publicerad: 1935
KALSONG kalsoŋ4, r. l. m.; best. -en; pl. -er (JGOxenstierna Dagb. 152 (1771) osv.) ((†) caleçons Tersmeden, BoupptVäxjö 1823).
Ordformer
(caleçons, caleçoner (-soner), pl. 1735—1839. kalesonger (ca-, -ali-, -alli-), pl. 1801—1884. calconger 1797. calsoner, pl. 1827. kalsong, sg., i bet. 1 1918—1929, i bet. 2 1892—1929. kalsonger (ca-, -ånger), pl. 1797 osv.)
Etymologi
[jfr ä. t. caleçon; av fr. caleçon, av it. calzoni, pl., byxor, avledn. till it. calza, socka, av ett vulgärlat. calcea (varav fr. chausses, pl., byxor, kalsonger, med avledn. chausson, socka, den inhemska, formella motsvarigheten till caleçon) liksom lat. calceus, sko, avledn. till calx, häl. — Jfr CHAUSSERA, KALKERA, KAUS]
1) nästan bl. i pl.: klädesplagg som utgöres av ett par ss. underkläder avsedda byxor (i allm. av trikå l. väv), underbenkläder; numera företrädesvis om dylikt plagg tillhörande den manliga klädedräkten. Ett par kalsonger. Tersmeden Mem. 2: 148 (1735). I München svänga sig dansöserna för anständighetens skull uti vida kalisonger. Snellman Tyskl. 353 (1842). Pastorn fick kalsongerna och pelsen på sig. Strindberg Hems. 209 (1887). Coul(örta) garnityr (för herrar) .. tröja och kalsong. SvD(A) 1925, nr 173, s. 9 (i annons). — jfr BARN-, BOMULLS-, DAM-, HERR-, KNÄ-, SILKE-, SOMMAR-, TRIKÅ-, TRÅD-, VINTER-, YLLE-KALSONG(ER).
2) (i sht i fackspr., mindre br.) kalsongben. Största längden på en kalsong. Lundin KvSlöjd 67 (1892). Östergren (1929; angivet ss. stundom förekommande).
Ssgr (till 1): KALSONG-BAND. (i sht förr) på av väv sydda kalsonger: band för plaggets tillknytande, särsk. nedtill kring benen. Berndtson (1880). SvSkämtl. 139: 27 (1920). —
-BEN. om var särskild av de benen omslutande delarna av ett par kalsonger. SvSkämtl. 113: 29 (1919). —
-SPETS. (mindre br.) spets avsedd ss. besättning (nedtill) på underbenkläder för damer. Sömnadsb. 293 (1915). —
-TYG. tyg avsett l. lämpligt för förfärdigande av kalsonger. KatalÅhlénHolm 1916, s. 44. SvD(A) 1921, nr 63, s. 10. —
Spoiler title
Spoiler content