publicerad: 2003
TATTARE tat3ar2e, förr äv. TATTAR, m. ⁄ ⁄ ig.; best. -en; pl. = (G1R 2: 65 (1525) osv.) ((†) taatthara G1R 2: 65 (1525); tatara VPR 1624, s. 86; tattarer Ganander UndersTatt. 16 (1780); tatterer G1R 26: 316 (1556); tattrer G1R 26: 106 (1556), SvTr. V. 1: 82 (1595)); pl. best. tattarna (HovförtärSthm 1577, s. 73, osv.) ((†) tattarena Ganander UndersTatt. 3 (1780); tatterene G1R 19: 362 (1548); tatterne G1R 24: 72 (1553), RP 7: 13 (1637)) l. (numera bl. i bet. 1 o. där allenarådande) TATAR tata4r, m. ⁄ ⁄ ig.; best. -en; pl. -er (Cook 3Resa 574 (1787) osv.) l. (numera bl. i bet. 3) TARTAR tarta4r, sbst.2, m. ⁄ ⁄ ig.; best. -en (AOxenstierna 5: 568 (1630) osv.) ((†) tartarn Lucidor (SVS) 484 (c. 1670; uppl. 1997), TRudeen FägneSång. A 3 b (1696)); pl. -er (RA 3: 171 (1593) osv.) ((†) = Bliberg Acerra 684 (1737: tarters, gen.); tartara VRP 1695, s. 152; tartare Lagförsl. 548 (c. 1606), Dalin Hist. 2: 338 (1750)); pl. best. tartarerna (Carl XII Bref 113 (1711) osv.) ((†) tartarna Petreius Beskr. 1: 100 (1614), VDAkt. 1724, nr 577; tarterna Palmquist ObsRyszl. 31 (1674), Isogæus Segersk. 57 (c. 1700); tartrana KKD 10: 131 (1708); tartrarne Carl XII Bref 115 (1711)).
Ordformer
(taatthara, pl. obest. 1525. tartar 1593 (: tartarer, pl. obest.) osv. tartare c. 1606—1890. tarter 1710—1737 (: tarters, pl. gen.). tarter- i ssg 1673 (: Tarter Poike). tatar 1620 (: tatarne, pl. best.) osv. tatar- i ssgr 1585 (: tatarknechtz, gen.) osv. tatara, pl. obest. 1624. tatare c. 1540—1915. tatarer- i ssgr 1904 (: tatarerhären)—1936 (:tatarerhorden). tater 1651. tater- i ssg 1597 (: taterknechtz huset). tatere 1526 (: tateres, pl. gen.)—1560. tatrer, pl. obest. 1595. tattar (tt-) 1560—1909. tattar- i ssgr 1624 (: Tattar Frugens, gen.) osv. tattara- i ssgr 1868 (: Tattara-följe, Tattara-land). tattare c. 1540 osv. tatter (-rr) 1559, 1937. tatter- i ssgr 1543 (: Tatterhoop)—1673 (: TatterKongens). tattere 1556 (: tatteren, sg. best.)—1610. thaatare, pl. obest. 1525. tåtare 1640. tåter- i ssg 1640 (: Tåterlandh))
Anm. Formerna tattare, tatar o. tartar användes i ä. tid utan den åtskillnad i bet. som finns i nutida språkbruk.
Etymologi
[fsv. tartar, tartare, tatare, tater (ss. binamn); jfr d., t., eng. tartar, tatar, fr. tatar(e), tartare, mlt. tarter, tatere, mht. ta(r)ter, tatter; formen utan r (jfr d. tater, mlt. tatere, mlat. tattarus) antas vara etymologiskt ursprunglig o. har kommit in i de västgerm. språken via mlat. o. de romanska språken o. återgår på fturk. tatar, invånare i området norr om Kina, sannol. av mongoliska tatari, stammare, kalmuck, tatr, dets. (jfr BARBAR, sbst.1); formen med r är sannol. uppkommen gm anslutning till lat. Tartarus, dödsriket (gr. Τάρταρος) (se TARTAR, sbst.1)]
1) om person tillhörande turkspråkig folkgrupp bosatt inom Ryska federationen, i sht om kazan- l. krimtatar; äv. (förr) allmännare (vanl. i pl. utan avseende på kön), om person med asiatiskt ursprung; förr äv. elliptiskt för TATAR-HÄST; i ä. språkprov stundom svårt att skilja från 2. Ryssanar försambladhe sigh en ganska stoor här aff Lettogher och Tattare. OPetri Kr. 127 (c. 1540). KlädkamRSthm 1579 B, s. 96 b (ss. binamn). Tartaren ähr starkt infallen i Pålandh med 120,000 mann och skall illa husera. AOxenstierna 5: 568 (1630). Fick borttbytt min wita tartare och fått 1 brun klippare igen och gifwit 1 ducat emillan. KKD 10: 66 (1707). Tatarerna i Asien nyttja .. (hästens) mjölk och kött, såsom warande deras enda husdjur. Hartman Naturk. 175 (1836). Sveriges förbindelser med de krimska tatarerna gå tillbaka ända till 1500-talet. Lychnos 1941, s. 2. Säkerligen har .. tattarnamnets dubbeltydighet gjort att zigenare-tattare förväxlats med de mongoliska och turkiska tatarer, vilka gång efter annan skymta i vår historia. Etzler Zig. 82 (1944). Nu ska alla folk i den Ryska federationen använda kyrilliska bokstäver. Tatarerna är rasande och ingermanländarna fasar för den nya ryska språklagen. Hufvudstadsbl. 12 ⁄ 12 2001, s. 17. — särsk. ss. förled i ssgr betecknande ngt som antas härröra från Centralasien.
2) om medlem av ett (urspr. icke bofast) folk (invandrat till Sverige c. 1500) som troddes ha (med romerna gemensamt) indiskt ursprung, resande (jfr TAVRING); äv. allmännare (ofta nedsättande), om person hänförd till en kringvandrande social utanförgrupp (jfr KÄLTRING, sbst.2, RACKARE 3, SKOJARE 1); jfr 1. Ffinge the thaatare breff Ath the motthe frij och obehindrade ressza her wthur landit med hwess the med siigh hiit haffdhe innan een maanath. G1R 2: 65 (1525). (1512) kom en part att thet folket som fara om kring ifrå thet ena landet til thet andra, them man kallar Tatare .. til Stockholm. OPetri Kr. 305 (c. 1540). Wij Christina .. Göre witterligit, att effter som här vti .. Swerige finnas en stor hoop Sikeiner eller Tartare, som skåcketals omlöpa i Provincierne (osv.). Stiernman Com. 2: 104 (1750). Jag (är) öfvertygad om, att det bästa sättet att få någon bugt med ”tattarne” är att taga hand om deras barn. RiksdP 1897, 1 K, nr 22, s. 26. Det finns tusentals tattare i vårt land, som slagit sig ned och blivit bofasta .. och äro svenska medborgare. RiksdP 1921, nr 17, s. 139. (Sociologen A.) Heymowski visade att en stor del av de människor som utpekats som tattare .. (var) människor av skiftande bakgrund som på grund av utseende eller levnadssätt .. kategoriserades som tattare. Svanberg TusÅrInv. 359 (1992). Det finns resande som är rädda för att säga vilka de är. Rädda för att sådant som tattare förr utsattes för .. ska hända igen. Hazell Res. 14 (2002).
Anm. Resandefolket själva föredrar ordet resande framför ordet tattare.
3) kok. om smårätt bestående av råbiff l. finskuren fisk o. d.; äv. elliptiskt för TARTAR-BIFF. SvOrdb. (1986). En dagens meny kan börja med tartar på lax och musslor. DN 7 ⁄ 2 1987, På stan s. 5.
Ssgr: A: (3) TARTAR-BIFF. [jfr fr. steak tartare; sannol. efter tatarernas vana att äta kött mer l. mindre rått] kok. om biff av skrapat l. hackat rått oxkött. BonnierLex. (1966). —
-FALK, se B. —
(1) -JURTA. (†) jurta tillhörande tatar(er). Vi (dvs. hemvändande sv. fångar) passerade förbi en tartar jurta. HH XVIII. 4: 88 (1722). —
-KAN, se B. —
(3) -SÅS. [av fr. sauce tartare] Ål med tartarsås. VeckoJ 1931, nr 36, s. 40. Tartarsås .. smaksätt (majonnäs) med pickles, gurka och gräslök. ModStKokb. 205 (1983).
B (i allm. till 1): (1 slutet) TATAR-BOVETE~020. [jfr t. tatelkorn, taterkorn] växten Fagopyrum tataricum (Lin.) Gärtn., sibiriskt bovete. NormFört. 30 (1894). —
(1 slutet) -FALK. (äv. (tillf.) tartar-) zool. falken Falco cherrug Gray, tatarisk jaktfalk; jfr sakerfalk, slag-falk 1. DjurVärld 9: 142 (1961). I fågelboken .. lärde jag mig att pilgrimsfalken är mörkare på rygg och huvud än både tartarfalken och slagfalken. Tunström Tjuven 181 (1986). —
-FOLK. (†) tatarer. Ett bestachtigt Tatar-folck, från thet stora Cataja .. eller Tatarlandet. Isogæus Segersk. 716 (c. 1700). Jfr C. —
-HORD. (äv. (tillf.) tatarer-) (om ä. förh.) jfr hord 1. SAOL (1900). När i dagningen tatarerhorden / kom med stormvindsbrus. Lindqvist RysslSång II. 3: 121 (1936). —
-HÄST. (numera föga br.) häst hörande till en centralasiatisk ras. De unga på gården med spön sig fingo öfva / i fäktning eller ridt på tatarhästar pröfva. Jensen Mickiewicz Tad. 46 (1898). SAOL (1923). Jfr C. —
-KAN. (tartar- 1637—1807. tatar- 1885 osv.) (förr) jfr kan, sbst.1 Tatariska sändebud .. hafwa bref med sig ifrån Tartar Cham .. på tatarisk språk skrifne. Lychnos 1941, s. 3 (1637). Karl XII (hade) sedan en tid förhandlat med Rysslands närmaste granne och fiende, tatarkanen. Andersson SvH 302 (1943). —
(1 slutet) -LÖNN. (numera mindre br.) trädet l. busken Acer tataricum Lin., rysk lönn. Hemberg Kola 157 (1902). Tatarlönn. En synnerligen härdig, för Norrland särskilt lämplig buskformig lönn. Sonesson HbTrädg. 645 (1926). 2SvUppslB (1954). —
-STAM. stam bestående av tatarer. I Sibirien fortlefver ännu shamanismen mer eller mindre oblandad bland fornasiaterna .. (däribland) några tatarstammar inom Altai-området. PopEtnolSkr. 7: 3 (1912). Jfr C.
C (i allm. till 2; numera bl. tillf.): TATTAR-, äv. TATTARE-BARN. tattares barn; jfr -unge. SynodA 46 (1639). Vissa lyckade norska försök att uppfostra tattarbarn, skilda från sin omgivning redan under de första åren, giva dock vid handen, att man måste vara försiktig med att stämpla dem som ärftligt lågt stående individer. Sjövall o. Höjer 21 (1929). —
-BLOD. tattares blod, särsk. om sådant blod ss. bärare av viss(a) egenskap(er); äv. (o. i sht) i sådana uttr. som vara av tattarblod l. ha tattarblod (i ådrorna), betecknande härstamning från tattare (jfr blod 5). Mor min minnes jag icke .. men prosten sa’, att han trodde jag var af tattareblod. Fredin Dan. 86 (1889). Det finns säkert åtskilliga droppar av det svarta och intelligenta tattarblodet hos många berömda svenska män. Neander-Nilsson SvMänn. 90 (1946). —
-BYKE. (numera föga br.) nedsättande: tattarfölje; jfr byk 3. Jag bedyrar: de der äro inga rätte smålänningar, utan tattarbyke och häcktmakare, som endast få gå ofvan jord, emedan f–n sjelf skäms att hafva dem i blåkulla. Almqvist TreFr. 3: 122 (1843). Göth Bergsråd. 58 (1925). —
-FOLK. (numera föga br.) resandefolk. Afzelius Sag. 7: 83 (1853). I Långskogstorpet uppe vid Norrsjön hade i alla tider bott tattarefolk. Koch GudVV 1: 106 (1916). SAOL (1973). Jfr B. —
(1) -FRU. (†) tatarisk fru. Till Tattare frugens Brölloph. HovförtärSthm 1624, s. 113. HovförtärSthm 1624, s. 361. —
-FÖLJE. (tattar- 1891 osv. tattara- 1868) följe (se följe 3) av tattare; äv. i bildl. anv., särsk. om tidningsmän i uttr. andens tattarfölje; jfr -byke, -hop, -pack, -parti. Kringstrykande Tattare, Tatterskor, Tattare-pigor, samlade i Tattara-följen, bli icke sällan omtalade i domböckerna. Hyltén-Cavallius Vär. 2: 412 (1868). Slagordet andens tattarfölje bet sig fast i sinnena. Böök Heidenstam 2: 140 (1946). —
-HOP. (tattar- 1780 osv. tatter- 1543—1548) tattarfölje. Hwadt then Tatterhoop belanger, mottu i så motte förstå wår wilie, att wij ingelunde wele eller kunne lijde slicht onyttugt folck her i Landet. G1R 15: 248 (1543). Etzler Zig. 79 (1944). —
-HÄST. sämre häst (tillhörande tattare). Swarade Jsac nilson, att the woro Tattare hestar oduglige. UpplDomb. 3: 150 (1593). Fast han var mager och skranglig som en tattarhäst. Göth Rall. 15 (1932). Jfr B. —
-HÖVITSMAN. (†) överhuvud för tattare. Oplästes 3 dommar, fäldte i Hoffrätten .. 3. om een tattarehöffvitzman. RP 5: 50 (1635). —
(1) -KNEKT. (tatar- 1585. tattar- 1555. tatter- 1582, 1589) (†) jfr knekt 2; anträffat bl. ss. binamn. Th(e)n grenden, th(e)r Sigfrid tattar(e) knect boor vdj. 2SthmTb. 3: 138 (1555). 2SthmTb. 8: 73 (1589). —
-KVINNA. Afzelius Sag. 7: 85 (1853). Då en tattarkvinna förenat sig med en ’buro’ (bonde, icke-tattare) har hon i äldre tider stötts ut ur stammen. Etzler Zig. 159 (1944). —
-KÄRING. jfr -kvinna. Om wintern ligga Tattar käringarne nedbäddade i sina wepor under flere ryor och fällar. Ganander UndersTatt. 20 (1780). —
-LASS. lass bestående av tattares bohag o. d.; äv. om sådant lass åtföljt av tattare (på väg ngnstädes hän). På höjden gungade lättjefullt några tattarlass in på avtagsvägen. Martinson Nässl. 153 (1935). Det föraktade utvandrarföljet, som en gång åkte i väg som på ett tattarlass. Moberg Nybygg. 554 (1956). —
-LIV. tattares levnadssätt; ofta bildl. Att vandra från gård till gård, från gata till gata .. kringjämrad, kringgnälld .. jag ger döden åt ett sådant tattarlif. Runeberg (SVS) 6: 512 (c. 1850). Det var nästan som en lättnad när Kjell Johanssons roman ”Huset vid Flon” kom i våras och berättade om tattarliv i folkhemmet som en alldeles levande erfarenhet och realitet. DN 7 ⁄ 11 1998, s. B17. —
-PACK.
1) (†) till 1, nedsättande, om tatarer. Själf widerwaro se med tusend Hierte-Sucker / Sin Möja, Fräncka, Fru, sin Dotter, Hustru, Moor / Af skändelige Diur Näs-baakade Calmucker, / Cosack- och Tattar-Pack wåld-nödigas til hor. Serlachius Drått. 7 (1719).
2) till 2: tattarfölje; jfr pack, sbst.1 3. Braun Namnl. 8 (1849). Du såg väl tattarpacket som körde förbi i går, fem lass. Martinson Nässl. 162 (1935). —
-PARTI. (numera föga br.) tattarfölje; jfr parti 4 e. Om .. Befallningshafwanden efter den undersökning, som han derom håller, pröfwar, at detta Tartare-parti .. nyligen ifrån utrikes .. inkommit (osv.). PH 4: 2668 (1748). Etzler Zig. 89 (1944). —
-PLÅGA. (numera i sht om ä. förh.) jfr plåga, sbst. 4. RiksdP 1942, 1 K, nr 4, s. 5. Alltifrån .. Lundmans skrift .. till ett annat verk från 1942, Tattarplågan av .. Bergstrand, frammanar den s. k. vetenskapliga forskningen en mörk bild av tattarna. RiksdP 1977, nr 73, s. 99. —
-POJKE. pojke av tattarsläkt; förr möjl. äv. till 1: tatarisk pojke. Kongl: Maÿ:tz Tarter Poike. HovförtärSthm 1673, s. 335. Det brukade komma bort saker, där han och tattarepojkarna gingo fram. Koch GudVV 2: 107 (1916). —
-RYA. (†) i pl., om (överdrivet) granna l. dyra kläder; jfr rya, sbst.4 1. Den Tattar ryor drar; till wägz som draken flyger; / Den på sig hängia will mehr än han har betalt. Wennæsius Klingd. 49 (c. 1675). —
-SATE. (tillf.) jfr sate 3. Under regnet kryper de ihop och krymper i vagnarna, gör sig små och ömkliga, stackars tattarsatar i regnet. Lundkvist Vindingev. 9 (1956). —
-SPRÅK. tattares språk, svensk rommani; äv. allmännare, om hemligt språk. En .. visa i Tatarspråket, som handlade om tvenne qvinnor .. som gjort sig berömda (vid K. XII:s hov). Agardh o. Ljungberg III. 2: 81 (1857). Tatar- eller tjufspråket (är uppfunnet) för att dölja den rätta afsigten. Rydqvist SSL 4: 455 (1870). De ropade till honom på tattarspråket. TurÅ 1910, s. 105. —
-STAM. stam bestående av tattare. Fröding NDikt. 113 (1894). Var Sveriges tattarstam har kommit ifrån, har ännu ingen förklarat nöjaktigt. Göth TräskoP 59 (1938). Östergren (1954). Jfr B. —
-UNGE. barn till tattare; äv. oeg.; jfr -barn. Weste (1807). Tattarunge var ju ett skällsord förr för människor i marginalen och en beskrivning på ett utkantsfolk som avvek från ”de normala”. Expressen 11 ⁄ 12 1997, s. 1.
D (†): TATTARA-FÖLJE, se C.
E (†): TATTER-HOP, -KNEKT, se C. —
-SPEL. (tomt, bedrägligt) gyckel (se d. o. 3) l. upptåg o. d. (Stjärnorna ger tecken i människors ansikten o. händer) huilket the oförståndighe bespåtta, och för aperij och Tatterspel hålla. Forsius Phys. 97 (1611).
Avledn.: TATARISERA, v., -ing. till 1: ge (ett folk o. d.) tatarisk prägel l. karaktär; företrädesvis i pass.; äv. refl.: anta tatarisk prägel osv.; äv.: tillskriva ngn tatariskt ursprung. Man har i sednare tider upphört att tatarisera stammar, som med Tata eller Tatarerna ej hafva något att beställa. Frey 1841, s. 316. En ursprungligt finsk folkstam, hvilken genom närheten och umgänget med Tatarerna blifvit .. tatariserad. Castrén Res. 2: 11 (1845). Castrén Res. 2: 13 (1845; refl). (Jeniseiostjakerna) utgöra resterna av ett fordomtida mäktigt folk, som numera till stor del försvunnit eller tatariserats. Donner Sib. 23 (1933). —
TATARISK, förr äv. (i bet. 1) TARTARISK, adj.2 l. TARTARSK l. TARTERSK l. TATARSK l. TATERSK l. (i bet. 2) TATTERSK, adj. [fsv. tartarsker] (tarsk 1710. tartaresk 1557. tartarisch 1609—1656. tartarisk 1637—1940. tartarsk 1680—c. 1730. tartersch 1711. tartersk 1614—1740. tatarisk 1762 osv. tatarsk 1545, 1614. tatersch 1674. tatersk 1528—1614. tattarisk 1614. tattarsk 1578, 1632. tattersk 1555—1944)
1) till 1 (slutet): som tillhör l. härstammar från l. utmärker l. på annat sätt har samband med tatar. Taterskt eller judhiskt måål. OPetri 1: 440 (1528); möjl. till 2. Den lätta, tjockskaliga och hårdtröskade Tartariska hafran .. odlas på sina ställen, emedan den i mängd ger något mera, än den vanliga. QLm. 2: 4 (1833). Redan under Johan III sökte de tatariska khanerna på Krim vår vänskap i kampen mot Ryssland. 3SAH LXII. 2: 45 (1951).
2) (numera mindre br.) till 2: som tillhör l. härstammar från l. på annat sätt har samband med tattare. Tatterska Språket. Ganander UndersTatt. 27 (1780). Han hade med sig sin moder Anna Hansesdotter, barnfödd i Halland av tatterska föräldrar. Etzler Zig. 63 (1944). —
TATARISKA, förr äv. TARTARISKA (i bet. 1 f., i bet. 2 r.), l. (i bet. 1) TATARSKA, f., l. (i bet. 2) TARTERSKA, r. (tartariska c. 1803—1847. tarterska 1669. tatariska 1785 osv. tatarska 1871 (: Tatarskor)) till 1.
1) [fsv. tartarska] tatarisk kvinna. I det samma kom en af tartariskorna och böd mig upp till kontradansen. Tersmeden Mem. 1: 261 (c. 1780).
2) tatariskt språk. Barckhusen Cotossichin 91 (1669). Att högt tala tatariska med varandra, för att ryssarna ingenting skulle förstå och för att det var förbjudet. Eng Said AliNino 7 (1938). —
TATTARAKTIG, adj. till 2: som erinrar om tattare. Sällan eller aldrig smeker hustrun sin man eller tvärtom (”det ser så tattaraktigt ut”, sade en gång en gubbe). VLS 61 (1885). —
TATTERSKA, förr äv. TATERSKA, f. (taterska 1597 (: taterske hore)—1889. tatterska 1615 osv.) [fsv. taterska, f. (ss. binamn)] till 2, numera i sht nedsättande, om kvinna av tattarsläkt. En gånge quinna, som sade sig wara en Tatterska. VDBötB 1615, s. 510. Det var en ökänd tatterska, som sålt giftet, och hon fick göra den unga torparen sällskap till fängelset. Göth 5Stånd. 64 (1936).
Ssg: tattersk(e)-hora. (†) ss. skällsord för kvinna. (Han) skälte sinn hustrw för eenn taterske hore. 3SthmTb. 2: 110 (1597). 3SthmTb. 2: 116 (1597).
SAOB
Spoiler title
Spoiler content