SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1935  
KALAMENT, sbst.
Ordformer
(calament 1578)
Etymologi
[jfr mnl. calament, meng. calament, eng. calamint, ffr. calament; av mlat. calamentum, till lat. calaminthe, av gr. καλαμίνϑη, καλάμινϑος, trol. avledn. av κάλαμος, rör (se KALMUS)]
(†) drog av den förr inom medicinen använda växten Calamintha officinalis Moench. BOlavi 15 a (1578).
Spoiler title
Spoiler content