SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1935  
KANARIE, sbst.1, äv. KARNARI l. KARNARII, sbst.
Ordformer
(kanarie (can-) 17621827. carnari 1540. carnarii 1557)
Etymologi
[elliptiskt för KANARIE-SOCKER]
(†) socker från Kanarieöarna; äv. oeg. ss. benämning på bästa sorten av raffinerat socker; jfr KANARIE-SOCKER. 2VittAH 8: 102 (1540). Berzelius Kemi 4: 227 (1827). — jfr SOCKER-KANARIE. Anm. Ordet förekommer äv. i attributiv ställning i det likbetydande uttr. socker kanarie. (sucker canari 1557. sucker kanarii (cannarrij) 1546. sucker carnari 15521573. socker carnarii (karnarij) 15401548. sucker knarrij 1540. socker knarrj 1540) VaruhusR 1540. RA I. 2: 464 (1573).
Spoiler title
Spoiler content