publicerad: 1935
KANARIE- kana3rie~, förr äv. KANARI- l. KANARII- l. KANARIER- l. KARNALIE-.
Ordformer
(förr vanl. skrivet ca-. kanar- (ca-) 1566 (: Canarij wijn) osv. kannar- (ca-) 1566 (: Cannarij Sucher)—1694 (: Cannariegräs). kardinar- (ca-) 1679 (: Cardinarie Frö) —1736 (: Cardinarie Säck). karn(n)ar- (ca-) 1541 (: Carnarie Sucker)—1667 (: Carnarie Säck). carnal- 1547 (: Carnalie Socker). Se för övr. under de enskilda ssgrna)
Etymologi
[jfr d. kanarie-, mnt. kanarge-, holl. kanarie-, t. kanarien-, eng. canary-; till span. Canarias, f. pl., Kanarieöarna, av lat. Insulæ canariæ, pl. av insula, ö (se INSEL), o. canarius, avledn. av canis (se HUND, sbst.1). Öarna uppgivas hava erhållit sitt namn efter en därstädes befintlig, storväxt hundras]
i ssgr.
1) som har avseende på l. härstammar från Kanarieöarna.
2) som har avseende på l. liknar en kanariefågel.
Ssgr: A (†): KANARI-FLEN, -FRÖ, -FÅGEL, -GRÄS, -HONA, -SEKT, -SOCKER, -VIN, se B.
B: (1) KANARIE-FLEN. (kanari- 1873. kanarie- 1816—1894) (föga br.) bot. = -GRÄS. Liljeblad Fl. 50 (1816). Nyman FanerogFl. 33 (1873). NormFört. 38 (1894). —
(1) -FRÖ. (kanari- 1578—1891. kanarie- 1679 osv.) [jfr d. kanariefrø, t. kanariensamen] om frukten av kanariegräset (Phalaris canariensis Lin.); äv. om hela växten. TullbSthm 21/8 1578. Rudbeck HortBot. 88 (1685; om växten). Canariefrö .. tjenar Canarifoglar til föda. Orrelius (1797). Fries SystBot. 210 (1891). —
(1) -FÅGEL. (kanari- 1734—1858. kanarie- 1599 osv. kanarii- 1674) [jfr d. kanariefugl, holl. kanarievogel, t. kanarienvogel; jfr span. canario]
1) den bl. a. på Kanarieöarna i vildt tillstånd levande fågeln Serinus canaria Lin., (särsk. för sångens skull) allmänt hållen ss. burfågel o. i tamt tillstånd med färg växlande från gulgrön med mörka (brunaktiga l. askgrå) fläckar till enbart gul. Vild, tam kanariefågel. SthmTb. 14/3 1599 (användt ss. öknamn på kvinna). Kankel Hemmersam 3 (1674). Rosenius SvFågl. 1: 294 (1918). särsk.
a) bildl., med tanke på den tama kanariefågelns gula färg. Blanche En tr. upp 34 (1843; om gul pänningsedel). Vid porten (till Vatikanen) stod .. schweizervakten, ”påfvens kanariefåglar”, i gula och svarta färger. Beckman Påfv. 7 (1880).
b) (vard.) bildl., om vissa missljud i radio. (Apparaten) är .. en återkopplare. Härmed följer .. nackdelen av att, vid oskickligt handhavande av apparaten, radiogrannarna bli störda av tjut och visslingar, de välkända kanariefåglarna. RadioAm. 1924, s. 24. SDS 1933, nr 80, s. 11.
2) (numera knappast br.) i oeg. anv., i uttr. svensk kanariefågel, fågeln Chloris chloris Lin., grönfink, grönhämpling, gröning. Linné MethAv. 67 (1731). VetAH 1781, s. 104. Kolthoff DjurL 400 (1900).
Ssgr: kanariefågel-bur,
-hanne l. -hane,
-hona. —
(2) -FÄRGAD, p. adj. [jfr d. kanariefarvet] (föga br.) = -GUL. Canariefärgadt hår. Ramsay Barnaår 8: 138 (1907). —
(1) -GRÄS. (kanari- 1805—1846. kanarie- 1638 osv.) [jfr d. kanariegræs, holl. kanariegras, t. kanariengras, eng. canary grass] gräset Phalaris canariensis Lin., inhemskt bl. a. på Kanarieöarna; jfr -FLEN. Franckenius Spec. C 3 a (1638). Fries Ordb. 53 (c. 1870). 3NF (1929). —
(2) -GUL. [jfr d. kanariegul, holl. kanariegeel, t. kanariengelb] som har samma gula färg som den tama kanariefågeln. (Lundin o.) Strindberg GSthm 19 (1880). Krusenstjerna Händ. 255 (1929). —
(2) -GULT, n. (i fackspr.) kanariegul färg; äv.: kanariegult färgämne. UB 5: 557 (1874). Törner GlasMåln. 20 (1895). —
(2) -HONA. (kanari- 1805—1815. kanarie- 1747 osv.) Linné Vg. 11 (1747). CVAStrandberg 1: 241 (c. 1870). Östergren (1929). —
(2) -HÄCK. [jfr d. kanariehæk, t. kanarienhecke] bur för kanariefåglar; jfr HÄCK, sbst.5 Möller 1: 432 (1782). DN 1914, nr 15749, s. 12. —
(1) -SALT, n. (†) mycket fint salt (eg.: salt från Kanarieöarna). Det nymodiga bord-salt, som för sin besynnerliga hvithet, finhet och renhet, fått namn af canarie-salt. Fischerström Mäl. 21 (1785). Fint Canarie-Salt. IT 1791, nr 41, s. 3. —
(1) -SEKT, förr äv. -SECK l. -SÄCK. (kanari- 1765—1873. kanarie- 1667—1910) [jfr d. kanariesek(t), holl. kanariesek(t), t. kanariensekt, ä. t. kanarienseck] (i sht förr) ett slags sött vin från Kanarieöarna; jfr SEKT. OrdnSiötull. 1667, s. F 4 b. Troil Whitelocke 533 (1777; om förh. 1654). Zeipel och jag hafva varit hos Berglin och druckit Canariesäck, såsom Jeppe på Berget. Sjöberg (SVS) 2: 180 (1821). Rönnholm EkonGeogr. 189 (1907). —
(1) -SOCKER. (kanari- 1642—1892. kanarie- 1541—1913. kanarii- 1549—1566) [jfr d. kanariesukker, mnt. kanarge sucker, holl. kanariesuiker, t. kanarienzucker] eg. (i fråga om ä. förh.): fint, vitt socker från Kanarieöarna; äv. (numera knappast br.) oeg., ss. benämning på bästa sorten av raffinerat socker. VaruhusR 1541. I St. Croix raffineras Sockret, men intet Canarie Socker förfärdigas där. Oldendorp 1: 150 (1786). Berzelius Kemi 4: 227 (1827). LAHT 1892, s. 10. —
(1) -VIN. (kanari- 1622—1757. kanarie- 1621—1910. kanarier- 1623. kanarii- 1566—1640) [jfr d. kanarievin, holl. kanariewijn, t. kanarienwein, eng. canary wine] vin från Kanarieöarna; jfr -SEKT. VinkällRSthm 1566—67. OxBr. 11: 731 (1640). VetAH 1770, s. 261. 2NF (1910). jfr SECK-KANARIE-VIN.
C (†): KANARIER-VIN, se B.
D (†): KANARII-FÅGEL, -SOCKER, -VIN, se B.
Spoiler title
Spoiler content