1) person som bor i l. härstammar från Jämtland; jämte. Sahlstedt(1773; med hänv. till jemte). Jämtlänningar hafva mer fysionomie och äro mera sensible än deras grannar. NorrlS 1: 102(1798). En tilltagsen jämtländing. LfF 1912, s. 35.Vesterlund Skolm. 78(1924).
2) (vard.) soldat som hör till Jämtlands fältjägarregemente (l. dess föregångare); särsk. i pl. best. ss. benämning på detta regemente. Musqveteren under Jemptlenningarne Friederich Nassaih. BoupptSthm 6/3 1689.jfr: Ett kompani jämtlänningar. Blomberg Överg. 211(1915).
