).
SAOB
