SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1935  
KAMERAL kam1era4l, adj.; adv. -T.
Etymologi
[liksom d. kameral av t. kameral, av mlat. cameralis, till lat. camera (se KAMERA), under de frankiska konungarna: kunglig skattkammare, sedan: (lokal för) en furstes finans- o. domänförvaltning o. slutligen: ett lands finansförvaltning; jfr KAMMARE, sbst.2 9]
kam. som rör l. sammanhänger med statens finansväsen, den ekonomiska sidan av ett ämbetsvärks värksamhetsområde o. d.; om person: som innehar tjänst l. befattning som har till föremål det finansiella inom värk tillhörande statsförvaltningen. Fjerde Departementet (under storamiralsämbetet) innebär Camerale och Oeconomiske förvaltningen af alla medlen. IStoramiralEmb. 1794, § 8. Kamerale embets- och tjenstemän. Thurgren Kam. 1: 423 (1852). Vi hafva vid den kamerala förvaltningen att skilja emellan 1) centrala embetsverk och 2) lokala myndigheter och tjenstemän. Linde Kam. 16 (1867). Å Senatens Ekonomiedepartement ankommer att .. förordna om läggande af landsjord under stad i judicielt, administrativt och kameralt hänseende. FFS 1896, nr 21, s. 2. Arméförvaltningens revision är dels teknisk och dels kameral. SFS 1921, s. 2398. Den s. k. kamerala enheten (för skattläggning o. d.), d. v. s. å landet hemman och i jordeboken särskilt upptagen lägenhet samt i stad .. tomt eller stadsäga. SFS 1928, s. 1057.
Ssgr: KAMERAL-AVDELNING~020. avdelning inom ämbetsvärk o. d. som har att handlägga ärenden av kameral (finansiell) natur; jfr -BYRÅ. Chef för Cameral-Afdelningen (inom utrikesdepartementets expedition). SvNorrigCal. 1859, s. 91. Kameralbyrån (i fångvårdsstyrelsen), till vilken höra kameralavdelningen med revisionen och arbetskontoret. SFS 1921, s. 2443.
-BITRÄDE~020. konkret, om person. SFS 1893, nr 16, s. 1. Kameralbiträde (på hospitalskontor). Därs. 1925, s. 528.
Ssg: kameralbiträdes-tjänst. SvD(A) 1921, nr 323, s. 14.
-BYRÅ~02 l. ~20. benämning på avdelning inom vissa (centrala) ämbetsvärk (domän-, fångvårds-, generaltull-, vattenfallsstyrelsen m. fl.) som har att föra räkenskaper o. handlägga ärenden av finansiell natur. SFS 1873, nr 80, s. 25. Till kansliet (inom marinförvaltningens civilavdelning) höra registratorskontoret och advokatfiskalskontoret, till kameralbyrån bokslutskontoret, revisionskontoret och kassakontoret. Därs. 1919, s. 1606. SvStatskal. 1934, s. 86, 128, 138.
Ssg: kameralbyrå-chef. SFS 1921, s. 1226.
-DEPARTEMENT. (†) kameralavdelning; kameralbyrå; förr äv. i förb. kameral- och ekonomiedepartement. Cameral och Economie-Departementet (inom storamiralsämbetet för örlogsflottan resp. för arméns flotta). Lagerbring Hist. 1: 138 (1796). Manderström i 2SAH 27: 43 (1853; i tullstyrelsen). NF 5: 1019 (1882; om kameralbyrå i generalpoststyrelsen).
-EXAMEN. (förr) gm kungl. brev av 30 april 1799 införd, 1863 åter avskaffad akademisk examen som berättigade till inträde i vissa kollegier o. ”publika räkenskapsvärk”. Cederborgh OT 2: 25 (1810). SFS 1863, nr 55, s. 1. Han tog kameralexamen 1849. SkrFGLund 14: 14 (1933).
-FÖRFATTNING. författning rörande ärende(n) av kameral natur. Fennia XVI. 3: 60 (1761). (K. XI:s) mogna Kameral-Författningar äga ännu bestånd till största delen. HistAlm. 1790, s. 17.
-FÖRVALTNING. (En gren av statsförvaltningen är) Finance- och Cameral-förvaltning för de nödiga statsmedlens vinnande och ändamålsenliga behandlande. Boström Statsl. 19 (1859). Almquist CivLokalförv. 1: 48 (1917).
-GÖROMÅL~002 l. ~200. KBr. 30/4 1799. SFS 1925, s. 223.
-INTENDENT. benämning på chefen för den kamerala avdelningen (kameralbyrån) inom telegrafstyrelsen. SFS 1856, nr 51, s. 16, 18. SvStatskal. 1934, s. 111.
-LAG, r. l. m. (numera föga br., med ålderdomlig anstrykning) jfr -LAGFARENHET. Rabenius Kam. § 298 (1825). Bestämmandet af de utvägar hvarigenom nödige medel skola erhållas till bestridande af Statens behof, samt huru desse medel skola förvaltas, (Kameral Lagar). Bonsdorff Kam. 2 (1833). Våra kamerallagar utgöras af en mängd serskilda förordningar. Linde Kam. 268 (1852).
-LAGFARENHET~0200 l. ~0102. (numera föga br., med ålderdomlig anstrykning) om sammanfattningen av de lagar o. författningar som gälla statens inkomster o. utgifter, skatte- o. taxeringsfrågor, inkomsternas uppbärande, förvaltning o. redovisning o. d.; äv. = -VETENSKAP. Falkenberg PVetA 1775, s. 10. Bonsdorff Kam. 2 (1833). (Lärare i) Kamerallagfarenhet och skiftesväsende (vid Tekniska högskolan i Helsingfors). FinlStatskal. 1931, s. 400.
-LÄRA, r. l. f. (†) = -VETENSKAP. Rabenius Kam. § 2 (1825).
-MÅL.
1) (†) kameralsak. KBr. 30/4 1799. Alla Kameral-mål, som inkomma till Kgl. Maj:t, emottagas till underdånig föredragning vanligtvis uti antingen Kammar-, eller Handels- och Finance-Expeditionen af Konungens Cancellie. Rabenius Kam. § 40 (1825).
2) jur. (rättegångs)mål angående ärende av kameral natur. Rabenius Kam. § 46 (1825). Linde Kam. 275 (1852).
-SAK. sak l. ärende av kameral natur; jfr -MÅL 1. Weste 1: 1957 (1807). Dalin 2: 767 (1855).
-SPRÅK. språk (termer o. uttryck) som användes inom ”kameralvetenskap” o. i kamerala handlingar o. d. NF 7: 380 (1883). Ljunggren SAHist. 2: 188 (1886). I 1600-talets kameralspråk skiljes mellan abalienationer, som icke gifvits under arfsrätt (förläningar), och sådana med ärftlig rätt bortgifna (donationer). 2NF 1: 16 (1903).
-STAT. (förr) sammanfattande benämning på den vid flottans kameralavdelning anställda personalen. SvKrigCivCal. 1800, s. 79. SvNorStatscal. 1823, s. 131.
-TJÄNSTEMAN~002 l. ~200. Rabenius Kam. § 53 (1825). De egentliga kameraltjenstemännen såsom Kronofogdar, Häradsskrifvare, Landträntmästare, Uppbördskommissarier, Länsbokhållare m. fl. Frey 1846, s. 32. (Det vore) nödvändigt, att biträde bereddes kamereraren, som för närvarande vore verkets (dvs. medicinalstyrelsens) ende ordinarie kameraltjensteman. BtRiksdP 1877, I. 1: nr 1, Bil. 7, s. 95. —
-VETENSKAP~002 l. ~200. (numera föga br., med ålderdomlig anstrykning) vetenskap som har till föremål statens inkomster o. sättet att åstadkomma, förvalta o. använda dessa, allmän statshushållningslära. Hushållningskonsten låter dela sig i tvenne hufvuddelar, i Furstars och privat Personers Oeconomie. Hos Furstlige Personer kallas hon Cameral eller Stats vetenskap. Celsius Alm. 1729, s. A 3 b. Berch Hush. 361 (1747). EkonS 1: 95 (1891). Praxis och teori vid ämbetsmannaförvaltningen (utbildades) till en speciell kameralvetenskap eller förvaltningslära. Sommarin EkonL 1: 40 (1915).
-VÄRK, n. (†)
1) = -VÄSEN(DE). Nordforss (1805). Svenska lagarne göra skillnad emellan Kameral- och Finance-Verket. Rabenius Kam. § 298 (1825).
2) kameralt ämbetsvärk; kameralbyrå. (Ynglingar som) hafva för afsigt at i Cameralverkens Cancellier söka inträde. KBr. 30/4 1799. Weste (1807). Andersson 176 (1845).
3) bok l. avhandling rörande kamerala förhållanden o. d. KammarRådet Botin får 3000 Dal. silfvermynt til upmuntran at fortsätta sitt Cameralverk om Svenska hemman och jordagods. HSH 16: 423 (1770).
-VÄSEN l. -VÄSENDE. Weste FörslSAOB (1823). I Kameral väsendet måste Lagstiftningen utgå utur den allmänna grundsats, att Kronans fastställde Inkomster och Onera publica på alt lagligt sätt böra bibehållas, befordras och försvaras. Rabenius Kam. § 58 (1825). Bildt i 3SAH 16: 322 (1902).
-ÄMBETSMAN~002 l. ~200. NF 3: 476 (1879). Ljungman UnivFr. 13 (1880).
-ÄRENDE. Fennia XVI. 3: 27 (1761). RF 1809, § 6. Till kameralärenden hänföras (inom generaltullstyrelsen): ärenden, som afse uppbörden inom tullverket, granskningen af underlydande redogörares medelsredovisning, upprättandet af tullverkets hufvudbok och öfriga till medelsförvaltningen hörande räkenskaper (m. m.). SFS 1910, nr 132, s. 3. SvStatskal. 1930, s. 105.
Avledn.: KAMERALIST, m. [jfr t. kameralist]
1) (†) i kameralt ämbetsvärk l. avdelning inom dylikt anställd ämbets- l. tjänsteman; person som avlagt kameralexamen. Cameralist, en som tjenar vid Kammarverket, el(ler) genom hvars händer Statsinkomsterne gå. Björkegren (1784; under financier). Det är egentligen de blifvande ”kameralisterna”, som lemnat stoff till de Hill'ska tentamenshistorierna. Wieselgren Samt. 124 (1875, 1880). TT 1885, s. 145.
2) person som utbildat sig i o. äger djupare insikter i kamerala ämnen l. som uppträder ss. forskare o. författare i dylika. Fennia XVI. 3: 56 (1761). Landskamereraren i Jönköpings län, Landegren, en af vårt lands kunskapsrikaste kameralister. Beskow i 2SAH 40: 460 (1865). (Bonsdorff) var en insiktsfull kameralist. FinBiogrHb. 229 (1896). 2NF 21: 729 (1914).
KAMERALISTIK, r. [jfr t. kameralistik] (numera föga br., med ålderdomlig anstrykning) = KAMERAL-VETENSKAP. ConvLex. (1821). (Han var) Lärare i kameralistik vid Ultuna lantbruksinstitut läsåret 1891—92. UUMatr. 1926, s. 56.
KAMERALISTISK, adj. [jfr t. kameralistisch] (numera mindre br.) kameral. Porthan BrefCalonius 81 (1794). Mantal kallas den måttstock, hvarefter hemans Kameralistiska storlek utmärkes. Rabenius Kam. § 88 (1825). En mängd, för sin tid särdeles kloka kameralistiska och ekonomiska författningar utgåfvos (under K. IX:s regering). Rydqvist StatsekonBetr. 95 (1865). Flöteskattsmän var i vissa delar af Finland under 1500-talet kameralistisk benämning på rusttjenstadel, hvars hemman återgått under skatt. NF 20: 786 (1897).
Spoiler title
Spoiler content