SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1935  
KAMMARHERRE kam3ar~hær2e, m.; best. -en, äv. -n; pl. -ar ((†) -er RA I. 3: 181 (1593)).
Etymologi
[jfr d. kammerherre, t. kammerherr; av KAMMARE, sbst.2 1 a β o. HERRE]
1) (titel för) innehavare av viss högre hovtjänst; äv. ss. titel utan därmed förbunden tjänstgöring. En beskickning, hvilken bragte Blastus, Konungens Kammarherre, på theras (dvs. tyriernas o. sidoniernas) sida. Apg. 12: 20 (öv. 1779; äv. i Bib. 1917; Bib. 1541: Kamarerare). Hemming Gadd blef .. sluteligen Påfvens kammarherre. Afzelius Sag. 5: 191 (1843). — jfr KABINETTS-, KRON-, LORD-, RIKS-, UNDER-, ÖVER-KAMMARHERRE. — särsk. ss. enkelt ord i fråga om sv. förh.
a) (titel för) hovman (enligt den vid hovet gällande rangordningen med överstes rang) som tjänstgör ss. uppvaktande hos viss furstlig person l. vid hovet i allm. o. till vilkens uniform numera hör en förgylld nyckel (fäst på blå rosett ovanför högra frackskörtet); äv. ss. titel utan därmed förbunden tjänstgöring (officiellt i uttr. kammarherre i Kungl. Maj:ts hov, motsatt: tjänstgörande kammarherre). RA I. 3: 181 (1593). Konungen (satte) sigh på sin höga silfverstohl, och 2 Cammarherrar upvachtade Hans Maij:t baakom stohlen. RARP 10: 50 (1668). Lejonhjelm, som .. var tjänstgörande kammarherre hos drottningen, hade (osv.). De Geer Minn. 1: 123 (1892). — särsk. [jfr fr. gentilhomme de la clef d'or] (förr) i uttr. kammarherre med l. utan nyckel, i fråga om till konungens hovstat hörande kammarherrar utan tjänstgöring vid denna, benämning på den högre resp. lägre graden (uniformen till den senare utan nyckel). GJEhrensvärd Dagb. 2: 111 (1780). Hofcal. 1782, s. 78. Nordforss (1805).
b) (†) i uttr. överste kammarherre, överstekammarherre (med ställning närmast efter riksmarskalk). TornSp. 1799, Utm. s. 7. Auerbach (1909). — jfr ÖVERSTE-KAMMARHERRE.
2) (skämts., vard., mindre br.) oeg. (med anslutning till KAMMARE, sbst.2 2 a), om person som av omständigheterna (sjukdom o. d.) måste hålla sig inomhus. Wallin Bref 308 (1849). Jag har .. åter haft ett recidiv af frossan och är sedan en fjorton dagar kammarherre. Wennerberg Bref 1: 209 (1849). Numers Dram. 1: 104 (1892). Östergren (1929).
Ssgr (till 1): A: KAMMARHERR-NYCKEL, se B.
B: KAMMARHERRE-FULLMAKT ~20, äv. ~02. NDA 1861, nr 117, s. 3.
-NYCKEL. (-herr- 18401929. -herre- 18401929) Freja 1840, nr 90, s. 1.
-TJÄNST. Den vakthållning, som kamarherre-tjensten kräfde. Höpken 1: 276 (1777).
-VÄRDIGHET~200 l. ~102. WoJ (1891). Östergren (1929).
Avledn. (till 1): KAMMARHERRINNA10032, f. hus tru till l. änka efter kammarherre. Barchæus LandthHall. 65 (1773). Arsenius MinnAnt. 50 (c. 1895).
KAMMARHERRLIG, adj. som tillhör l. har avseende på l. är utmärkande för en kammarherre. Knorring Skizz. II. 1: 288 (1845). Den kammarherrliga våningen. Lidman HusFrökn. 295 (1918).
Spoiler title
Spoiler content