SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1935  
KANCELL kansäl4, r. l. m.; best. -en, äv. -n; pl. -er.
Etymologi
[jfr t. kanzelle; av lat. cancelli, pl. (senlat. äv. cancellus, sg.), skrank, galler (etymologiskt identiskt med KANTSEL); diminutivbildning till cancer, skrank, möjl. besläktat med carcer, skrank (se KARCER). — Jfr KANSLER, KANSLI]
1) orgelb. i orgel: var särskild av de kanaler gm vilka luften ledes till piporna. Hülphers Mus. 303 (1773). NordKult. 25: 74 (1934). — jfr STÄM-KANCELL.
2) (†) zool. var särskild av de gallerformigt ordnade plåtar som förekomma i huden hos vissa djur. VetAH 1772, s. 244.
Ssgr (till 1; orgelb.): KANCELL-LÅDA. i orgel: luftlåda som gm tvärgående skiljestycken är delad i smala kanaler, kanceller. Hennerberg (o. Norlind) 1: 20 (1912). SvUppslB 20: 865 (1934).
-VENTIL. i orgel: ventil vid vars öppnande luften ledes till piporna. Drake Töpfer 45 (1850). NF (1883).
-ÖPPNING. konkret. Drake Töpfer 55 (1850).
Spoiler title
Spoiler content