[jfr t. kamelie, eng. camellia, fr. camellia, camélia; av nylat. camellia; namnet givet av Linné för att hedra J. Kamell (lat. Camellus), som 1738 förde två exemplar av växten från Japan till London]
individ l. art av det företrädesvis i Kina o. Japan inhemska, till familjen Ternstroemiaceæ hörande växtsläktet Camellia Lin., som utmärker sig för sina stora, praktfulla blommor; blomma av hithörande växt. Osbeck Resa 285(1752, 1757). Marguerite Gautier eller Damen med Cameliorna. Dumas (1849; boktitel); jfr KAMELIA-DAM.En hvit camellia, ren som snö. Sturzen-Becker SFölj. 2: 46(1850). Camellian har .. en hel mängd varieteter. Abelin TrInomh. 83(1904). Kamelior blänka i dunkel purpurglans mellan lager och kaprifol. Munthe Bref 239(1909). Linder Tid. 48(1924).
Anm. Topelius Vint. I. 1: 196(1859, 1880) låter i en skildring från slutet av 1700-talet en finsk kapten kalla kamelian kamelblomma. Fischerström Mäl. 281(1785) har samma ord o. Wahlenberg FlSv. 247 (1824) camelblom ss. namn på blomvassen, Butomus umbellatus Lin., vars skära blommor likna kamelior i miniatyr.
Ssgr: A: KAMELIA-BUKETT. —
-DAM. [benämningen härleder sig från A. Dumas d. y:s roman ”La dame aux camélias” (1848), dramatiserad 1852, som skildrar huru en kvinna tillhörande demimonden luttras o. förädlas gm kärleken] (föga br.) fallen kvinna av elegantare typ, demimondedam, halvdam. IllT 1860, nr 41, s. 2. Penningelystna kameliadamer. Levertin Riv. 128(1883). Hetären (i den nyattiska komedien), stundom simpel och girig, stundom en ädelsinnad kameliadam. Schück AllmLittH 1: 134(1919). —
