KAGG kag4, sbst.2, äv. KAGGE kag3e2, sbst.1, r. l. m.; best. -en; pl. -ar.
Ordformer
(kagg 1886—1906. kagge 1906)
Etymologi
[sv. dial. kagg(e); jfr nor. kagg, handtag på lie, t. dial. kag, kålstjälk, eng. dial. cag, stump; nära besläktat med KAGGE, sbst.2, o. KAGG, sbst.1 o. sbst.3]
(i vissa trakter, bygdemålsfärgat) vart särskilt av de två på ett lieskaft anbragta, korta, krökta handtagen; jfr KNAGG.Juhlin-Dannfelt 244(1886). 2NF 20: 856(1914).
