publicerad: 1934
JUST ʃys4t (Anm. Enl. Landsm. XVIII. 1: 3 (1912) uttalas ordet i handtvärkarkretsar ʃus4t l. jus4t, uttal som helt visst äv. eljest förekommit i ä. tid; jfr JUST, adv.2, o. JUSTERA), adj. -are; n. o. adv. =.
Ordformer
(ofta, i sht förr, skrivet juste)
Etymologi
[av fr. juste; av lat. justus, rätt, rättvis, skälig, tillbörlig, riktig, till jus (se JURIS); jfr JUST, adv.2, JUSTERA, JUSTESS]
(numera ngt vard.)
1) rättvis; rättrådig; rättänkande; hederlig (i sin handel o. vandel, särsk. i affärer); korrekt; billig, som står i överensstämmelse med vad som för en sund o. naturlig uppfattning ter sig ss. rätt o. förnuftigt. Iagh (kan) försäkra min K(ära) Syster .. migh intet betänckiande göra hennes justa och resonnabla förslag att aprobera. CCSparre (1690) i SvBrIt. 2: 21. Lagen .. är god och just. VDAkt. 1725, nr 35 (1724). (Hertig Karl) intog oss alla genom den ackuratess, attention och precisa samt justa omdöme i alla saker, som han visade. Wedberg HD 45 (cit. fr. 1792). (Tidningen) Le Temps, den hyggliga, justa, gråmelerade Le Temps. Fogelqvist ResRot 33 (1926); jfr slutet. — särsk.: som uppfyller den goda tonens l. konvenansens fordringar; korrekt, oklanderlig; gentlemannamässig. Thorild 3: 147 (1791). En äkta engelsmans justa hållning vid ett middagsbord. Cavallin Kipling Gadsby 51 (1897). Nu kom Herman ute på planen, rak och fin och juste. Siwertz Sel. 1: 89 (1920).
2) exakt, riktig, överensstämmande med värkliga förhållandet l. med regel l. föreskrift o. d.; korrekt, som är utan fel l. misstag. (De skola) fahra fort med mynttet, men tillseendes att det i pregendet blifver just. RP 1: 12 (1626). Ammiralitetz-Collegium skall inlägge een just rächning på alt dedt dee åhrligen opburit och här emott uttgiffvit haffver. Därs. 6: 141 (1636). Han spelte en hop svåra saker af Clementi på fortepiano, juste, men nästan för bullrande och .. med liten accent. Geijer I. 8: 389 (1807). Hvem har den absolut justa mätstickan för afståndet mellan hvad vi tro och hvad som är? Hedenstierna StutaP 141 (1899). BonnierKL (1925). — Anm. För ä. tids vidkommande är det ofta omöjligt att med säkerhet avgöra, om just ss. adv. hör hit l. till JUST, adv.2
Avledn.: JUSTHET, r. l. f. (numera ngt vard.) jfr JUSTESS. (Man) kan .. giöra på en .. Solwijsare hwad skapnat man wil ty Justheeten består uti Time lineornas rätta Mått och intet uti figuren. Rålamb 4: 112 (1690); jfr JUST, adj. 2.
Spoiler title
Spoiler content