JUSTAUCORPS ʃys1tåkå4r l. -to-, äv. med franskt uttal av sista stavelsens vokal, r.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr t. o. eng. justaucorps; av fr. justaucorps, av juste (se JUST, adj.)au corps (se KÅR), nära slutande sig till kroppen]
kulturhist. under 1600-talets senare hälft o. 1700-talet använd, åtsittande (upptill knäppt) livrock räckande ungefär till knäna (o. urspr. brukad ss. överplagg utanpå en lång o. ärmförsedd väst). Weibull LundLundagMinn. VII(1884). SvRokoko 34(1924). SvKulturb. 3—4: 172(1930).
