KAINIT kajni4t, stundom ka1ini4t, sbst.2, r. l. m.; best. -en.
Etymologi
[liksom eng. kainite, fr. kaïnite, av t. kainit, bildat 1865 av den tyske mineralogen CFZincken, med tanke på att ifrågavarande saltmineral just då var nyupptäckt, till gr. καινός, ny, nyfunnen, o. den i vissa ämnesnamn brukliga ändelsen -it]
miner. till de s. k. stassfurtsalterna hörande kali(rå)salt (kaliumkloridmagnesiumsulfat) som i stora mängder förekommer bl. a. i mellersta o. norra Tyskland, i stor utsträckning användt ss. gödningsmedel o. ss. råmaterial för framställande av kalisalter. LAT 1868, s. 374.Keyser Kemien 2: 50(1871). På plöjd vall gödslas med tomasfosfat, kainit och superfosfat och sås blandsäd. MeddLandtbrStyr. 1904, 1: 4.Hellström NorrlJordbr. 212(1917).
