[jfr t. o. eng. kaimakam, fr. caïmacan; av turk. kaymakam, av arab. qā'im maqām, eg.: stående på en (annans) plats, ställföreträdare, till qāma, stå, o. maqām, plats; med avs. på bet.-utvecklingen jfr LÖJTNANT,STÅTHÅLLARE]
(i fråga om turkiska förh.) högre lokalämbetsman som representerar den högsta myndigheten; särsk. (förr): storvisirens ställföreträdare (tillika guvernör i Konstantinopel). OSPT 1687, nr 47, s. 1.Bellman 2: 159(1783). 3NF(1929).
