1) i eg. anv.: som tillhör judarna l. har avseende på l. är kännetecknande för judarna; jfr JUDE 1. En judisk profil. Tw Bethleem j Judiske landit. Mat. 2: 6(NT 1526). Hans typ (var) judisk, så avgjort judisk, att den icke var att misstaga sig på. Hallström Händ. 171(1927). — särsk. [jfr JUDE-BECK] (†) i uttr. judiskt lim, asfalt (se d. o. 1). Schroderus Comenius 104(1639). IErici Colerus 2: 60(c. 1645).
2) (i sht vard., numera mindre br.) övergående i bet.: som kännetecknas av snikenhet, samvetslöshet i affärer o. d.; jfr JUDE 2. Time inlämnade en skrifvelse emot Jockim Stråkerck angående .. okvädinsord .. (bl. a.) ”at han hafwer Judesk handlat”. BtÅboH I. 8: 115(1636). Judarnes anbud ang. Cafféet är Judiskt. Porthan BrefCalonius 335(1796). Blanche En tr. upp 45(1843). Östergren(1929; angivet ss. förekommande bl. ngn gg).
Avledn.: JUDISKA, r. l. f. (numera bl. tillf.) till 1: judiskt språk, hebreiska. Tala icke medh oss på Judisko. 2Kon. 18: 26(Bib. 1541; äv. i Bib. 1917). Neh. 13: 24 (Därs.; äv. i Bib. 1917). —
JUDISKHET, r. l. f. (mindre br.) egenskapen l. förhållandet att vara judisk.
