publicerad: 1935
KAMERA ka4mera, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
Ordformer
(förr vanl. skrivet cam-)
Etymologi
[jfr t. kamera, eng. camera; uppkommet gm ellips ur nylat. camera obscura, ”det mörka rummet” (jfr anm. nedan); av lat. camera (camara), valv, välvt tak, senlat.: gemak, rum, av gr. καμάρα, rum med välvt tak, täckt vagn l. båt m. m., rotbesläktat med HAMN, sbst.1; jfr KAMMARE]
vid fotografering använd apparat för uppfångande av en bild å ljuskänsligt material (plåt l. film), dels närmast med tanke på det för en dylik apparat väsentliga ”mörka rummet”, dels o. vanl. om apparaten i dess helhet; stundom oeg. o. bildl. Frey 1841, s. 292. HeimdFolkskr. 49: 4 (1897). Negativet frambringas i kameran, som i sin enklaste form icke är annat än en ljustät, svartmålad låda, i hvars framdel en samlingslins finnes insatt. 2UB 10: 344 (1907). Jag finner hennes bild bevarad i mitt minnes kamera. Ahrenberg Männ. 4: 156 (1909). Min jakt med kamera. Rosenius (1912; boktitel); jfr KAMERA-JAKT. Alexis visade henne en massa amatörbilder han tagit med sin kamera. Stiernstedt Liw. 285 (1925). jfr: I vårt öga besitta vi .. en .. kamera. Roosval Schmidt 1 (1896); jfr KAMERA-ÖGA. — jfr ATELJÉ-, BÄLG-, DETEKTIV-, FILM-, FOTOGRAFI-, HAND-, KINEMATOGRAF-, KLAPP-, LÅD-, PLÅT-, RES-, RULLFILMS-, STEREOSKOP-, TURIST-, VÄSTFICKS-KAMERA m. fl.
Anm. Den nylat. förb. camera obscura användes i sv. ss. stående benämning på en ljustät låda som har ett hål (med lins i) på ena sidan o. gm vilken (uppochnedvända) bilder av föremål framkallas på den mot hålet motsatta väggen. Förbindelsen förekommer äv. i oeg. o. bildl. anv. Den kan böjas o. ingå ss. första led i ssgr (ofta med bindestreck mellan de särskilda orden). Quensel InsVising. 80 (1714). Cameraobscuran's objektivglas. Pasch ÅrsbVetA 1840, s. 138. Camera-obscuror. Sturzen-Becker 2: 115 (1861). (Kejsar Klaudius') själ var en camera obscura, som uppfångade en smal ljusstrimma och lemnade allt annat i mörker. Rydberg RomD 50 (1877). Cameraobscura-bilder från 1840-talets Stockholm. Schöldström Skämt. (1885; i titeln). Rydberg Varia 162 (1894). 3NF 4: 521 (1925).
-JAKT. [till JAKT, sbst.1 1] (vard.) eg.: jakt med kamera; försök att (på nära håll) med kameran ”knäppa” (skyggt l. svåråtkomligt) vildt djur; äv. allmännare, om uppsökande o. fotografering av intressanta föremål, scener l. situationer. FoFl. 1913, s. 25. —
-JÄGARE. (vard.) jfr -JAKT. Rosenius Jakt 1: 12 (1912). Den första soldatgraven lockar våra sensationshungriga kamerajägare att stanna. Christiernsson Mack. 36 (1915). HågkLivsintr. 10: 42 (1929). —
-MAN ~man2. (vard.) fotograf, i sht yrkesfotograf. Upsala(A) 1922, nr 106, s. 7. BVT 1928, nr 10, s. 23. —
-SKOTT. [bildat med anslutning till -JAKT o. -JÄGARE] (vard.) tagande(t) av en fotografisk bild, handling(en) att (hastigt) ”knäppa” ngn l. ngt; fotografisk (ögonblicks)bild. Joels ansiktsuttryck hade varit värt ett kameraskott. Johansson Myrh. 54 (1918). SvD(A) 1933, nr 54, s. 9. —
-STATIV. Camerastativet eller den fot, hvarpå cameran hvilar under arbetet, är vanligen trebent. Nyblæus Fotogr. 38 (1874). —
-UTDRAG~02, äv. ~20. fotogr. handling(en) att draga ut bälgen i en kamera mer l. mindre långt vid dess inställning för fotografering; äv., konkretare, om det stycke bälgen är utdragen. Roosval Schmidt 28 (1896). Kamerautdraget (måste) .. efter inställningen förkortas något litet. Malmberg David 9 (1910). HAndersson hos Friesen o. Grape CodArg. 200 (1928). —
-ÖGA. anat. med glaskropp försett öga (ögontyp) som möjliggör att en ytbild av de omgivande föremålen framkallas på näthinnan (liksom på plåten l. filmen i en kamera). 2NF 34: 62 (1922).
Spoiler title
Spoiler content