JURT jur4t, n. (Castrén Res. 1: 287(1852) osv.), äv. r. l. m. (Ahlqvist Kult. 119(1871), 2NF 30: 440(1920)); best. -et, ss. r. l. m. -en; pl. =, ss. r. l. m. -er; l. JURTA jur3ta2 l. 40, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
[jfr t. jurte, eng. yurt; av ryska jurtõ, jurta, av turk. jurt, bostad, hem, land]
av mongoliska o. turkiska nomadfolk i mellersta o. norra Asien använd, flyttbar, om en kon påminnande bostad, bestående av en stomme av korslagda träribbor (av pil l. sälg) täckt med yllefiltar, ställvis äv. använd ss. fast bostad (i senare fallet täckt med lera o. grästorvor). HH XVIII. 4: 68(1714). Tälten och jurten uppslogos i en skyddad dal. Hedin Tsangpo 1: 257(1920). De till hälften underjordiska ”jurtor”, i vilka kamtchadalerna förr bodde. Bergman Kamtchatka 105(1923). Larson Mong. 10 ff.(1929). — jfr MONGOL-,SAMOJED-,TARTAR-JURT(A).
