SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1934  
JÄDRANS 3dran2s, äv. 3-, adj. oböjl.; adv. =.
Etymologi
[bildat till JÄDRAN (l. DJÄVUL) efter mönster av SATANS: SATAN]
(starkt vard.) användt ss. lindrigare svordom l. kraftuttryck; jfr DJÄVUL B anm. 4:o. Strix 1899, nr 22, s. 4. Ett jädrans gammalt åbäke. Rogberg Hustru 65 (1928). Det blir en jädrans historia. DN(A) 1929, nr 353, s. 7.
Spoiler title
Spoiler content