KALAMIT kal1ami4t, r. l. m.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr t. kalamit; av det nylat. växtnamnet Calamites, till lat. calamus, rör (se KALMUS)]
paleont. under stenkolsperioden allmänt förekommande, med nutida fräkenväxter besläktad växt av släktet Calamites; äv. i utvidgad anv. ss. beteckning för växt av gruppen Calamariceæ, omfattande nästan alla paleozoiska fräkenväxter. JernkA 1832, Bih. s. 327. 3NF 4: 485 (1925).
