publicerad: 1935
KANDERA kande4ra, i Sveal. äv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING.
Ordformer
(kander- (cander-) 1664 osv. candir- 1688 (: Candir Kittel))
(i sht i fackspr.)
1) i fråga om sockers kristallisering.
a) tr.: låta (indunstad sockerlösning) kristallisera, låta (socker) avsätta sig i form av kristaller; i sht i p. pf. ss. adj. (Sv.) Canderat-Socker, (t.) der Candel-Zucker oder Zucker-Candi. Lind (1738). Kanderadt socker. Lindfors (1815). ÖoL (1852).
c) intr., om socker: kristallisera; äv. om honung: stelna gm sockrets kristallisering. Upplöst, ej kanderad honung. Upsala(A) 1925, nr 232, s. 6. Honung, som i början är trögflytande och klar, stelnar efter hand, därigenom att sockret kristallerar (kandering). SvUppslB 13: 287 (1932).
2) överdraga (ngt) med socker så att detta i kristaller täcker ytan. Stiernman Com. 3: 234 (1684). Att candera Fruchter och Blomster. Rålamb 14: 144 (1690). Almström KemTekn. 2: 257 (1845). Grafström Kond. 48 (1892). Frukt torkades .. eller sockrades in, nötter och valnötter kanderades. Stjernstedt Mitt 1: 79 (1928). — särsk.
a) i oeg. anv.: överdraga l. inpudra (ngt) med ngt som mer l. mindre liknar socker; i sht i p. pf. Våra canderade (dvs. av rimfrost o. snö täckta) gröna skogar. Rothman Skäl 6 (1765; klandrat i SvMerc. 1765, s. 252). (Gletscher-)is, kanderad med tunn, kornig snö. Alm Isbr. 15 (1925). — särsk. (föga br.) landt. före sådden inpudra (utsädesfrö) med gödsel (särsk. konstgödsel). LB 2: 28 (1899). SvUppslB 10: 497 (1932).
b) (föga br.) bildl., med avs. på uppträdande o. d.: göra (mera) förbindligt l. förekommande l. älskvärdt; jfr IN-SOCKRA 3. En artighet och höflighet, som likvisst alldeles voro krystalliserade och canderade, men icke som förr af socker, utan af verklig is. Knorring Illus. 284 (1836); jfr a. Dens. Förh. 2: 150 (1843). Han vart aldrig tillräckligt världsman, för att i stora sällskap kandera sin högtidligt uttråkade uppsyn i den konventionella förbindlighetens sockerlag. Lindqvist Herr 349 (1917).
Ssgr (till 2; i fackspr.): A: KANDER-KITTEL. (kander- 1688—1892. kandir- 1688) vid kandering använd kittel (av koppar l. lackerat järnbläck). BoupptSthm 1689, s. 577 a (1688; efter sockerbagare). Grafström Kond. 49 (1892). —
-LÅDA, r. l. f. (mindre br.) låda i vilken de frukter o. d. nedläggas som skola kanderas. Grafström Kond. 49 (1892). SvD(A) 1921, nr 259, s. 15 (i annons). —
Spoiler title
Spoiler content