KAKEMONO kake4månå l. ka-, l. -mo- l. -mω-, l. -no l. -nω, l. 0040, l. kak4emå1nå l. ka4-, l. -mo1- l. -mω1-, l. -no l. -nω, r. l. m.; best. -n; pl. -monoer (Hirn Hearn Exot. 2: 109(1903)), äv. -monos (Nyblom Österut 50(1908), Linder Resa 124(1919)).
Etymologi
[liksom t., eng. o. fr. kakemono av japanska kakemono, föremål avsett att hängas upp, av kakeru, hänga upp, o. mono, sak, föremål (jfr KIMONO)]
(i fackspr.) japansk l. kinesisk målning utförd medelst vattenfärger o. tusch i höjdled på ett smalt, rektangelformigt stycke siden l. papper, vilket upptill o. nedtill är fäst vid trästavar för att lätt kunna upphängas l. hoprullas. Hirn Hearn Exot. 2: 109(1903). Hedin Pol 1: 400(1911). NoK 40: 22(1925; i fråga om kinesiska förh.).
