[jfr fsv. iämlika, adv., fd. iæfnlik, adv., ä. d. jævnligen, adv., d. jævnlig, adj. o. adv., isl. jafnligr, adj., -liga, adv.; avledn. av JÄMN;jfr JÄMLIK]
(†)
1) regelbunden; oavbruten, idelig; som förekommer jämt (o. ständigt); jfr JÄMN 6, 7. G1R 8: 29(1532). Gudz straff för synden skull, / Wil jämligt widh osz lodha. Rudbeckius Starcke B 1 b(1624). Thet menighe Bästa kräfwer, at man på wisse och bestämde tijdher holler sigh ifrån Kött, ty eljest skulle Boskapen för jämligit Köttätande neppeligen tilräckia. Schroderus Os. III. 1: 335(1635). Dhet Elacka förhållande, och Lefwarne, som be:te H:r Erich .. i sitt huuss jembligh öfwar. VDAkt. 1684, nr 3.Schultze Ordb. 2046(c. 1755). (S. Rydberg) lemnade den (dvs. en disciplin) aldrig för en annan utan att dock dertill jämnligen återkomma. Sturzen-Becker 3: 288(1865; uppl. 1882) [efter ä. d. jævnligen].
2) riktig, korrekt; exakt, precis; jfr JÄMN 8, 11. Saa ath hans wtgiiffth siigh aldeliiss iemnliigh tiilhopa drogh med hans wpbyrd. G1R 1: 171(1523). I Huushållet måste alt jämligit wara. Törnewall B 6 b(1694).
SAOB
