SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1935  
KAKEXI kak1äksi4, äv. -ek-, l. KACHEXI kaʃ1-, r. (f. Björkman (1889), WoJ (1891)); best. -en, äv. -n; pl. -er.
Ordformer
(kach- (cach-) 1802 osv. kak- c. 1875 osv.)
Etymologi
[liksom t. kachexie, eng. cachexy, fr. cachexie, av nylat. cachexia, av gr. καχεξία, till κακός, dålig (se KAKO-), o. ἕξις, tillstånd. — Jfr KAKEKTISK]
med. o. veter. (tillstånd av) höggradig avtärdhet l. utmärgling l. avtyning i samband med vissa kroniska sjukdomar, ss. svulster, tuberkulos m. m., förr vanligen ansedd ss. beroende på dåligt tillstånd hos kroppens vätskor. VetAH 1802, s. 297. SFS 1903, Bih. nr 100, s. 2 (i fråga om nötkreatur). Kräftsjukd. 41 (1930).
Spoiler title
Spoiler content